landen angick. Och för öfrigt lät han snarare påskina att den stackars Fanny, den rika arftagerskan, icke var värdig mig, än att jag icke var Fanny värdig. Jag insåg att här icke var värdt att rodna och stamma fram nekanden och osanningar, hvadan jag räckte sir Sedley min hand, tog min hatt —: och gick. :Iastinktmässigt styrde jag mina steg till min: fars hus. Jag hade icke varit der på flera dagar. Jag hade icke blott haft mycket att göra i aftärsväg, utan, jag blyges att tillstå det, sjelfva nöjet hade till den grad insnärjt mina lediga stunder, och särskildt miss Trevanion till den grad upptagit dem, att jag, utan attens känna någon orolig aning, hade öfverlemnat min far att allt svagare och svagare flaxa med sina vingar i onkel Jacks spindelväf. Då jag anlände till Russell Street, fann jag flugan och spindeln tillsammans, kind vid kind. Onkel Jack rusade upp vid mitt inträdande och utropade: Lyckönska din far, lyckönska honom, Nej. lyckönska verlden! F sHvyad nu, onkell! sade jag med ea bedröflig ansträngning af sympatiserande liflighet, bar den Litterära Times ändtligen gått af stapeln ?, 20, det är allting klart, klart för längesen. Här är ett prof på den stilsort vi valt för de ledande artiklarne., Och onkel Jack, i hvars fickor aldrig saknades ett fuktigt pappersblad af ett eller annat alag, drog fram ett rykande pappersvidunder, som i afseende på storlek förböll sig till den politiska Times som ett mammotdjur till en elefant.Det är allting klart, Vi hålla endast på attinöfva våra medarbetare och skola i nästa eller derpåföljande vecka gifva ut vårt program. Nej, Pisistratug, jag menar det Stora Arbetet. Min gode far, hvad jåg är glad. Hvad, det är då verkligen såldt?, sHmo, sade min far. Såldt! utbrast onkel Jack. Såldt — nej, sir, vi skulle icke vilja sälja det. Nej, om alla bokhandlare föllo ned på sina knän för 088, såsom de endera dagen skola göra, så