3 ER sept. ffa denna repertoir har v
dare upptagits ett lyriskt lustspel från dai
skan, William och Emma, med af Rung arrai
gerad musik. Stycket som spelar vid Klan
penbergs brunns- och badinrättning, strax e
ter de svenska studenternas Köpenhamnsres
1845, innehåller åtskilliga allusioner på hvi
Mössor, 0. 8. V., samt visar sig vara he
och hållet lokal- och tillfällighetsstycke, oc
torde såsom sådant ha förtjent den framgån
det på sin tid vann i Köpenhamn; men sor
förflyttadt till tid och rum icke kan särdele
slå an, ehuru ett par figurer, kammarråde
Vind och m:lle Bombardina (så uppkalla
emedan hon var född under Köpenhamn
bombardement), äro tecknade icke utan talent
Ovisst emellertid hvar m:lle Hammarqvis
tagit förebilden till den Bombardina som ho:
för åskådarne framställde. Så groft framfu
sig blir man väl knappast i den samhällsställ
ning hvari detta fruntimmer af författaren blif
vit försatt, äfven om man är född under bom.
bardementet.
Ett avnet stycke från danskan, som gifvit:
på Humlegårdsteatern, är Apriinarrit, Vaude.
ville-bagatelle i 1 akt, bearbetad af Unte
uns gesagtov. Det är ett litet utkast i rena
och friska drag, vittnande om observations-
förmåga och smak. Det bar flutit ur den i
Danmark så populäre folkdramaturgen Boeghs
penna samt är, så vidt vi veta, det första ar-
bete af denna författare som varit härstädes
uppfördt, och torde böra uppmuntra våraltea-
terstyrelser till ytterligare försök att på svensk
botten öfverflytta några af denne författares
älekliga lustspel.
Gå vi slutligen till Djurgårdsteatern finna
vi en nyhet af ovanligare ursprung. Tiden
gör underverk, lära oss Engelmännen i många
rigtningar och predika det nu äfven för oss
frän scenen. Våra läsare känna redan Doug-
lag Jerrold. Vi ha för någon tid sedan i vår
följetong meddelat ett par profstycken af hans
Men of character. aa minnes utan tvif-
vel ;Barnaby Palms; mannen som letade sig
fram, och Adam Buff, mannen som icke hade
någon skjortan, Samma grunddrag; som man
varit i tillfälle iakttaga i dessa skizzer, åter-
finna vi äfven i den femaktskomedi hvarom
här är fråga. I formen originel, fantastisk.
nyckfull, vårdslös om man så vill, framkastar
Jerrold sina karakterer tecknade i få, i djerfva
i flyktiga drag, med deras egendomligheter
skärpt utpräglade, men de flesta bilderna dock
endast antydda, lemnande åt åskådaren cller
läsaren att med egen kännedori om verlden i
och menniskorna fullborda dem, framställa i
dem lefvande för tanken. Vid det sceniske!
arbetet kan dock skådespelaren, om han rätt
uppfattat den karakter han skall framställa, i
detta afseende väsentligen bispringa åskåda-
rens fantasi, Man hade i allmänhet skäl att
härutinnan- finna sig belåten med Djurgårds-
teaterns skådespelare.
En af de ypperl gaste bilderna i stycket är
onekligen i vär tanka äfventyraren Bantam.
Huru litet vi se af denna figur, och dock
buru Jefvande framträder den icke! Tre, fyra
drag äro nog för att klart och tydligt skåda
in i ett helt lif, en hel existens. Man måste b
hålla hr Knut Almlöf räkning för hans sannalti
uppfattning och förträffliga utförande af dessa) li
få scener som säga så mycket. Ett värdigtlo
motstycke till Bantam är professor Truffles,R
som icke heller förfuskas af hr Lindström. sc
Vi vilja icke uppehålla oss vid den drama- oc
tiska kombinat:onen, åt hvilken författaren jfa
uppenbarligen egnat mindre omsorg och an-lla
sett för sitt syfte af underordnad betydenhet, Ike
lemnande utan afseende de klassiska fordrin.3
garne på och reglörna för enhet i handling de
och den dramatiska trådens jemna naturliga len
fortlöpande. Man har här egentligen två ellerlig
tre intriger som temligen nyckfullt tumla om ge
hvarandra. Detta är skada, ty om man af-
skiljdt för sig betraktar hvad som egenligen
torde få anses för hufvudintrigen, den för-
näme Clarences kärlek till den borgerliga
Florentine, deras åtskiljande och återförening
efter den högmodige onkelns sir Gilbert Nor-
mans mellankomst, om man betraktar denna
för sig, är den ostridligen en intrig så god
som mängen annan och antyder ingen ringa
förmåga att kombinera, utan att hufvud-
syftet, karaktersteckningen, ett ögonblick
släppes ur sigte. Att Jerrold icke heller
alltid med satiriskt löje betraktar verlden
och menniskorna, och att han förstår att
till en mjuk och delikat pensel förvandla
den ekarpa spets- han nött på. sin: penna
i Puuchs spalter, det visar han genom sina
älskliga skapelser, Florentins och Clarences
karakterer. Denna Florentineg bild är verk-
ligt skör: det är dygd, sann och ädel, rent
raensaklig, utan tysk emfas eller inblandning
af sjukliga, virriga frensyska begrepp om po-
int-AÅhonneur. Det högsinnade gom författa-
ren nedlegt hos Clarence återgafa värdigt af
hr Schwartz, som. alltid är lycklig i roler af
detta slag, vare sig han har att framställa en
fransk eller tyck karrikering af engelsk spleen,
ller såsom bör en typ för en verklig engelsk
sentleman. Vi tillåta oss komplimentera hr
schwariz för en scen i andra akten, det yp-
perligt tecknade återseendet mellan brorsonenoch
ch onrkeln. 40 t
Det utrymme som blifvit oss tillmätt för rigt
enna öfversigt nekar oss antyda några fleralsin
t de förträffiiga karakterateckningar hvarafläfve
etta stycke öfverflödar och de många förtjen-flyte
ter gom utvecklades i utförandet. Må det Bvag
ndast tillötes oss vämna att br Deland och!lan
u Isberg fyllde sina betydande roler på detloch
edrande sätt dessa skådespelares talent be-)- M
tigade att vänta. Första representationen möte
stycket gafs till förmån för fru Isberg. för I
annolikt fir det endast tillskrifvas en min-bere
fördelaktig väderlek att icke salongen vidiRyss
tillfälle var så väl besatt som alltid plä-Jkron;
r vara händelsen då Stockholmspubliken har hert;
4 uppmuntra någon af sina favoriter,
skgatikdeaksteritnrnd
Garna.
Sektionen för
Le m vore huff
38:de frågan. Ni
rt inhemska i