koppning att om deri funnes något godt och bebjertansvärdt skulle det under en eller annan form 2ater framkomma. På tisdagseftermiddag voro mötets medlemmar inbjudna till Degeberg, hvilken resa stadens och nejdens invänare underlättade genom erbjudande åf sina ekipager. Vid Degeberg förevisade hr Nonnen sina nyskapade trädgärdsanläggningar å förut kala stenbackar, sina lyckade rofodlingar och sina grunddikade äkerfält, hvarvid han förevisade skillnaden mellan skördens beskaftenhet å grunddikade och ej grunddikade fält, som, helt nära hvarandra belägna och föregående är lika behandling underkastade i öfriga afseenden, nu företedde ett plus i skörden ä de grunddikade fälten, som egaren uppskattade till minst 3 tunnor pr tunnland, som då hvetet beräknades till 20 rår pr tunna redan under första äret fnllkomligt er satte den på grunddikningen nedlagda kostnad, som på sin höjd uppginge till 60 rdr pr tunnland. Sällskapet hade äfven tillfälle se skörden ä ett hafreföll verkställas med en skördemachin efter Houssiens konstruktion, som väckte lifiig uppmärksamhet ehuru nägon tvist uppstod om den besparing af arbetskraft, som derigenom vunnes, vore komsiderabel. Machinen är ganska enkel, bestående hufvudsakligen af ett bjul, som under hästarnes framdrifvande genom utvexling försätter i fram och ätergäende rörelse en jernstärg med deri fästade knifvar, ofvanför hvilkas rörelseplan äro i en brädställning på kvilken den afmejade säden nedfaller, fästade nägra jerntaggar mot hvilka sträen tvingas stadna under det knifvarne verkställa sin afklippande rörelse. Sedan nägra glas tömts i det grönal och mötets vice ordförande, kapten Kylberg betygat hr Nonnen sambhällets och ortens erkänsla för hans verksamma ätgärder för landtbrukets förkofran, före togs hemresan. Onsdagen den 17 sammanträdde sektionen för äkerbruket till fortsättande af diskussionen om grunddikning. Hr Nathhorst anförde sin erfarenhet angäend: risdiken, som han ansäg ej just under alla förhällanden förkastliga, alldenstund dermed verkställd dikning visat sig ä olika lokaler efter 12 åa 20 ärs förlopp ännu oförändradt ändamålsenlig, hvarjemta priset 15 rdr upgefärligen pr tunnland ej vore för der mindre jordegaren atskräckande. Talaren beskref sin metod att verkställa denna dikning med enris. Hr Odelberg nämnde att han gjort sina risdiken bredare i botten än br Nathhorst, hvarigenom de komme att, då ris och qvistar en gäng ruttnade, efterlemna en mera porös massa, genom hvilken vatten ännu kurde draga sig fram; betviflade detringa pris ä denna sorts afdikning, som hr Nathhorst uppgifvit. Baron Hamilton på Bo anförde att han med fördel användt stendiken ä sin egendom, dä kostnaden mycket minskades af den omständigheten att sten fann god tillgång pä, alldenstund endast den på åkern befintliga behöfde söndersläs, för hvilket arbete betalas 3 sk. rgs pr famn, ett vida ringare pris än de 8 å 10 sk. som hr Hedengren uppgiivit ä tegelrörsdiken. Talaren omnämnde sin erfarenhet af den stora vigt och den genomgripande förändring, som grunddikningen utöfvat i Tysklands äkerbruk, åer den äfven på norra Tysklands sandslätter ansägs högst behöflig. Uppläste äfven en fransmans yttrande om Englands ofantliga framsteg i detta afseende framiör Frankrike. Denzre fransman nämnde ett engelskt yttrande, kort och genom sitt exempel upplysande: Hvarföre gören j hål i botten af denna lilla blomkruka om ej derföre att det vatten, som skänkes växtens rötter, m5, sedan det gjort denna gagn, undansjunka och lemna tillträde för luften att uppfriska rötterna; dä, om detta häl faitsdes, vattnet skulle qvarstanna, afkyla rötterna, ruttna och hindra att nytt vatten och luft finge till föra dem sina närande och uppfriskande beständsdelar. På samma sätt med åkerjordenas grunddikning. Beklagade att framställningen om statsanslag till dikpingslän ej föranledt nägeon ätgärd, dä denna fräga vore af så omätlig vigt. Kapten Adelborg varnade äter för ny skuldsättning och åberopade osäkerheten i affärer man och man emellan; hersställde till besvarande den frögan: Har den enskildes lycka stigit i samma proportion som landet i det hela gött framät? Citerade ett bekant yttrande att det vore roligt hafra nägot ograveradt. Den gamla . vikipga-andan bodde ännu i nationen, som önskade att utan besvär pjuta frukterna af andras arbete. Brukspatron Montgomery-Cederhjelm alrådde äfver ifrån dikningslän. I afseende ä frågans andra moment yttrade: Professor Arrhenius: Afständet mellan hvarje täckdike berodde dels på dessa dikens djup, dels pä alfvens beskaftenhet, Ju djupare diken, ju större afstönd. Vid Ultuna voro de gamla dikena lagda på 6 å 9 alnars afständ och visade sig fullkomligt uppfylla den dermed äsyftade. nyttan. Men diken voro äfven lagda på 12, 15, 18, ja 25 alnars afständ för att vinna erfarenhet om detta afständ vore tillfyllest. Ryttmästaren Ribbing omnämnde att br Nonnen uppgifvit 15 alnars afständ på lerjorden och 20 på sand jorden säsom tillfyllest, bvari prof. Arrhenius instämde. Vid Uliuna hade erfarenhe:en gifvit vid handen att man kunde beräkna en vinst af 3 tunnors ökad afkastning af bvarje tunnland och af hvarje sädesslag på ett grunddikadt fält, jemfördt med ett annat. Vid sedan företagna 12:e frägan anförde Professor Arrhenius: Alfluckring och grunddikning böra alltid ätfölja hvarandra. Först dä jorden biifvit grunddikad kunde alfluckringen göra verksam nytta cch göra jorden genomiränglig för regn och luit, som fioge tillföra rötterna sina närande och uppfriskande beständsdelsr. Alfluckring utan grundd:kning ijenade till intet dä plogen erdast gjorde en fära i den väta alfven, som genom sin mjukhet äter sammanfölie. Man bar trott att genom alfluckning skadliga ämnen möjligen skulle kuupa uppföras i dagen, men det har visat sig att om aifven innehäller skadliga ämnen, burtsköljas de sedan den blifvit Juckrad. Detta :rbete kostar ej mera är en dubbel plöjaing. Efie: plogkarlen följer alfluckrareu och verkstälier detia arbete straxt efter raed en körning., Den styfvaste lerjord bar genors grunddikning och alfluckring bli! vit förvandlade til lätlera, som till och med kunnat bära rotfrukter. Vextrötterna behöfva mindre på ytan släss om plat:en, utan kunna npedtränga på djupet och des söka sina näringsämnen. Utan grunddikninog ginre alfluckripg i mänga fall endast ut på att förvandla ett grundt kärr till ett djupt kärr, men genom dikniog i grunien och alfluckring blefva dikniongen fullständig. Piöjning och alfluckring borde verkställas till öjup af 18 tum, 6 tum för plogen och 12 tum för alfluckringen. Hr Odelberg anförde engelsk erfarenbeti ä jord, som blifvit treoch flerdubblad i värde genom altluckring. Brukspatron Bolnstedt ansäg att en fördel med alfluckriog vore att ä kuilriga äkerfält kullrigheten försvunne och fördjupnisgarne, som ofta blefre tillhäll för vatten, utjemnades. Prof. Arrhenius: Alvens uppförande i dagen vore användbar ofta, ej alltid. Alfven, säsom ej annat är matjord utan organiska ämnen, vore lika god meå denna om dessa ämnen tillkomme. ZLeralf med deröfver liggande lerjord innehölle ofta organiska äm ren, som af gammalt blifvit dit nedförda och hvilkas uppbringande i dagen gjorde gagn. Dock hade man erfarenhet deraf att den, som på sandjord med jernbaltig av bragt henne i dagen, skurit sig i tummen, som man säger. Kl. 10 samlades sektionen för boskapsskötseln, dä första frågan företogs till behandlirg. Hr Nathorst ansig att ban vid denna frägas besvarande borde göra gig reda för hvad som varit indamiöl. Mjölkafkastningen hade ej varit yttersta ändamälet, utan ändamölet varit att genom uiläöndska racers kroisserande med inhemska göra dessa lömpligare till både mjölk! och köttproduktion. Vära inhewska racer äro nägorlunda mjölkrscer men icke köttracer. Frägsn vore derföre em: burudan har erlerenbeten af svenska kors psrange med utlindska ijurar visat sig? Talaren en-! eg sig kunpa svara, ati svenu-ka kors kroj serubnde med Ayrshire-tjurer lyckats. Tolsren bade vid egt EN SV SN GV AA -— mA m m I —Jm vh ER a