landtbruksinstitut tillsättes med iakttagande af, här antydda former, synes det oss vara enligt; både med analogi och god ordning att valet af föreståndare vid de högre landtbruksläro-, verken så litet som möjligt göras beroende af. slumpen eller godtycket. Men i sådant fall blifver direktionens ställning en annan ochi; dess organisation torde då böra derefter läm-l; pas. Besynnerligt är att icke föreståndaren anses böra vara ledamot af institutets direk-l, tion; det är han dock både i teknologiska in-, stitutet och flerå andra inrättningar, och betraktar man andra läroverk så finner man att, t, ex. professorerna wid våra universiteter ingalunda biifvit uteslutna från styrelsen af dessal, högskolor, utan tvärtom att de deraf utgöra den väsendtligaste delen. Deita uteslutande af föreståndaren från institutets direktion vittnar om en alldeles oriktig åsigt af hans ställning och förbiseende af den stora vigten deraf, att inom direktionen ega en person med den öfverlägsna kunskap både i sjelfva landtbruket och undervisningens detaljförhållanden, som måste förutsättas hos en sådan föreståndare, om man annars förstått att göra sitt val med urskiljning och förstånd. Vid de lägre landtbruksskolorna är föreståndaren oftast men icke alltid ledamot i direktionen; och vid granskningen af dessa skolors organisation finna vi att den i allmänhet icke är mycket omvexlande. Vi skola upptaga några af dessa former. a, Skolans föreståndare arrenderar en egendom, öfvertager statsanslaget och garanterar skolans gång. Direktionen tillser blott att han fullgör sina förbindelser och att undervisningen behörigen fortgår. b. En person som eger en lämplig egendom upplåter den till landtbruksskola och sköter den sjelf i egenskap af föreståndare. Han öfvertager statsanslaget och antager nödiga lärare i samråd med direktionen, som tillser att han fullgör sina åligganden. e. Direktionen inköper eller arrendersr en egendom, antager en föreståndare att sköta den och förestå skolan, och utöfvar i öfrgt sin befattning som ofvan. Det är i detta fall vanligen direktionen som öfvertager statsansla: get och ansvarar för skolans gång. Dessa sätt kunna alla hafva sina fördelar och sina olägeriheter; men vi sakna ej en probervåg, med hvars tillhjelp vi kunna närmarel. bestämma vårt omdöme, och vi finna den i den redan förut anförda erfarenheten, att sådan föreståndaren är, sådan är ock skolan. I Är detta riktigt — hvilket vi fullt och fast ) tro — så är den organisation bäst, som, s2edan en duglig föreståndare är antagen, lägger , de minsta hindren i vägen för hans verksamhet. Det första af de trenne sätten (e) anse vi för vär del vara det bästa, nemligen under de förhållanden som vanligen äro för handen. l! Då egendomens afkastniog tillfaller föreståndaren är denne angelägen attlandtbruket skötes väl och med vinst, Alla invecklade kontroller, redovisningar och misstankar undvikas och direktionens befattning blir, med en skicklig föreståndare i spetsen för skolan, ganska lätt. Är jordegaren sjelf så skicklig landtbrukare, att han kan vara föreståndare för en på hans landtegendom inrättad skola (5), så ör denna form lika så god som den förra; menl! om åter, hvarpå icke saknas exempel; en il landtbruket okunnig jordegare, lockad af statsanslaget och genom utsigten att uti den derigenom aflönade läraren få en skicklig inspektor på sin egendom, tillåtes att öfvertaga skolan och anslaget, så kan man nästan taga för gifvet att inrättningen förfelas, Han skaftar sig då — särdeles om han har att göra med en svag och föga tänkande direktion — van-! ligen en lärare för godt köp, hvars kunskaper vanligen äro svarande mot den ringa aflöningen, och hela inrättningen blir en maskerad, som, ehuru den af kännaren med en blick genomskådas, dock af direktionen vanligenl? anses vara förträffiig och i de officiela berät-S telserna behörigen lofordas. S Det tredje sättet (ec), eller att direktionen? inköper eller arrenderar en egendom och antager en föreståndare att sköta den, samt att leda undervisningen, kan visserligen lyckas om direktionen nemligen är insigtsfull nog, att så ordna att det blir föreståndarens egen l, fördel att egendomen skötes väl, samt om den har nog förstånd att icke blanda sig i detaljerna af egendomens skötsel. — De klippor på, hvilka denna organisationsform vanligen strandar äro dock flera än en. Har föreståndaren en viss afiöning och skall redogöra tör egendomens alkastning, så uppstår behofvet afl, kontroller, och en särskild uppbördsman och1 redogörare måste finnas, som skall aflönas och if minskar tillgångarne för andra behof. Derpå i börjar direktionen vanligen tycka att egendo-? men ej ger nog hög afkastning, och derför!!! blandar sig i detaljerna af dess skötsel, och Bå äro söndringar och tvister för dörren, Är föreståndaren en stackare, så låter han sig nöja och nedsjunker till inspektor. åt direktionen; , är han en man med kraft, så går han bort, och öfverlemnar åt direktionen att söka sig ett för dess ändamål passande subjekt. — Skall åter egendomens afkastning utgöra föreståndarens aflöning, och föreståndarens intresse således ställes 1 förening med landtbrukets frams gång, så kan skolan — alltid med förutsättning a af en duglig föreståndare — utan tvifvel gäld ganska bra; men om det lyckas denne gednare att uppdritva egendomen till någon be-l, tydligare afkastning, kanske till och med genom uppoffring af egna medel, så dröjer det js! iannol:kt icke länge förrän direktionen börjar! g ycka att han har det för godt, att man kunde hafva en föreståndare för bättre köp o. 8. v.2 och nu börjar man tänka på utvägar att an-l)e ingen nedsätta föreståndarens aflöning ellerh ov osf med honom, för att, liksom i detji öregående fallet, få en föreståndare för godt R köp. Att skolan härvid nödvändigt måste bli; den förlorande parten behöfver icke bevisas.! Vi anmärka i förbigående att dylika företeelser, ehuru lyckligtvis sälisynta, icke sakna fr lin motsvarighet i verkligheten. Man ser häraf, att alla dessa sätt kunna a ; IF