landen angick. Och för öfrigt lät han sna-
rare påskina att den stackars Fanny, den rika
arftagerskan, icke var värdig mig, än att jag
icke var Fanny värdig.
Jag insåg att här icke var värdt att rodna
och stamma fram nekanden och osanningar,
hvadan jag räckte sir Sedley min hand, tog
min hatt —: och gick. :Iastinktmässigt styrde
jag mina steg till min: fars hus. Jag hade
icke varit der på flera dagar. Jag hade icke
blott haft mycket att göra i aftärsväg, utan,
jag blyges att tillstå det, sjelfva nöjet hade
till den grad insnärjt mina lediga stunder,
och särskildt miss Trevanion till den grad
upptagit dem, att jag, utan attens känna nå-
gon orolig aning, hade öfverlemnat min far
att allt svagare och svagare flaxa med sina
vingar i onkel Jacks spindelväf. Då jag an-
lände till Russell Street, fann jag flugan och
spindeln tillsammans, kind vid kind. Onkel
Jack rusade upp vid mitt inträdande och ut-
ropade: Lyckönska din far, lyckönska honom,
Nej. lyckönska verlden! F
sHvyad nu, onkell! sade jag med ea bedröf-
lig ansträngning af sympatiserande liflighet,
bar den Litterära Times ändtligen gått af
stapeln ?,
20, det är allting klart, klart för längesen.
Här är ett prof på den stilsort vi valt för de
ledande artiklarne., Och onkel Jack, i hvars
fickor aldrig saknades ett fuktigt pappersblad
af ett eller annat alag, drog fram ett rykande
pappersvidunder, som i afseende på storlek
förböll sig till den politiska Times som ett
mammotdjur till en elefant.- Det är allting
klart, Vi hålla endast på attinöfva våra med-
arbetare och skola i nästa eller derpåföljande
vecka gifva ut vårt program. Nej, Pisistratug,
jag menar det Stora Arbetet.
Min gode far, hvad jåg är glad. Hvad,
det är då verkligen såldt?,
sHmo, sade min far.
Såldt! utbrast onkel Jack. Såldt — nej,
sir, vi skulle icke vilja sälja det. Nej, om
alla bokhandlare föllo ned på sina knän för
088, såsom de endera dagen skola göra, så