FAMILJEN CAXTON2). En familjtafia ar SIR EDWARD BULWER LYTTON. Sjette Delen. Tack vare mr Trevanion, voro icke mina vanor sådana som gynna vänskapsförbindelsor med dagdrifvare; men jag formerade någr bekantskaper bland unga män några år äldre än jag sjelf, hvilka innehade underordnade besiäilningar i allmänna verk eller voro sysselsatte med förberedande studier för advokatståndet. Det var ingen brist på förmåga bland dessa herrar, men de hade ännu icke stelnat i lifvets sträfva prosa. De stunder de voro sysselsatte gjorde dem blott ännu mer böjda att njuta sina hvilostunder. Och en munter, glädtig hop voro vi i sanning då vi kommo tillsammans! Vi hade icke penningar nog till många dårskaper, icke ledighet nog till många förströelser; men vi roade oss icke förtby. Mina nya vänner voro beundransvärdt bevandrade i allt som rörde teatrarne. Från operan till balletten, från Hamlet till sista franska farsen hade de skådebanans litteratur på sina paljgula handskars fer fingrar. De hade ganska vidsträckta bekantskaper med aktörer och aktriser, och voro fullkomligt invigda i dagens småskandaler. För att göra dem rättvisa, voro de heller icke likgiltiga för det mera manliga vetandet i ;denna snöda verld. De yttrade sig lika hemmastadt om hvad som rörde hfvets verkliga aktörer som om de låtgade. De kunde på håret afgöra öfver rivaliserande statemäns stridiga anspråk. De lätö icke påskina det de voro djupt invigda i de utländska kabinetternas hemligheter, (undantagandes en Ung Kerre som stod i något förhä:lande till utrikesdepartementet, och hvilken yfde sig öfver att till punkt och pricka veta ) Se A. B. n:ris 161—164, 166, 167, 169, 173, 175 —179, 181—183, 185, 187, 188, 190 och 191.