mitt gods är fideikommiss, och jag har allt-
jemnt lefvat upp för mycket af mina inkomster
för att kunna hoppas nu spara in synnerligen
mycket. Men hennes tycken fordra inga dryga
utgifter; och så länge jag lefver behöfver åt-
minstone ingen förändring göras. Det står
henne således fritt att gifva företrädet åt en
man, hvars talenter, beslägtade med hennes,
kunna skapa sin egen bana, och innan jag
dör kan denna bana vara vunnen. Lord Rains-
forth höll upp, och då — huru, i hvad orda-
Jag, vet jag icke — uppenbarade sig allt! —
min länge undertryekta, skygga, oroliga, tvif-
lande, fruktande kärlek. Den sällsamma energi
den gifvit åt en dittills så tillbakadragen och
lugn natur! Mitt nyligen fattade beslut att
egna mig åt lagfarenheten, — mitt förtroende
att, med ett sådant pris för ögonen, jag kunde
lyckas, — det var endast ett öfverflyttande af
arbete från det ena studiet till ett annat. Ar-
bete kunde eröfra allt, och vanan förljufva
det under eröfringen. Advokatståndet var en
mindre lysande bana än senaten. Men det
första den fattige mannen hade att eftersträfva
war oberoende. Korteligen, Pisistratus, jag
srömde Roland i detta ögonblick i min elän-
diga egoism; och jag talade såsom den der
känner att hans lif ligger i hans ord.
Sedan jag slutat betraktade mig lord Rains-
forth, och hans ansigte återspeglade den in-
nerligaste tillgifvenhet — men deri spårades
ingen glädje.
Min bäste Caxton, sade han bäfvande, jag
tillstår att jag en gång önskade detta — ön-
skade det ända från den stund jag lärde känna
er; nen hvarför dröjde ni så länge — jag
anade .WVMdrig detta, och jag är säker derpå,
icke hell r Ellinor. Han höll tvärt upp, och
tillade has tigt: Emedlertid, gå och tala till
Ellinor såso ni talat till mig. Gå, det torde
ännu icke vara för sent, Och likväl — men gå.
För sent -— hvad inneburo dessa ord?
Lord Rainsforth bade hastit tagit af nedåt
en annan gång ch lemnat my allena att öf-
verväga ett svar som innebar en åta. Lång-
samt styrde jag mina steg mot huse. och sökte
ady Ellinor, tll hölften önskande, ti! hälften
ruktande att finna henne - allena. Det fanns
ett litet rum, sorå stod i samband med ett
rifhus, der ion vanligen uppehöll sig om
norgnarne. : Dit ställde jag min väg.
Jag kan ä nnu se framför mig detta rum!
— alla vägga pne betäckta med målningar af