nader, deras uppritning, detaljerna af deras örnerin;
samt materialet. Att fllständ gt behandla dessa fen
nen skulle kräfra alltför mycken tid. Om emellertid
den grundsats, som haa här framställt, vinner erkän
nande och byllning, är dess tillämpning lätt att på
egen hand utföra. Må man icke föreställa sig, alt
författaren anser vändamälsenlighet liktydig med
skönhet: längt derifrån; den är endast skeiettet som
af skönheten skall omklädas. Är skelettet vanskap-
ligt, så kan man endast beklaga den konst som för-
spilles på detsammas utsmyckande. Författaren tror
omellertid att sanning är ett gruodelement i all var
aktig skönhet; och för att få sanning i byggnadskonst,
mäste vi förut hafra ändamälsenlighets. Denna
grundsats bör genomgå hvarje byggnadsverk, huru
oansenligt eller storartadt det må vara; och hvarest
den finnes, gifver den individualitet och karakter.
Det är denna som rätteligen skiljer en tempelbygg-
nad från ett emskildt boningshus, bazaren från uni-
versitetsbyggnaden, fattigdomens kojor ifrån rikedo-
mens och öfverflödets hemvist; och tillerkändes der
allt det inflytande, som den berde äga, skulle vi icke
vidare träffa prof på grekiska tempel använde för nu.
tidens gudstjenst, klosterbyggnader apterade för de!
enskilda familjelifvets behof, eller ladulika byggnin-
gar helgade åt Den Högste; utan allt värt tillgö-
Wade i byggnadsväg skulle då ledas af ett tillbör
ligt afseende på det bruk, för hvil ot värt arbete är
EES ceme
B-RE 3 -
RÄTTEGÅNGS- oca POLISSAKER.
Polisen har numera, börjat egna en ganska sträng
och nödig uppmärksamhet å de personer, hvilka från
landet införa ock försälja mjölk. Rättareenkan Maris
Eriksson från lägenheten Bona å Eckerön hade för
nägra dagar sedan uti Munkbrohamnen utspädt med
sjövatten den mjölk hon haft i mjölkflaskorna och
derefter försåldt den utspädda mjölken. Eriksson för
nekade angifvelsen, raen öfvertygades genom trädgårds-
mästarehustrun J. Zettergren samt mängelskorna J.
Hansson och Ulrika Österström om att angifvelser
voro sanningsenlig. Då ett dylikt bedrägeri, enligt
9 1 Kap. Handelsbalken, är belagdt med samma
ansvar som för tjufnad och säledes af urbota ansvar,
så remitterades målet till domstol.
— Försörjningshjonet Christina Löfgren, hvilken
så obarmhertigt hudflängdes af vaktmästaren ä Maria
försöfjningshus Andersson, var i dag upphemtad til
poliskammaren derföre att hon sistl. tisdag infunnit
sig hos destillatoren Lindroth och mot honom varit
otidig. Löfgren pästod att hon, som icke ännu blif-
vit intagen ä försörjningshuset utan logerade i en
vedbod, endast framställt begäran ait utbekomma
sina kläder och betyg, äfvensom kryckor, hvilka An-
dersson icke kan förmås aflemna. Nägra vittnen hör-
des icke utan målet uppsköts och Löfgren inmanades
i häkte, emedan hr Lindroth i egenskap af direktör
för försörjningshuset, oaktadt Löfgren icke är derstä-
des intagen, ansågs för hennes husbonde.
— Sistl. gårdags e. m. anmäldes för foliskonstaplar
af skepparen Jonas Johansson, föranda slupen Auvgu
sta frän Öland, att då han kommit ombord ä slupen,
som ligger midt för Kasteliholmen, hade han ä farty-
get aniräffat tvenne rjanspersoner, hvilka medelst
dörrens uppbrytands banat sig väg ner i kajutan och
derstädes på golfvet framplockat diverse klädespersed-
lar. De anhällne personerna affördes till vaktkonte-
ret, hvarest de igenkändes vara renhällningshjoner
Anders Wilh. Fries och Carl August Gillberg, hvar-
före de häktades.
I dag inställde till polisförhör, förnekade båda till-
talade att hafva uppbrutit dörren till kajutan, utan
infunnit sig å fartyget för att söka en bekant.
Målet remitterades till domstol.