BLANDADE ÄMNEN
da eo
7— ÅTER ETT DRAG AF STORTJUFVEN LILJA.
Denna tidning bar utförligt redogjort för ransaknin-
gen med den numera, efter undergånget spöstraft i
Westerås, till Carlstens fästning afförde, att derstädes till
lifstids arbete hällas, beryktade stortjufven Lilja, och
derför torde såsom utvisande att en så gref brottsling
äfven kan utföra en god gerning följande böra lem-
nas ät offentligheten.
I bokhandeln utkom en brochyr under titel: Liljas
Aefnadsomständigheter och berättelse om hans mänga
brott och djerfva rymningar. Denna brochyr, oak-
tadt trenne upplagor blifvit tryckte, är nästan utsäld,
hvarföre samme förläggare erbjöd Lilja att mot 100
rår bko utförligt sammanfatta sina lefnadsomständig-
beter för att sedermera befordras till trycket.
Långholmen fullgjorde Lilja denna begäran, och då
han forslades till länshäktet för att afföras till fäst-
ningen, såg man honom bära under armen en Pap-
a Det var manuskriptet till hans lefvernes-
ok fning, hvilken Lilja kallade: Mina tvenne olyck--
liga barns enda art efter sin brottslige fader., 2
För mavuskriptet erhöll Lilja de utlöfvade 100 rdr
banko, bvarefter han, dagen innan han skulle härifrån
afföras, tillkallade sina tvenne barn och efter att
hafra tagit ett rörande afsked och gifvit dem allvar-
liga förmaningar att icke liksom sin fader beträda
brottets bana, öfverlemnade till barnen, som äro
upptagne af anhörige, i det närmaste hela den summa
ban uppburit för sin lefvernesbeskrifning.
Det är, yttrade Lilja, det enda jag kan lemna er,
det är en inkomst för upptecknandet af er faders
mänga brott.
Denna Liljas lefverresbeskrifning är redan lagd
under pressen och utkommer ofördröjligen.
— En finsk tidning innehåller följande egna
berättelse: n
En både hems!; och inhemsk händelse. En magister
låg en vacker eftermiddag inbegripen i sin ljufva
middagstur, 7,jutande af de behagliga och lätta moln-
bilder, hvil:a fantasien plägar framkalla hos den haltt
sofvande, halft vakande menrniskan, dåhon känner sig
fri från alla bekymmers tryck. - Men plötsligt föres
vär Ov agister från fantasiens till verklighetens rike af
en krackning uppå dörren. Hvem är der? —
DBor aan, var svaret. — Aha, hvad skulle ärendet
var? Pa — aJa, ja, var så god och släpp in bara.s —
D set är mig omöjngt att göra (magistern hade verk-
UV gen för vana att låta sin madam stundom läsa till
Fdörren utifrån och borttaga nyckeln), och dessutom
vet jag mig icke ha någonting otaladt med herrn.
— Jo, jag har en debetsedel, och öppna dörren med
:godo, eller vet jag nog räd för att komma inn —
:En debetsedel, är herrn galen? hvem söker herrn
då?, — Magister E; inte är det värdt att pruta,
:upp med dörren bara.s — Magister E? ja det är
;precist jag, men jag kan verkligen icke öppna dörren
;för herrn, utan var sä god och räck mig er debetse-
del genom fönstret.-— Magistern steg upp, gick till
fönstret, Öppnade det och emottog der af sin besö-
kande den oväntade debetsedeln. Med nyfikna och
icke alideles obekymrade blickar börjar han att ge-
nomögna dess innehåll. Han fann ganska riktigt der
Bitt värda namn och sin titel, men hura förvånad
blef han icke, då han ser sig debiterad för följande
saker: Så och så många dagars kost och sjukvärd,
likkista, begrafningskostnader, afgifter till presterska-
pet, 0: 3. v. — Skulle jag då verkligen ha varit
sjuk, stilla afsomnat och blifvit begrafven? frägade
han sig; — nej, omöjligt, han kände sig fullkomligt
lefeande. — Det här mäste vara ett misstag, sade
åsn slotligen skrattande. — Nej, det skall prompt
betalas.- — Men ser inte herrn att jag är lifslef-
vande ännu i dag? — Ja, men magistern ser ju
att det är magisterns eget namn. — Ja, men be-
griper iate herrn att när jag ärletvande, så kan jag
icke vara död, ännu mindre begrafven. — Nu tyck-
tes redan tviflet börja att sända ett moln öfver B:s
ljasa och enkla tro, efter han ansåg det nyttigt att
först närmare rådgöra med presterskapet om den qvi-
stiga saken. — Magistern har icke vidare blifvit an-
fordrad att betala sina begrafningskostnader.
— ÅLEXANDRE DUMAS har fullbordat ett nytt
stycke i fem akter kalladt Ludvig den fjortonde och
hans hof, hvilket han har för afsigt att uppläsa för
Theatre francais kommittå. .
— Rossint har begifvit sig från Bologna till
Florens och der köpt sig ett palats. Den tyska tid-
ning, hvarur vi hemta denna notis, utbrister pate-
tiskt: Hvar stå de tyska kompositörernas palatser?
Man tänke på Lortzings öde!
— De tyska teatrarne vänta i dessa dagar
besök af en hr Olonna med ett spanskt dansörssäll-
skap af fjorton personer, bland hvilka den berömde
Petra Camara. Sällskapet är till en början engage-
radt för Berlinerhofteatern.
—-?
-