låg något vildt, lättfärdigt, utländskt i bela
hans utseende, så låg det dock uti den ela-
gtiska energien i hans gång, och den beslut-:
samma tryggheten i hans hållning, detta rå-
get, som naturen gifver åt sin egen aristo-
krati, — ty, såvidt mina iakttagelser sträcka
sig, åtföljes och måhända alstras alltid hvad
som kallas grand air. (och hvilket är något
belt annat än polerade fasoner, eller den höga
bördens belefvade behag.) af tvenuae egen-
skaper — mod och begär att befalla. Den
är vanligare hos halfvilda naturer än hos fullt
civiliserade. Araben, och den Amerikanska
Jadianen, äro i besittning deraf; och jag be-
farar att den var allmännare hos medeltidens
riddare och baroner, än den är bland det mo-
derna förmakets hyfsade gentlemen. .
Vi skakade hand och gingo framåt nägra
ögonblick under tystnad; slutligen började
FREMLINGEN sålunda:
Jag befarar ni funnit det svårare än ni fö-
resfällde er att få min tomma säck att stå
upprätt. Om man betänker att en tredjedel
at dessa till arbete födda menniskor icke kunna
finna rågot sådant, hvarföre skulle jag göra
Pisistaatus. — Jag är nog hårdhjertad att
iro, det arbete aldrig saknas för dem som
med al sar söka det. Det har berättats om en
rsan so var ryktbar för att alltid hålla sitt
ord, att om han hade lofvat er ett ekollon,
och han på alla ekar i England icke kunnat
finua något, skulle hen ha skickat till Norge
fir att hemta ett ollon. Om jag behöfde
arbete, och det icke fanns något ati få i gamla
verlden, skulle jag leta mig fram till den nya.
Men tll saken: jag har funnit något it er,
som jag hoppas icke skall strida mot er smak,
och som för er torde öppna vägen till ewt akt-
hn oende. Men jag kan icke rätt
väl vöra reda derför på gatan, hvsrt skola
5? .
IREMLINGEN (efter någon tvekan), — Jag har
en bostad här i närheten, till hvilken jag ej
behöfver rodna att föra er — jag menar a
den är icke bland tjufvar och skälmar.