låg något vildt, lättfärdigt, utländskt i bela hans utseende, så låg det dock uti den elagtiska energien i hans gång, och den beslut-: samma tryggheten i hans hållning, detta råget, som naturen gifver åt sin egen aristokrati, — ty, såvidt mina iakttagelser sträcka sig, åtföljes och måhända alstras alltid hvad som kallas grand air. (och hvilket är något belt annat än polerade fasoner, eller den höga bördens belefvade behag.) af tvenuae egenskaper — mod och begär att befalla. Den är vanligare hos halfvilda naturer än hos fullt civiliserade. Araben, och den Amerikanska Jadianen, äro i besittning deraf; och jag befarar att den var allmännare hos medeltidens riddare och baroner, än den är bland det moderna förmakets hyfsade gentlemen. . Vi skakade hand och gingo framåt nägra ögonblick under tystnad; slutligen började FREMLINGEN sålunda: Jag befarar ni funnit det svårare än ni föresfällde er att få min tomma säck att stå upprätt. Om man betänker att en tredjedel at dessa till arbete födda menniskor icke kunna finna rågot sådant, hvarföre skulle jag göra Pisistaatus. — Jag är nog hårdhjertad att iro, det arbete aldrig saknas för dem som med al sar söka det. Det har berättats om en rsan so var ryktbar för att alltid hålla sitt ord, att om han hade lofvat er ett ekollon, och han på alla ekar i England icke kunnat finua något, skulle hen ha skickat till Norge fir att hemta ett ollon. Om jag behöfde arbete, och det icke fanns något ati få i gamla verlden, skulle jag leta mig fram till den nya. Men tll saken: jag har funnit något it er, som jag hoppas icke skall strida mot er smak, och som för er torde öppna vägen till ewt akthn oende. Men jag kan icke rätt väl vöra reda derför på gatan, hvsrt skola 5? . IREMLINGEN (efter någon tvekan), — Jag har en bostad här i närheten, till hvilken jag ej behöfver rodna att föra er — jag menar a den är icke bland tjufvar och skälmar.