skildt tryckt urkund. Att nu en temligen ansenlig oktav kunnat utgifvas öfver denna blott 47, ärs tiderymd har endast varit möjligt derigenom, att flere rikhaltiga källor varit att tillgå. Sålunda finner man här det hulfvudsakliga af hela den s. k. Reuterbolmska , numera staten tillhörig: samlingen, utan hvilken denna historia aldrig med något sammanhang kunnat skrifvas. Dessutom äro många vigtiga uppgifter hemtade w hemliga kabinettets arkiv, ur den s8. k. Armfeltska samlingen, hvilken numera gått ur fäderneglandet och eges af Arrmfelts slägti Fin. land, hvarförutsn personlig bekantskäp med några af dem som hade nära del i denna tidens händelser försett samlaren af detta arbe. tes materialier med flera goda underrättelser. Bland dessa personer framstår i första rummet Stedingk, Sveriges ambassadör i Petersburg. Då hertigen tillträdde regeringen, uppehöl sig Reuterholm uti Italien, derifrin han döck om några månader återvände till föderneslandet. Styrelsesystemet var under denna tid ännu vacklande ertellan de gamla grundsatserns som följts under Gustaf III:s tid och de nye som heitigen-regenten antagit. Det märkligaste, som under denna förste tidpunkt förekom, var hertigens öfvertegande af regeringen och handlöggn ngen af de serskilda testamentena efter den aflidne konungen. I Det på Gustaf III:s dödsbädd tillkomna, l med knapp läslig namnteckning underskrifne I och ej i laga ordning bevittnade testamentet kasserades. I allmänhet finner man, att hertigen härvid gick ganska raskt och beslutsamt tillväga samt äfven med klokhet, dåhan lät riksdrotset, Sveriges högsta juridiska auktoritet, först yttra sig öfver frågan. Berättelsen om denna åtgärd är grundad på uppgifter af statssekreteraren Lagerbring, som i egen skap af ögonvittne kunde känna rätta förhållandet. Rörande mordskottet mot Gustaf III på maskraden lempas några ganska märkliga uppgifter. Det vill nemligen synas som hade grefve Ribbing haft mera del i skottet den 16 Mears än sjelfva Ankarström. Något bestämdt påstående vågar man ej i detta afseende framställa; men skulle denna antydan framdeles vinpa bekräftelse, blefve den visgerligen en vigtig historisk nyhet. Ryssland fortfor alltjemt att vilja inveckla Sverige i krig mot Frankrike för att utrota demokratien derstädes och hindra den at sprida sig utöfver Europa samt för att sålunda göra Sverige overksawmt vid Ryssland: planer på Polen. Hertigens vägran eller undflykter i detta afseende åsamkade honom bittert hat från Ryssland och dess parti i Sverige. Icke utan skicklighet sökte man dock undvika öppen brytning med Ryssland, hvilke: de under Gustaf förstörda finanserna ej medl1 gåfvo. På hemresan emottog Reuterholm ; Köpenhamn en skrifvelse i detta ämne frår hertigen, deri han yttrar bland annat angående ett angrepp på Frankrike: Ni kunde fråga prinsen af Hessen, om ban icke finner att det är en gigantisk id att blottställa sin förmögenhet och sitt land, såsom en annarls Don Quixotte, för en stackare, som hvarker. vill eller kan blifva hjelpt. Jag rekommen; derar åt er denna framställning, alldenstund man: vill tvinga mig att på ministeriel väg förmå Danmark att taga deli denna utmärkts gslenskap,.. Så bedömde hertigen OCatharinas och Gustaf III:s älsklingsplan att i Frankrike återställa Bourbonerna. i Med Reuterholms hemkomst börjar en ny epok, hvarunder kabinettet ådagalade en sjelfständigare hållning. Det var den hotande ställning Ryssland intog mot Sverige som tvang Reuterholm att närma sig Frankrike och aflögsna ur styrelsen Gustaf III:s vänner. Detta var den hemlige och af historien bekräftade orsaken till dessa mycket omordade tilldragelser. Då Armfelt och hela hans svans sålunda förflyttades ur maktens granskap, skedde det mindre af s. k. förföljelse, än i följd af högre politiska beräkniogar med afseende på nödvändigheten att bibehålla freden, utrota missbruken i den förra förvaltningen och i allmänhet allt det lättsinne och den ytlighet hvarmed ärendena bandhafts under Gustafs tid. Härmed förfaller allt det prat, somaf Armfeltska partiet blifvit uppdukadt för att måla detsammas medlemmar som martyrer. De voro martyrer, det är sannt, men för sin egen olämplighet att längre leda Sveriges öden. Förmyndareregeringen gjorde härvid ej något annat än hvad alla styrelser gjort, än hvad t. ex. kung Oscar med folkets bifall gjorde. då han kort efter sitt uppträdande på tronen skiljde biskop Heurlin och flere af den gamla regimens män från dess grannskap. Under allt detta fortsatte Ryssland sina intriger och sjöd af harm att svenska styrelsen vågade trotsa det, ehuru kejsarinnan gjorde anspråk på att till och med den inhemska olitiken i Sverige skulle taga: ledning från Ryssländs Å andra sidan gynnade Reuterholm revolutionens läror och deras tolk i Sverige, Thorild. r Rysslands ränker gingo slutligen så vida, att de åstadkommo ett upplopp i Stockholm — det 8. k. Ebelska, uppenbart tillstäldt af dervarande ryska ministern. Syftet var att störta hertigen och Reuterholm samf göra Armfelt till lydkonung (under Gustaf IV:s namn naturligtvis). af Ryssland! Med baron Staels beskickning till Paris och hans underhandlingar med välfäördsutskottet och Dantons parti inledes ett nytt uppslag, som nu blir fullständigt kändt genom Staels egna chiffrerade depescher till hertigen. Stael afslöt verkligen ett förbund med Frankrike, men hertigen vågade ej ratificera detsamma; Rysslands ; hotelser blefvo allt vådligare, och hertigen sökte derföre närma sig till Danmark, sedan försigtigheten bjöd att för tilifället något draga sig från Frankrike, der ock terrorismen nu började framståi en afskyvärd dager. Åtalet i krigshofrätten emot sekundohefen!; jemte flere officerare vid lifgardet tilllt 4,0 Or I Af) HÖ RM Mc RM FF MM OÖ MN WID PN Fr PR DM yo a AR EC MD OMM 4020 Fr mn MM MW M HM MM AMA DB MM Cy MM Frits 5 00 MH Do MM ÅH GO