landtbruksinstitut tillsättes med iakttagande af,
här antydda former, synes det oss vara enligt;
både med analogi och god ordning att valet
af föreståndare vid de högre landtbruksläro-,
verken så litet som möjligt göras beroende af.
slumpen eller godtycket. Men i sådant fall
blifver direktionens ställning en annan ochi;
dess organisation torde då böra derefter läm-l;
pas. Besynnerligt är att icke föreståndaren
anses böra vara ledamot af institutets direk-l,
tion; det är han dock både i teknologiska in-,
stitutet och flerå andra inrättningar, och be-
traktar man andra läroverk så finner man att,
t, ex. professorerna wid våra universiteter in-
galunda biifvit uteslutna från styrelsen af dessal,
högskolor, utan tvärtom att de deraf utgöra
den väsendtligaste delen. Deita uteslutande
af föreståndaren från institutets direktion vitt-
nar om en alldeles oriktig åsigt af hans ställ-
ning och förbiseende af den stora vigten der-
af, att inom direktionen ega en person med
den öfverlägsna kunskap både i sjelfva landt-
bruket och undervisningens detaljförhållanden,
som måste förutsättas hos en sådan förestån-
dare, om man annars förstått att göra sitt val
med urskiljning och förstånd.
Vid de lägre landtbruksskolorna är före-
ståndaren oftast men icke alltid ledamot i di-
rektionen; och vid granskningen af dessa sko-
lors organisation finna vi att den i allmänhet
icke är mycket omvexlande. Vi skola upp-
taga några af dessa former.
a, Skolans föreståndare arrenderar en egen-
dom, öfvertager statsanslaget och garanterar
skolans gång. Direktionen tillser blott att
han fullgör sina förbindelser och att under-
visningen behörigen fortgår.
b. En person som eger en lämplig egendom
upplåter den till landtbruksskola och sköter
den sjelf i egenskap af föreståndare. Han öf-
vertager statsanslaget och antager nödiga lä-
rare i samråd med direktionen, som tillser att
han fullgör sina åligganden.
e. Direktionen inköper eller arrendersr en
egendom, antager en föreståndare att sköta
den och förestå skolan, och utöfvar i öfrgt
sin befattning som ofvan. Det är i detta fall
vanligen direktionen som öfvertager statsansla- :
get och ansvarar för skolans gång.
Dessa sätt kunna alla hafva sina fördelar
och sina olägeriheter; men vi sakna ej en pro-
bervåg, med hvars tillhjelp vi kunna närmarel.
bestämma vårt omdöme, och vi finna den i
den redan förut anförda erfarenheten, att
sådan föreståndaren är, sådan är ock skolan. I
Är detta riktigt — hvilket vi fullt och fast )
tro — så är den organisation bäst, som, s2e-
dan en duglig föreståndare är antagen, lägger ,
de minsta hindren i vägen för hans verk-
samhet.
Det första af de trenne sätten (e) anse vi
för vär del vara det bästa, nemligen under de
förhållanden som vanligen äro för handen. l!
Då egendomens afkastniog tillfaller förestån-
daren är denne angelägen attlandtbruket skö-
tes väl och med vinst, Alla invecklade kon-
troller, redovisningar och misstankar undvikas
och direktionens befattning blir, med en skick-
lig föreståndare i spetsen för skolan, ganska lätt.
Är jordegaren sjelf så skicklig landtbru-
kare, att han kan vara föreståndare för en på
hans landtegendom inrättad skola (5), så ör
denna form lika så god som den förra; menl!
om åter, hvarpå icke saknas exempel; en il
landtbruket okunnig jordegare, lockad af stats-
anslaget och genom utsigten att uti den der-
igenom aflönade läraren få en skicklig inspek-
tor på sin egendom, tillåtes att öfvertaga sko-
lan och anslaget, så kan man nästan taga för
gifvet att inrättningen förfelas, Han skaftar
sig då — särdeles om han har att göra med
en svag och föga tänkande direktion — van-!
ligen en lärare för godt köp, hvars kunskaper
vanligen äro svarande mot den ringa aflönin-
gen, och hela inrättningen blir en maskerad,
som, ehuru den af kännaren med en blick
genomskådas, dock af direktionen vanligenl?
anses vara förträffiig och i de officiela berät-S
telserna behörigen lofordas. S
Det tredje sättet (ec), eller att direktionen?
inköper eller arrenderar en egendom och an-
tager en föreståndare att sköta den, samt att
leda undervisningen, kan visserligen lyckas
om direktionen nemligen är insigtsfull nog,
att så ordna att det blir föreståndarens egen l,
fördel att egendomen skötes väl, samt om den
har nog förstånd att icke blanda sig i detal-
jerna af egendomens skötsel. — De klippor på,
hvilka denna organisationsform vanligen stran-
dar äro dock flera än en. Har föreståndaren
en viss afiöning och skall redogöra tör egen-
domens alkastning, så uppstår behofvet afl,
kontroller, och en särskild uppbördsman och1
redogörare måste finnas, som skall aflönas och if
minskar tillgångarne för andra behof. Derpå i
börjar direktionen vanligen tycka att egendo-?
men ej ger nog hög afkastning, och derför!!!
blandar sig i detaljerna af dess skötsel, och
Bå äro söndringar och tvister för dörren, Är
föreståndaren en stackare, så låter han sig nöja
och nedsjunker till inspektor. åt direktionen; ,
är han en man med kraft, så går han bort,
och öfverlemnar åt direktionen att söka sig
ett för dess ändamål passande subjekt. — Skall
åter egendomens afkastning utgöra förestånda-
rens aflöning, och föreståndarens intresse så-
ledes ställes 1 förening med landtbrukets fram- s
gång, så kan skolan — alltid med förutsättning a
af en duglig föreståndare — utan tvifvel gäld
ganska bra; men om det lyckas denne ged-
nare att uppdritva egendomen till någon be-l,
tydligare afkastning, kanske till och med ge-
nom uppoffring af egna medel, så dröjer det js!
iannol:kt icke länge förrän direktionen börjar! g
ycka att han har det för godt, att man kunde
hafva en föreståndare för bättre köp o. 8. v.2
och nu börjar man tänka på utvägar att an-l)e
ingen nedsätta föreståndarens aflöning ellerh
ov osf med honom, för att, liksom i detji
öregående fallet, få en föreståndare för godt R
köp. Att skolan härvid nödvändigt måste bli;
den förlorande parten behöfver icke bevisas.!
Vi anmärka i förbigående att dylika förete-
elser, ehuru lyckligtvis sälisynta, icke sakna fr
lin motsvarighet i verkligheten.
Man ser häraf, att alla dessa sätt kunna
a
;
IF