och hampfrö samt af rägmjöl, som kryddas med hjelp:
af en dekokt af spansk peppar. Man har begagnat
kli, ältadt till en deg och derefter färgadt och rifvet
ja till och med mulljord till att förfalska pepparen
med... I Holland har man påfunnit att göra den hvita
eftergjorda pepparen tillräckligt tung genom ett siom
gom ianehäller blyhvitt.
Strängt taget kan man undvara pepparn som kryd-
dar, men hettar. Kan man undvara salt? Salt är
icke en inbiliad krydda; det är oumbärligt, för att
gifra största delen af vära födoämnen den rätta sma-
ken. Icke biott ett godt kök, utan äfven en god
matsmältning åro omöjliga utan salt. Det är emel-
lertid en sorglig sanning, att få produkter ha varit
föremål för så mänga förfalskningar som salt och
det af det goda skäl, att det är få artiklar, som ha
en så säker afsättning och gifva bedragarne en så
stor vinst. Man förfalskar salt med svafvelsyrad kalk,
med gips, med jord, med bränd lera, med pulverise-
rad sandsten, med glaubersalt, med chlorkali, med
salpeter, med salt frän sälterierna o. 8 v. Förfalsk-
ningar drifves i Paris i stort till trotts för polisbefail-
ningar och juridiska förföljelser. Förfalskarne ha
stundom hastiga undskyllningar. En handlande i
Paris, som 1848, sedan saliskaiter blifvit upphäfd,
anklagades för att ha blandat gips bland det salt
soma han sålde, trodde sig kunna rättfärdiga sig med
det päståendet, att han vore nödsakad förfalska denna
artikel, för att kunna tillfredsställa publikens fordrin-
gar, då den blott ville betala ett pris, som var un-
der kursen. Den i Belgien allmännaste förfalskning
består i att tillsätta ett visst qvantum alun till det
raffinerade saltet, för att göra det härdare och min-
dre fuktigt.
Från salt till socker är en mycket tvär öfvergäng.
De ha blott det gemensamt, att man förfalskar dem
och att vi tvingas att njuta dem i mer eller mindre
orent tillstånd. Socker förfelskas med stärkelsesoc-
ker, krita, gips, sand och ätskilliga mjö!sorter. Det
är en rätt behaglig blandning till att göra våra dryc
ker söta med! Förfalskningen af socker uppmuntras
genom den betydliga vinst, som hastigt vinnes genom
en så lätt afsättlig vara. Socker är, såsom bekant,
hos oss en af de allmännaste konsumtionsartiklarne
och dock mindre än i ätskilliga andra länder; ty de
statistiska tab:llerna visa att förbrukningen i Belgier
är 6 pr individ, dä det i Holland är 16 ochi Eng-
land 30 E.
Ost är i flera lånder den allmännas!e deserten ef-
ter middagsmältiden. Den utgör dessutom grundva-
len för flera af den arbetande klassens mältider, och
det skulle derföre vara orätt att förbigå den med tyst-
nad. De oskyldiga landtbrukarne täfla här i handels-
list med stadsindustrien och visa tillräckligt, att dyg-
den nu icke mera bor under helm- och toritak än
annorstädes. — Potatis, som brukas till 8å mänga an-
dra törtalskningar, är äfven här bufsvudförfalsknings-
medlet. Man väljer härtill, märk detta! dem som
äro så dåliga, att man svårligen skulle kuana afsstta
dem. Man blandar likaledes osten msd brödskorpo:
i afsigt att frambringa mögel, som gifrer den det
marmorerade utseendet. Man pästär att köpmännen
fukta den friska osten med ammoniak, för att deri-
genom gifva den utseende af gammal ost, som kän-
nare sätta så högt värde på. Andra tvätta osten med
arsenikblandadt vatten, för att bättre skydda den emot
insekter. Arseniken bortskrämmer flugorna, som väl
akta sig för att närma sig ett sålunda skyddadi födo-
ämne; men menniskorna hafva icke flugornas instinkt,
de förtära denna ost, och den bekommer dem icke
just synnerligen väl. Skola vi väl då underlåta att
berömma oss af en omdömesförmäåga, som ofta tjenar
oss mindre än djurens instinkt?
Vi skola ännu anföra några ämnen af mindre vigt,
a likaledes varit underkastade förfalskarnes behand-
ing.
Vaniljen, soma begagnas så mycket i hushållet, för-
falskas på följande sätt. Sedan man först en gång
tagit det välsmakande ämnet ur skidorna för att be-
gagna det till likörer, behandlar man dem med tolu-
tinktur eller perubalsam och sirup, och säljer dem 2e-
dan som frisk vanilj. — Det finnes knappast någon
god kraftsoppa eller nägon god säg, utan att den in-
nehäller rostad lök; derföre är äfven denna krydda
mycket efterfrågad i den ga:tronomiska verlden. Då
den är temligen dyr, har man päfunnit att imitera
den med skifvor af morötter, rättikor eller rofvor,
hvilka rostas såsom lökarna och få helt och hället
deras utseende, utan att dock kunna uppfylla deras
plats i kökskemien. — Honing är icke ailtid en pro-
dukt af bien; icke heller mä man tro att den alltid
hatt något att göra med blomstrens sockersaft. Man
påträffar i handeln honing, som är lagad af stärkel-
se, mjölet af krossade kastanjer och siärkelsesirup.
Vi skulle hafra gjort en svär bock, om vi hade
glömt smöret. Smör finnas i de flesta rätier, och
smord på brödet är det den allmännaste föda i mänga
länder. Ladugårdsmadamen, som tillverkar emöret,
inskränker sig icke alltid till att föröka dess vigt mad
vatten; hon blandar understundom krita, stärkelse, ko-
kad potatis, mjöl, kolsyrad biylösning deri. Den si-
sta tillsatsen är den värsta af dem alla; det farma-
ceutiska sällskapet i Antverpen har väckt uppmärk-
simhet härpå. Dä smöret icke alltid bar en vacker
gul färg, framkonstlar man den genom saftran, merots-
saft eller gurkmeja. Dessa förgningar äro icke far-
liga, men de rarra oss angående emörets egenskape: