FAMILJEN CAXTON).
En familjtafla
Av SIR EDWARD BULWER LYTTON.
Sjunde. Delen.
Var ute i verlden så mycket ni kan —
jag säger än en gång, roa er. Och än en
gång frågar jag, hvartill gagnar er allt detta
arbete? Vissa personer, långt mindre bety-
dande än Trevanion, skulle det påligga en
skyldighet att hjelpa er fram på en praktisk
bana, att tillförsäkra er en anställning i sta-
tens tjenst — icke så hos honom. Han vill
icke pantsätta en enda tum af sitt oberoende
genom att begära en gunst af en minister.
I Hans tanka utgör sysselsättning till den grad
lifvets. behsg, att han sysselsätter er af ren
tillgifvenhet. Haa bråkar icke zitt hufvud med
er framtid... Han antager att er far skall sörja
för den saken, och tager icke i betraktande
att emellertid ert arbete icke gagnar till nå-
gonting! Öfverväg allt detta, Jag har nu
Pp er nog.
ag var förvirrad — jag var stum; huru de
taga oss genom öfverrumpling, dessa prakti-
ska verldsmän! Här hade jag kommit för att
sondera sir Sedley, och här blef jag pejlad,
mätt, synad, rent af ut- och invänd, utan att
ha inträngt ena tum-under ytan af detta leende,
godsinta, stillalugn. Och ändå hade sir Sedley
med sin aldrig: vikande delikatess, och trots
all hans förfärliga pppnkieta icke sagt ett ord
som kunde såra hvad han torde ha ansett så-
som den mer känsliga delen af min amour
propre— icke ett ord om orivligheten af mina
anspsåk att allvarsamt tänka på Fanny Tres
vanion. Om- vi värit en bondbys Celadon
och Chloe, kuhde han icke ha behandlat oxs
mera såsom jemmlike i hvad verldsliga förhål-
—- LL a 4
) So A. B. n:ris 161—164, 166, 167, 169,173, 17!
9 181—183, 185, 187, 188, 190, 191 oe
93.