lofvärda bemödanden — för känslan af att
hans förstånd för första gången var honom
till nytta på hederligt sätt. En ny verld, ehuru
ännu dunkel — och sedd genom töcken och
dimma, började dagas för honom.
Sådant välde har fåfingan öfver oss död-
lige, att mitt intresse för Vivian sannolikt till-
växte, och min motvilja för mycket hos ho-
nom betydligt försvagades, då jag märkte att
jag hade vunnit ett slags välde öfver hans vilda
natur. Då vi först möttes invid landsvägen
och sedermera samtalade på kyrkogården var
öfvertaget Visserligen icke på min sida. Men
jag kom nu från en vidsträcktare samhälls-
krets än den i hvilken han hittills hade rört
sig. Jag hade sett och lyssnat till Englands
yppersta män. Hvad som då endast bländat
mig, rörde mig nu till medlidande. andra
sidan kunde hans lifliga sinne ej undgå att
märka den förändring som föregått med mig;
och vare sig nu att han fö des dertill af
afund eller af en bättre känsla, nogaf han var
villig att af mig lära huru han skulle kunna
fördunkla mig och återtaga sin förra öfver-
ligsenhet — att icke vara öfverlägsen grämde
honom. Följaktligen lyssnade han läraktigt
till mig då jag för honom utpekade de böc-
ker som stodo i samband med särskilda äm-
nen som ingingo i de hvarjehanda göromål i
hvilka han användes. Ehuru hans håg låg
mindre åt det litterära hållet än jag funnit
vara förhållandet hos någon annan person med
lika ljust hufvud bland menniskor jag träffat
i min väg, och ehuru han hade läst föga i
betraktande af den mängd idder han hade för-
värfvat, och den förkärlek hvarmed han fram-
höll hvad han hade lärt i de få arbeten med
hvilka han frivilligt gjört sig förtrogen, satte
han sig dock nu beslutsamt ned att studera;
och ehuru det tydligen var emot hans lynne,
spådde jag dock det bästa af dessa tecken till