tarisk framgång; ty han (som icke vunnit den,
men siändigt lefvat bland dem som gjort det)
öfverskattade densamma och syntes alltjemt
vilja njuta den genom någon annan. Men då
jag till germäle talade om oberoende, om lag-
farenheten, då mörknade Etlinors anlete, Hos
henne var alitid veriden förherrskande, och
verldslig ärelystnad som alltid sträfvar.efter
makt eller glans! En del af huset låg utsatt
för ostanvinden. Plantera en del af höjden,
sade jag en dag. Planteral utropade lady
Ellinor — det dröjer tjugo år innan träden
växa upp. Nej, min goda far, bygg en raur
och betäck den med slingerväxterV Detta
enda drag visar hela hennes karakter. Hon
kunde icke vänta til dess träden fått tid att
växa; en död mur skulle vara snarare uppka-
stad och parasitväxter skulle gifva den en
vackrare anblick. Emellertid var hon en ut-
märkt och ädel varelse. Och jag — jag äl-
skade! och icke så utan hopp som du torde
förmoda; ty lord Rainsforth gaf ofta uppmun-
trande vinkar, hvilka icke ens jag kunde miss-
tyda. Då han icke frågade efter rang och
icke önskade för sin dotter någon förmögen-
het utöfver anständig utkomst, så såg hen i
mig allt hvad han fordrade — en gen:leman
af god börd och i hvilken hans eget verk-
samma finne kunde fullfölja det slags andliga
ärelystnad som öfverflödade hos honom och
likväl hittills icke haft någotaflopp. Och E:-
linor! — himlen förbjude det jag skulle säga
att hon älskade mig — men der var något
som föranledde mig att tro det bon kunde
göra det. På grund af dessa åsigter under-
tryckte jag alla mina förhoppning:r, gjorde en
kraftig ansträngning för att bemästra deinfly-
tanden som omgåfvo mig och slå in den bana
som jag ansig oss alla värdigasi.. Jag begaf
mig till London att studera lagfarenheten och
blifva advokat.s Zz
Lagfarenheten! är det väl möjligtI utropade
jag. Min far log sorgset.
Allting syntes mig då möjligt. Jag läste
några män der. Redan på denna korta tid
började jag klart se in i naturen af den bana
jag valt; jag började fatta hvilka svårigheter