Väåra läsare torde hafva iakttagit att i det trontal hvarmed engelska parlamentet prorogerades, lyckönskar drottningen parlamentei till ett ärofullt slut på kriget i Birma. Då ändamålet med kriget blifvit fullständigt uppnådt., heter det, bar freden blifvit proklamerad. Detta yttrande var öfverraskande, då man icke hade afhört något om fredens definitiva afslutande; men man finner nu förklaringen derpå uti en depesch som ostindiska kompaniets direktorium mottagit från den engelska generalguvernören lord Dalhousie, och hvilken depesch omförmäler det birmaniska krigets slut och konungens af Ava underkastelse. Konungen har nemligen meddelat distriktsguvernörerna befallning att förbjuda de birmanska trupperna hvarje vidare anfall på territoriet från Meeaday och Tounghoc, der britizka besättningar finnas; konungen har vidare försatt i frihet de britiska fångarna, och uttryckt den önskan att floden åter måtte öppnas för båda nationerna (d. v. 8. blockaden upphäf. vas). Till följd af dessa försäkringar har blockaden verkligen blifvit upphöfd, de .vänskapliga förbindelserna med Ava återknutna och freden proklamerad. Ava-armåen kommer att försättas på fredsfot, men tillika i Pegu förläggas en för skyddandet af denna provins tillräcklig militörstyrka, för att vara rustad emot hvarje förnyande af fiendtligheterna. De birmanska trupperna hafva öfverallt dragit sig tillbaka, konungen är afsatt af gin broder prinsen af Mengdoon, och denne skickade ett sändebud till britiska lägret för att utverka freden. Den birmanske gesandten erkände omöjligheten af ett ytterligare motstånd mot de britiska stridskrafterna; anhållande om den engelska regeringens tillgift, förklarade han sig beredd att underteckna ett den kongl. proklamationen motsvarande fredsfördrag, endast önskande att gränsen icke måtte uppdragas vid Meeaday. Regeringen förbehöll sig rätt att efter sitt godtfinnande bestämma gränsen; men för att likväl bevisa att hon var berädd att återknyta de gamla vänskapsförbindelserna med Ava, och i förhoppning att se en definitif fredstraktat afslutad, ingick hon på att draga gränslinien tillbaka från Meeaday, och bestämma den, i strängaste öfverensstämmelse med proklamationens ordalydelse, omedelbart nordligt från Prome och Tounghoc. Men då denna förlikning erbjöds, vägrade det birmanska sändebudet att ingå på något områdes afträdande. Underhandlingarne afbrötos; det britiska områdets gräns uppdrogs slutligen nordvest från Meeaday och Tounghoc; gesandten antyddes att lemna lägret och återvände till hufvudstaden, hvarifrån han nu återförde det ofvan meddelade fredsbudskapet från sin konung.