sitt mest intagande sätt (och hennes sätt var ofta intagande), jag ville att du skulle följa med oss, kutein Sisty, och bjelpa mig älska pappa. Stackars pappal han behöfver oss båda — han behöfver all den kärlek vi kunna gifva honomln . Det gör han, min goda Blanche, och jag anser det vara ett stort misktag ait vi icke alla bo tillsammans. Din pappa borde icke begifva sig till sitt torn vid verldens ända, utan komma till vårt nätta vackra hus, med en trädgård full af blommor, så att du kunde blifva Majdrotining — från Ms3j till November; — att icke tala om ankan, som är klokare än något af djuren i de fabler jag gal dig höromdagen., Bianche skrattade och klappade händerna. Åck så roligt det skulle vara! Mens — och hon hejdade sig ett ögonblick allvarsamt och tillade derpå: men då, ser du, skulle det icke finnas tornet som älskade pappa, och jag är säker att tornet måste älska honom mycket, ty hsn äisker det så innerligt. Nu var det min tur att skratta. Jag ser hu:u det är, du lila trolls, sade jag; du vill narra oss att komma och bo tillsammans med er och ugglorna. Af allt mitt bjerta, så vidt på mig ankommer.n Si8iy, sade Blanche, med en faslig bögtidlighet på sitt ansigte, svet du hvad jag hör tänkt på?, Nej, miss Blanche — hvad är det då? — någontyg mycket djupsinnigt kan jag se — mycket terförligt, fruktar jsg, du ser så allvarsam ut Ju, jag har täck, fortfor Blanche, utav ait förändra en muskel i siit ansigte — jag har tänkt stt jag wil bli din Jia husiru, ech då gkola vi naturligtvis bo tillsammane Blanche rodiade icke, Men jag gjoide dei. xFröga mig det iiv är bärsiter om du törs, du ovlyga lilla varelse, och spring nu bort til mrs Primmns och bed bevase bålla dig : Blyr, ty jag miste söga dig farväl en Baiche sprorg icke bost, och henne värdighet syutvä U Omourdeniigt aåsd af dei sätt hvarpå jag, tog hennes oroande förslag