tarisk framgång; ty han (som icke vunnit den, men siändigt lefvat bland dem som gjort det) öfverskattade densamma och syntes alltjemt vilja njuta den genom någon annan. Men då jag till germäle talade om oberoende, om lagfarenheten, då mörknade Etlinors anlete, Hos henne var alitid veriden förherrskande, och verldslig ärelystnad som alltid sträfvar.efter makt eller glans! En del af huset låg utsatt för ostanvinden. Plantera en del af höjden, sade jag en dag. Planteral utropade lady Ellinor — det dröjer tjugo år innan träden växa upp. Nej, min goda far, bygg en raur och betäck den med slingerväxterV Detta enda drag visar hela hennes karakter. Hon kunde icke vänta til dess träden fått tid att växa; en död mur skulle vara snarare uppkastad och parasitväxter skulle gifva den en vackrare anblick. Emellertid var hon en utmärkt och ädel varelse. Och jag — jag älskade! och icke så utan hopp som du torde förmoda; ty lord Rainsforth gaf ofta uppmuntrande vinkar, hvilka icke ens jag kunde misstyda. Då han icke frågade efter rang och icke önskade för sin dotter någon förmögenhet utöfver anständig utkomst, så såg hen i mig allt hvad han fordrade — en gen:leman af god börd och i hvilken hans eget verksamma finne kunde fullfölja det slags andliga ärelystnad som öfverflödade hos honom och likväl hittills icke haft någotaflopp. Och E:linor! — himlen förbjude det jag skulle säga att hon älskade mig — men der var något som föranledde mig att tro det bon kunde göra det. På grund af dessa åsigter undertryckte jag alla mina förhoppning:r, gjorde en kraftig ansträngning för att bemästra deinflytanden som omgåfvo mig och slå in den bana som jag ansig oss alla värdigasi.. Jag begaf mig till London att studera lagfarenheten och blifva advokat.s Zz Lagfarenheten! är det väl möjligtI utropade jag. Min far log sorgset. Allting syntes mig då möjligt. Jag läste några män der. Redan på denna korta tid började jag klart se in i naturen af den bana jag valt; jag började fatta hvilka svårigheter