nader, deras uppritning, detaljerna af deras örnerin; samt materialet. Att fllständ gt behandla dessa fen nen skulle kräfra alltför mycken tid. Om emellertid den grundsats, som haa här framställt, vinner erkän nande och byllning, är dess tillämpning lätt att på egen hand utföra. Må man icke föreställa sig, alt författaren anser vändamälsenlighet liktydig med skönhet: längt derifrån; den är endast skeiettet som af skönheten skall omklädas. Är skelettet vanskapligt, så kan man endast beklaga den konst som förspilles på detsammas utsmyckande. Författaren tror omellertid att sanning är ett gruodelement i all var aktig skönhet; och för att få sanning i byggnadskonst, mäste vi förut hafra ändamälsenlighets. Denna grundsats bör genomgå hvarje byggnadsverk, huru oansenligt eller storartadt det må vara; och hvarest den finnes, gifver den individualitet och karakter. Det är denna som rätteligen skiljer en tempelbyggnad från ett emskildt boningshus, bazaren från universitetsbyggnaden, fattigdomens kojor ifrån rikedomens och öfverflödets hemvist; och tillerkändes der allt det inflytande, som den berde äga, skulle vi icke vidare träffa prof på grekiska tempel använde för nu. tidens gudstjenst, klosterbyggnader apterade för de! enskilda familjelifvets behof, eller ladulika byggningar helgade åt Den Högste; utan allt värt tillgöWade i byggnadsväg skulle då ledas af ett tillbör ligt afseende på det bruk, för hvil ot värt arbete är EES ceme B-RE 3 RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER. Polisen har numera, börjat egna en ganska sträng och nödig uppmärksamhet å de personer, hvilka från landet införa ock försälja mjölk. Rättareenkan Maris Eriksson från lägenheten Bona å Eckerön hade för nägra dagar sedan uti Munkbrohamnen utspädt med sjövatten den mjölk hon haft i mjölkflaskorna och derefter försåldt den utspädda mjölken. Eriksson för nekade angifvelsen, raen öfvertygades genom trädgårdsmästarehustrun J. Zettergren samt mängelskorna J. Hansson och Ulrika Österström om att angifvelser voro sanningsenlig. Då ett dylikt bedrägeri, enligt 9 1 Kap. Handelsbalken, är belagdt med samma ansvar som för tjufnad och säledes af urbota ansvar, så remitterades målet till domstol. — Försörjningshjonet Christina Löfgren, hvilken så obarmhertigt hudflängdes af vaktmästaren ä Maria försöfjningshus Andersson, var i dag upphemtad til poliskammaren derföre att hon sistl. tisdag infunnit sig hos destillatoren Lindroth och mot honom varit otidig. Löfgren pästod att hon, som icke ännu blifvit intagen ä försörjningshuset utan logerade i en vedbod, endast framställt begäran ait utbekomma sina kläder och betyg, äfvensom kryckor, hvilka Andersson icke kan förmås aflemna. Nägra vittnen hördes icke utan målet uppsköts och Löfgren inmanades i häkte, emedan hr Lindroth i egenskap af direktör för försörjningshuset, oaktadt Löfgren icke är derstädes intagen, ansågs för hennes husbonde. — Sistl. gårdags e. m. anmäldes för foliskonstaplar af skepparen Jonas Johansson, föranda slupen Auvgu sta frän Öland, att då han kommit ombord ä slupen, som ligger midt för Kasteliholmen, hade han ä fartyget aniräffat tvenne rjanspersoner, hvilka medelst dörrens uppbrytands banat sig väg ner i kajutan och derstädes på golfvet framplockat diverse klädespersedlar. De anhällne personerna affördes till vaktkonteret, hvarest de igenkändes vara renhällningshjoner Anders Wilh. Fries och Carl August Gillberg, hvarföre de häktades. I dag inställde till polisförhör, förnekade båda tilltalade att hafva uppbrutit dörren till kajutan, utan infunnit sig å fartyget för att söka en bekant. Målet remitterades till domstol.