FAMILJEN CAXTON2).
En familjtafia
ar SIR EDWARD BULWER LYTTON.
Sjette Delen.
Tack vare mr Trevanion, voro icke mina
vanor sådana som gynna vänskapsförbindel-
sor med dagdrifvare; men jag formerade någr
bekantskaper bland unga män några år äldre
än jag sjelf, hvilka innehade underordnade
besiäilningar i allmänna verk eller voro sys-
selsatte med förberedande studier för advo-
katståndet. Det var ingen brist på förmåga
bland dessa herrar, men de hade ännu icke
stelnat i lifvets sträfva prosa. De stunder de
voro sysselsatte gjorde dem blott ännu mer
böjda att njuta sina hvilostunder. Och en
munter, glädtig hop voro vi i sanning då vi
kommo tillsammans! Vi hade icke penningar
nog till många dårskaper, icke ledighet nog
till många förströelser; men vi roade oss icke
förtby. Mina nya vänner voro beundransvärdt
bevandrade i allt som rörde teatrarne. Från
operan till balletten, från Hamlet till sista fran-
ska farsen hade de skådebanans litteratur på
sina paljgula handskars fer fingrar. De hade
ganska vidsträckta bekantskaper med aktörer
och aktriser, och voro fullkomligt invigda i
dagens småskandaler. För att göra dem rätt-
visa, voro de heller icke likgiltiga för det
mera manliga vetandet i ;denna snöda verld.
De yttrade sig lika hemmastadt om hvad som
rörde hfvets verkliga aktörer som om de låt-
gade. De kunde på håret afgöra öfver rivali-
serande statemäns stridiga anspråk. De lätö
icke påskina det de voro djupt invigda i de
utländska kabinetternas hemligheter, (undan-
tagandes en Ung Kerre som stod i något för-
hä:lande till utrikesdepartementet, och hvilken
yfde sig öfver att till punkt och pricka veta
) Se A. B. n:ris 161—164, 166, 167, 169, 173, 175
—179, 181—183, 185, 187, 188, 190 och 191.