rum vid alla våra landtbruksläroverk — numera dock med undantag af Degeberg. De olägenheter zom denna förening af högre och lägre landtbruksiäroverk medför hafva sitt urspruvg såväl i des olika bildningsgrad som elever och lärlingar vid deras iaträde vid läroverket besitta, som ock i de olika mål hvartill de syfta och hvilkas uppnående fordrar olika medel, Eleverna, hvilkas uppfostran och lefnadsförhållanden icke medfört vana vid strängt kroppaarbete och hvilka, åå de äfvea skola inhemia det teoretiska af landtoruket med alia dess hjelpvetenskaper, icke få tillfälle att använda någon stor del af sin tid på det reni handtverksmessiga af landtbruket, sysselsätta sig mest med läsning, ritning, botaniska exkursioner, kemi och fysix m. m. och deltaga blott så mycket uti detrent praktiska af landtbruket som fordras för att fullständigt inhemta de nödiga handgrepper. Lärlingarne åter, för hvilka det reat praktiska är det väsentliga, sysselsättas hufvudsakligen med alla de vid ett landtbruk förefallande arbeten, i hvilka de skola förvärfva sig fullkomlig färdighet, och de egna säledes en rela:ift licen del af sin tid åt läsning, ritwing, räkolag ra. mm. Man har föreslagit att båda slagen af lärjungar skulle lika mycket sysselsörtag med landtmanna-arbeten, nen detta förslag är fullkomligt overkställbart. Viile man lata eleverna praktiskt arbeta lika mycket som lärlingarne nu göra, så skuile de sakna nödig tid för sin teoretiska utbildning. Villa man äter låta lärlingarne använda lika mycken tid på läsning och lika liten på praktiska arbeten, som nu är händelsen med eleverna, så skulle de blifva dåliga arbetare, och ännu sämre teoretici, emedan de helt och hållet sakna den underbyggnad som erfordras för att kunna draga fördel af den högre undervisningen. Det kan säledes icke undvikas att deras sysselsättning blifver helt olika. Men ilärlingen, som i sina förutfattade ideer alltid sammanbinder begreppet om en skola med begreppet om läsning, tror Big icke fö undervisning då han ej sitter öfver bokea eller griffeltaflan. Det är hans oupphörliga klagan vid alla våra landtoruksskolor, att han får läsa för litet, och när han då bredvid sig ser ett antal elever af den bildade klassen, som få läsa hela dagarae och ganska litet sysselsättas med praktiskt landtmanna-arbete. så uppstår i hans iare en föreställning om liden orättvisa, som, ehuru den saknar al! grund, ofta förbittrar hans inre och gör honom liknöjd ati Jära och trög i sitt arbete. Han befinner sig ej på den ståadpunkt att han kan inse grunderna till denna skilnad, och just derföre bör man ej ställa den för hans ögon. Detta är skälet hvarföre i vår tanka instituterna endast borde organiseras såsom läroverk för den högre landtbruksbildningen, enär den lägre lika väl kan inhemtas vid landibruksskolorna och hvarföre följaktligen inga lärlingar borde vid instituterna antagas. Hvad åter beträftar landtbruksskolorna, hvilkas små tillgångar vanligen endast medgifva antagandet af ett inskränkt antal lärare, så är det vid dera ännu zaera af vigt, att denne fåtaliga lärarepersonal icke drages från si egentliga syftemål, lärlingarnes undervisning. Samma olägenheter som vi nyss anfört i afseende på instituterna gälla för öfrigt äfver landtbruksskolorna, och såmmanblandningen af elever och lärlingar framkallar alldeles enahanda verkningar vid de sistnämnda läroverken som vid de förra. Emellertid tro vi ej, att det för närvarande vore lämpligt att hindra föreståndarne för landtbruksskolorne att i privat väg amtaga elever, hvilka af dem erhålla undervisning. Först sedan staten gerom organisation af et tillräckligt antal landtbruksinstituter, af den omfattning att de kunna emottaga alla dem zom önska undervisning i landibruket, sörjt för uppfyllandet af detta vigtiga behof, kan det vara lämpligt att strängt skilja den högre och ligre undervisningen. Under närvarande förhållande måste man — om man än i principen ogiliar sammanblandningen — dock anse för en lycka att landibruksskolornes föreståndare på enskildt väg i någon mån afbjelpa bristen på högre läroverk i landtbruket, I fall vi lyckets ait riktigt uppfatta våra landtbruksskolors ställning och icke misstagit oss vid bedömandet af hvad som erfordras för deras framtida utveckling till högre fullkomlighet, 8å fordrar behofvet oundgängligen följande åtgärder. Inrättandet af tvenne nya landtbruksläroverk eller 2. k i instituter, endast för den högre undervisningen, samt lägre lJandtbruksskolor i den män omständigheterna medgifva. Meddelande af föreskrifter för tillsättandet af föreståudare så väl vid instituterna som de jägre landtbruksskoivrne. De förres utnämnande af Kongl. Maj:t och de sednares at landtbruksakademiens förvaliningskömmuttå eller någon aunan dertill lämplig myndighet, efter af skolstyrelserne upprättadt förslag. Föreståndarnes emancipation unden skolstyrelsernas godtycke, och försättande i en stälining öfverensstämmande med den som andra läroverksföreständare innehafva. tskiljandet af den högre och lägre landtBruksundervisningen och dess fördelande på särskilda läroverk, Att icke allt detta kan ske på en gång, inse vi mer än väl; men vi hoppas dock att något deraf måtte redan vid instundande riksdag kunua sättas i verket. Särdeles nyttigt, och ledande till system i behandlingen, vore det om regeringen här ville taga initiativet; den har, genom landibruksmötets enhälligt uttalade önskan tillräcklig anledning dertill.