3 ER sept. ffa denna repertoir har v dare upptagits ett lyriskt lustspel från dai skan, William och Emma, med af Rung arrai gerad musik. Stycket som spelar vid Klan penbergs brunnsoch badinrättning, strax e ter de svenska studenternas Köpenhamnsres 1845, innehåller åtskilliga allusioner på hvi Mössor, 0. 8. V., samt visar sig vara he och hållet lokaloch tillfällighetsstycke, oc torde såsom sådant ha förtjent den framgån det på sin tid vann i Köpenhamn; men sor förflyttadt till tid och rum icke kan särdele slå an, ehuru ett par figurer, kammarråde Vind och m:lle Bombardina (så uppkalla emedan hon var född under Köpenhamn bombardement), äro tecknade icke utan talent Ovisst emellertid hvar m:lle Hammarqvis tagit förebilden till den Bombardina som ho: för åskådarne framställde. Så groft framfu sig blir man väl knappast i den samhällsställ ning hvari detta fruntimmer af författaren blif vit försatt, äfven om man är född under bom. bardementet. Ett avnet stycke från danskan, som gifvit: på Humlegårdsteatern, är Apriinarrit, Vaude. ville-bagatelle i 1 akt, bearbetad af Unte uns gesagtov. Det är ett litet utkast i rena och friska drag, vittnande om observationsförmåga och smak. Det bar flutit ur den i Danmark så populäre folkdramaturgen Boeghs penna samt är, så vidt vi veta, det första arbete af denna författare som varit härstädes uppfördt, och torde böra uppmuntra våralteaterstyrelser till ytterligare försök att på svensk botten öfverflytta några af denne författares älekliga lustspel. Gå vi slutligen till Djurgårdsteatern finna vi en nyhet af ovanligare ursprung. Tiden gör underverk, lära oss Engelmännen i många rigtningar och predika det nu äfven för oss frän scenen. Våra läsare känna redan Douglag Jerrold. Vi ha för någon tid sedan i vår följetong meddelat ett par profstycken af hans Men of character. aa minnes utan tvifvel ;Barnaby Palms; mannen som letade sig fram, och Adam Buff, mannen som icke hade någon skjortan, Samma grunddrag; som man varit i tillfälle iakttaga i dessa skizzer, återfinna vi äfven i den femaktskomedi hvarom här är fråga. I formen originel, fantastisk. nyckfull, vårdslös om man så vill, framkastar Jerrold sina karakterer tecknade i få, i djerfva i flyktiga drag, med deras egendomligheter skärpt utpräglade, men de flesta bilderna dock endast antydda, lemnande åt åskådaren cller läsaren att med egen kännedori om verlden i och menniskorna fullborda dem, framställa i dem lefvande för tanken. Vid det sceniske! arbetet kan dock skådespelaren, om han rätt uppfattat den karakter han skall framställa, i detta afseende väsentligen bispringa åskådarens fantasi, Man hade i allmänhet skäl att härutinnanfinna sig belåten med Djurgårdsteaterns skådespelare. En af de ypperl gaste bilderna i stycket är onekligen i vär tanka äfventyraren Bantam. Huru litet vi se af denna figur, och dock buru Jefvande framträder den icke! Tre, fyra drag äro nog för att klart och tydligt skåda in i ett helt lif, en hel existens. Man måste b hålla hr Knut Almlöf räkning för hans sannalti uppfattning och förträffliga utförande af dessa) li få scener som säga så mycket. Ett värdigtlo motstycke till Bantam är professor Truffles,R som icke heller förfuskas af hr Lindström. sc Vi vilja icke uppehålla oss vid den dramaoc tiska kombinat:onen, åt hvilken författaren jfa uppenbarligen egnat mindre omsorg och an-lla sett för sitt syfte af underordnad betydenhet, Ike lemnande utan afseende de klassiska fordrin.3 garne på och reglörna för enhet i handling de och den dramatiska trådens jemna naturliga len fortlöpande. Man har här egentligen två ellerlig tre intriger som temligen nyckfullt tumla om ge hvarandra. Detta är skada, ty om man afskiljdt för sig betraktar hvad som egenligen torde få anses för hufvudintrigen, den förnäme Clarences kärlek till den borgerliga Florentine, deras åtskiljande och återförening efter den högmodige onkelns sir Gilbert Normans mellankomst, om man betraktar denna för sig, är den ostridligen en intrig så god som mängen annan och antyder ingen ringa förmåga att kombinera, utan att hufvudsyftet, karaktersteckningen, ett ögonblick släppes ur sigte. Att Jerrold icke heller alltid med satiriskt löje betraktar verlden och menniskorna, och att han förstår att till en mjuk och delikat pensel förvandla den ekarpa spetshan nött på. sin: penna i Puuchs spalter, det visar han genom sina älskliga skapelser, Florentins och Clarences karakterer. Denna Florentineg bild är verkligt skör: det är dygd, sann och ädel, rent raensaklig, utan tysk emfas eller inblandning af sjukliga, virriga frensyska begrepp om point-AÅhonneur. Det högsinnade gom författaren nedlegt hos Clarence återgafa värdigt af hr Schwartz, som. alltid är lycklig i roler af detta slag, vare sig han har att framställa en fransk eller tyck karrikering af engelsk spleen, ller såsom bör en typ för en verklig engelsk sentleman. Vi tillåta oss komplimentera hr schwariz för en scen i andra akten, det ypperligt tecknade återseendet mellan brorsonenoch ch onrkeln. 40 t Det utrymme som blifvit oss tillmätt för rigt enna öfversigt nekar oss antyda några fleralsin t de förträffiiga karakterateckningar hvarafläfve etta stycke öfverflödar och de många förtjen-flyte ter gom utvecklades i utförandet. Må det Bvag ndast tillötes oss vämna att br Deland och!lan u Isberg fyllde sina betydande roler på detloch edrande sätt dessa skådespelares talent be-)M tigade att vänta. Första representationen möte stycket gafs till förmån för fru Isberg. för I annolikt fir det endast tillskrifvas en min-bere fördelaktig väderlek att icke salongen vidiRyss tillfälle var så väl besatt som alltid plä-Jkron; r vara händelsen då Stockholmspubliken har hert; 4 uppmuntra någon af sina favoriter, skgatikdeaksteritnrnd Garna. Sektionen för Le m vore huff 38:de frågan. Ni rt inhemska i