skildt tryckt urkund.
Att nu en temligen ansenlig oktav kunnat
utgifvas öfver denna blott 47, ärs tiderymd
har endast varit möjligt derigenom, att flere
rikhaltiga källor varit att tillgå. Sålunda fin-
ner man här det hulfvudsakliga af hela den s.
k. Reuterbolmska , numera staten tillhörig:
samlingen, utan hvilken denna historia aldrig
med något sammanhang kunnat skrifvas. Dess-
utom äro många vigtiga uppgifter hemtade w
hemliga kabinettets arkiv, ur den s8. k. Arm-
feltska samlingen, hvilken numera gått ur fä-
derneglandet och eges af Arrmfelts slägti Fin.
land, hvarförutsn personlig bekantskäp med
några af dem som hade nära del i denna ti-
dens händelser försett samlaren af detta arbe.
tes materialier med flera goda underrättelser.
Bland dessa personer framstår i första rum-
met Stedingk, Sveriges ambassadör i Peters-
burg.
Då hertigen tillträdde regeringen, uppehöl
sig Reuterholm uti Italien, derifrin han döck
om några månader återvände till föderneslan-
det. Styrelsesystemet var under denna tid
ännu vacklande ertellan de gamla grundsatserns
som följts under Gustaf III:s tid och de nye
som heitigen-regenten antagit.
Det märkligaste, som under denna förste
tidpunkt förekom, var hertigens öfvertegande
af regeringen och handlöggn ngen af de ser-
skilda testamentena efter den aflidne konungen. I
Det på Gustaf III:s dödsbädd tillkomna, l
med knapp läslig namnteckning underskrifne I
och ej i laga ordning bevittnade testamentet
kasserades. I allmänhet finner man, att her-
tigen härvid gick ganska raskt och beslut-
samt tillväga samt äfven med klokhet, dåhan
lät riksdrotset, Sveriges högsta juridiska auk-
toritet, först yttra sig öfver frågan. Berättel-
sen om denna åtgärd är grundad på uppgif-
ter af statssekreteraren Lagerbring, som i egen
skap af ögonvittne kunde känna rätta förhål-
landet.
Rörande mordskottet mot Gustaf III på
maskraden lempas några ganska märkliga upp-
gifter. Det vill nemligen synas som hade
grefve Ribbing haft mera del i skottet den
16 Mears än sjelfva Ankarström. Något be-
stämdt påstående vågar man ej i detta afse-
ende framställa; men skulle denna antydan
framdeles vinpa bekräftelse, blefve den vis-
gerligen en vigtig historisk nyhet.
Ryssland fortfor alltjemt att vilja inveckla
Sverige i krig mot Frankrike för att utrota
demokratien derstädes och hindra den at
sprida sig utöfver Europa samt för att så-
lunda göra Sverige overksawmt vid Ryssland:
planer på Polen. Hertigens vägran eller und-
flykter i detta afseende åsamkade honom bit-
tert hat från Ryssland och dess parti i Sverige.
Icke utan skicklighet sökte man dock und-
vika öppen brytning med Ryssland, hvilke:
de under Gustaf förstörda finanserna ej med- l1
gåfvo. På hemresan emottog Reuterholm ;
Köpenhamn en skrifvelse i detta ämne frår
hertigen, deri han yttrar bland annat angå-
ende ett angrepp på Frankrike: Ni kunde
fråga prinsen af Hessen, om ban icke finner
att det är en gigantisk id att blottställa sin
förmögenhet och sitt land, såsom en annarls
Don Quixotte, för en stackare, som hvarker.
vill eller kan blifva hjelpt. Jag rekommen- ;
derar åt er denna framställning, alldenstund
man: vill tvinga mig att på ministeriel väg
förmå Danmark att taga deli denna utmärkts
gslenskap,.. Så bedömde hertigen OCathari-
nas och Gustaf III:s älsklingsplan att i Frank-
rike återställa Bourbonerna. i
Med Reuterholms hemkomst börjar en ny
epok, hvarunder kabinettet ådagalade en sjelf-
ständigare hållning.
Det var den hotande ställning Ryssland
intog mot Sverige som tvang Reuterholm att
närma sig Frankrike och aflögsna ur styrelsen
Gustaf III:s vänner. Detta var den hemlige
och af historien bekräftade orsaken till dessa
mycket omordade tilldragelser.
Då Armfelt och hela hans svans sålunda
förflyttades ur maktens granskap, skedde det
mindre af s. k. förföljelse, än i följd af högre
politiska beräkniogar med afseende på nöd-
vändigheten att bibehålla freden, utrota miss-
bruken i den förra förvaltningen och i all-
mänhet allt det lättsinne och den ytlighet
hvarmed ärendena bandhafts under Gustafs tid.
Härmed förfaller allt det prat, somaf Arm-
feltska partiet blifvit uppdukadt för att måla
detsammas medlemmar som martyrer. De
voro martyrer, det är sannt, men för sin egen
olämplighet att längre leda Sveriges öden.
Förmyndareregeringen gjorde härvid ej något
annat än hvad alla styrelser gjort, än hvad
t. ex. kung Oscar med folkets bifall gjorde.
då han kort efter sitt uppträdande på tronen
skiljde biskop Heurlin och flere af den gamla
regimens män från dess grannskap.
Under allt detta fortsatte Ryssland sina in-
triger och sjöd af harm att svenska styrelsen
vågade trotsa det, ehuru kejsarinnan gjorde
anspråk på att till och med den inhemska
olitiken i Sverige skulle taga: ledning från
Ryssländs Å andra sidan gynnade Reuterholm
revolutionens läror och deras tolk i Sverige,
Thorild. r
Rysslands ränker gingo slutligen så vida,
att de åstadkommo ett upplopp i Stockholm
— det 8. k. Ebelska, uppenbart tillstäldt af
dervarande ryska ministern. Syftet var att
störta hertigen och Reuterholm samf göra Arm-
felt till lydkonung (under Gustaf IV:s namn
naturligtvis). af Ryssland!
Med baron Staels beskickning till Paris och
hans underhandlingar med välfäördsutskottet
och Dantons parti inledes ett nytt uppslag,
som nu blir fullständigt kändt genom Staels
egna chiffrerade depescher till hertigen. Stael
afslöt verkligen ett förbund med Frankrike,
men hertigen vågade ej ratificera detsamma;
Rysslands ; hotelser blefvo allt vådligare, och
hertigen sökte derföre närma sig till Danmark,
sedan försigtigheten bjöd att för tilifället nå-
got draga sig från Frankrike, der ock terro-
rismen nu började framståi en afskyvärd dager.
Åtalet i krigshofrätten emot sekundohefen!;
jemte flere officerare vid lifgardet tilllt
4,0 Or I Af) HÖ RM Mc RM FF MM OÖ
MN WID PN Fr PR DM yo a
AR EC MD OMM 4020 Fr mn MM MW M HM MM AMA DB MM Cy MM Frits
- 5 00
- MH Do
- MM ÅH GO