rum vid alla våra landtbruksläroverk — nu-
mera dock med undantag af Degeberg.
De olägenheter zom denna förening af hö-
gre och lägre landtbruksiäroverk medför hafva
sitt urspruvg såväl i des olika bildningsgrad
som elever och lärlingar vid deras iaträde vid
läroverket besitta, som ock i de olika mål
hvartill de syfta och hvilkas uppnående for-
drar olika medel,
Eleverna, hvilkas uppfostran och lefnadsför-
hållanden icke medfört vana vid strängt kroppa-
arbete och hvilka, åå de äfvea skola inhemia
det teoretiska af landtoruket med alia dess
hjelpvetenskaper, icke få tillfälle att använda
någon stor del af sin tid på det reni handt-
verksmessiga af landtbruket, sysselsätta sig
mest med läsning, ritning, botaniska exkur-
sioner, kemi och fysix m. m. och deltaga
blott så mycket uti detrent praktiska af landt-
bruket som fordras för att fullständigt inhemta
de nödiga handgrepper.
Lärlingarne åter, för hvilka det reat prak-
tiska är det väsentliga, sysselsättas hufvud-
sakligen med alla de vid ett landtbruk före-
fallande arbeten, i hvilka de skola förvärfva
sig fullkomlig färdighet, och de egna säledes
en rela:ift licen del af sin tid åt läsning, rit-
wing, räkolag ra. mm. Man har föreslagit att
båda slagen af lärjungar skulle lika mycket
sysselsörtag med landtmanna-arbeten, nen
detta förslag är fullkomligt overkställbart.
Viile man lata eleverna praktiskt arbeta lika
mycket som lärlingarne nu göra, så skuile de
sakna nödig tid för sin teoretiska utbildning.
Villa man äter låta lärlingarne använda lika
mycken tid på läsning och lika liten på prak-
tiska arbeten, som nu är händelsen med ele-
verna, så skulle de blifva dåliga arbetare,
och ännu sämre teoretici, emedan de helt och
hållet sakna den underbyggnad som erfordras
för att kunna draga fördel af den högre un-
dervisningen. Det kan säledes icke undvikas
att deras sysselsättning blifver helt olika.
Men ilärlingen, som i sina förutfattade ideer
alltid sammanbinder begreppet om en skola
med begreppet om läsning, tror Big icke fö
undervisning då han ej sitter öfver bokea eller
griffeltaflan. Det är hans oupphörliga klagan
vid alla våra landtoruksskolor, att han får
läsa för litet, och när han då bredvid sig ser
ett antal elever af den bildade klassen, som
få läsa hela dagarae och ganska litet syssel-
sättas med praktiskt landtmanna-arbete. så
uppstår i hans iare en föreställning om liden
orättvisa, som, ehuru den saknar al! grund,
ofta förbittrar hans inre och gör honom lik-
nöjd ati Jära och trög i sitt arbete. Han be-
finner sig ej på den ståadpunkt att han kan
inse grunderna till denna skilnad, och just
derföre bör man ej ställa den för hans ögon.
Detta är skälet hvarföre i vår tanka insti-
tuterna endast borde organiseras såsom läro-
verk för den högre landtbruksbildningen, enär
den lägre lika väl kan inhemtas vid landi-
bruksskolorna och hvarföre följaktligen inga
lärlingar borde vid instituterna antagas.
Hvad åter beträftar landtbruksskolorna, hvil-
kas små tillgångar vanligen endast medgifva
antagandet af ett inskränkt antal lärare, så är
det vid dera ännu zaera af vigt, att denne
fåtaliga lärarepersonal icke drages från si
egentliga syftemål, lärlingarnes undervisning.
Samma olägenheter som vi nyss anfört i af-
seende på instituterna gälla för öfrigt äfver
landtbruksskolorna, och såmmanblandningen
af elever och lärlingar framkallar alldeles ena-
handa verkningar vid de sistnämnda lärover-
ken som vid de förra.
Emellertid tro vi ej, att det för närvarande
vore lämpligt att hindra föreståndarne för
landtbruksskolorne att i privat väg amtaga
elever, hvilka af dem erhålla undervisning.
Först sedan staten gerom organisation af et
tillräckligt antal landtbruksinstituter, af den
omfattning att de kunna emottaga alla dem
zom önska undervisning i landibruket, sörjt
för uppfyllandet af detta vigtiga behof, kan
det vara lämpligt att strängt skilja den högre
och ligre undervisningen. Under närvarande
förhållande måste man — om man än i prin-
cipen ogiliar sammanblandningen — dock anse
för en lycka att landibruksskolornes förestån-
dare på enskildt väg i någon mån afbjelpa
bristen på högre läroverk i landtbruket,
I fall vi lyckets ait riktigt uppfatta våra
landtbruksskolors ställning och icke misstagit
oss vid bedömandet af hvad som erfordras
för deras framtida utveckling till högre full-
komlighet, 8å fordrar behofvet oundgängligen
följande åtgärder.
Inrättandet af tvenne nya landtbruksläroverk
eller 2. k i
instituter, endast för den högre un-
dervisningen, samt lägre lJandtbruksskolor i
den män omständigheterna medgifva.
Meddelande af föreskrifter för tillsättandet
af föreståudare så väl vid instituterna som de
jägre landtbruksskoivrne. De förres utnäm-
nande af Kongl. Maj:t och de sednares at
landtbruksakademiens förvaliningskömmuttå el-
ler någon aunan dertill lämplig myndighet, ef-
ter af skolstyrelserne upprättadt förslag.
Föreståndarnes emancipation unden skolsty-
relsernas godtycke, och försättande i en stäli-
ning öfverensstämmande med den som andra
läroverksföreständare innehafva.
tskiljandet af den högre och lägre landt-
Bruksundervisningen och dess fördelande på
särskilda läroverk,
Att icke allt detta kan ske på en gång, inse
vi mer än väl; men vi hoppas dock att något
deraf måtte redan vid instundande riksdag
kunua sättas i verket. Särdeles nyttigt, och
ledande till system i behandlingen, vore det
om regeringen här ville taga initiativet; den
har, genom landibruksmötets enhälligt utta-
lade önskan tillräcklig anledning dertill.