koppning att om deri funnes något godt och bebjer-
tansvärdt skulle det under en eller annan form 2ater
framkomma.
På tisdagseftermiddag voro mötets medlemmar in-
bjudna till Degeberg, hvilken resa stadens och nej-
dens invänare underlättade genom erbjudande åf sina
ekipager. Vid Degeberg förevisade hr Nonnen sina
nyskapade trädgärdsanläggningar å förut kala sten-
backar, sina lyckade rofodlingar och sina grunddikade
äkerfält, hvarvid han förevisade skillnaden mellan
skördens beskaftenhet å grunddikade och ej grunddi-
kade fält, som, helt nära hvarandra belägna och före-
gående är lika behandling underkastade i öfriga af-
seenden, nu företedde ett plus i skörden ä de grund-
dikade fälten, som egaren uppskattade till minst 3
tunnor pr tunnland, som då hvetet beräknades till 20
rår pr tunna redan under första äret fnllkomligt er
satte den på grunddikningen nedlagda kostnad, som
på sin höjd uppginge till 60 rdr pr tunnland. Säll-
skapet hade äfven tillfälle se skörden ä ett hafreföll
verkställas med en skördemachin efter Houssiens kon-
struktion, som väckte lifiig uppmärksamhet ehuru nä-
gon tvist uppstod om den besparing af arbetskraft,
som derigenom vunnes, vore komsiderabel. Machinen
är ganska enkel, bestående hufvudsakligen af ett bjul,
som under hästarnes framdrifvande genom utvexling
försätter i fram och ätergäende rörelse en jernstärg
med deri fästade knifvar, ofvanför hvilkas rörelseplan
äro i en brädställning på kvilken den afmejade säden
nedfaller, fästade nägra jerntaggar mot hvilka sträen
tvingas stadna under det knifvarne verkställa sin af-
klippande rörelse. Sedan nägra glas tömts i det grönal
och mötets vice ordförande, kapten Kylberg betygat
hr Nonnen sambhällets och ortens erkänsla för hans
verksamma ätgärder för landtbrukets förkofran, före
togs hemresan.
Onsdagen den 17 sammanträdde sektionen för äker-
bruket till fortsättande af diskussionen om grunddik-
ning. Hr Nathhorst anförde sin erfarenhet angäend:
risdiken, som han ansäg ej just under alla förhäl-
landen förkastliga, alldenstund dermed verkställd dik-
ning visat sig ä olika lokaler efter 12 åa 20 ärs för-
lopp ännu oförändradt ändamålsenlig, hvarjemta pri-
set 15 rdr upgefärligen pr tunnland ej vore för der
mindre jordegaren atskräckande. Talaren beskref sin
metod att verkställa denna dikning med enris.
Hr Odelberg nämnde att han gjort sina risdiken
bredare i botten än br Nathhorst, hvarigenom de
komme att, då ris och qvistar en gäng ruttnade, ef-
terlemna en mera porös massa, genom hvilken vatten
ännu kurde draga sig fram; betviflade detringa pris
ä denna sorts afdikning, som hr Nathhorst uppgifvit.
Baron Hamilton på Bo anförde att han med fördel
användt stendiken ä sin egendom, dä kostnaden myc-
ket minskades af den omständigheten att sten fann
god tillgång pä, alldenstund endast den på åkern be-
fintliga behöfde söndersläs, för hvilket arbete betalas
3 sk. rgs pr famn, ett vida ringare pris än de 8 å
10 sk. som hr Hedengren uppgiivit ä tegelrörsdiken.
Talaren omnämnde sin erfarenhet af den stora vigt
och den genomgripande förändring, som grunddiknin-
gen utöfvat i Tysklands äkerbruk, åer den äfven på
norra Tysklands sandslätter ansägs högst behöflig.
Uppläste äfven en fransmans yttrande om Englands
ofantliga framsteg i detta afseende framiör Frankrike.
Denzre fransman nämnde ett engelskt yttrande, kort
och genom sitt exempel upplysande: Hvarföre gören
j hål i botten af denna lilla blomkruka om ej der-
före att det vatten, som skänkes växtens rötter, m5,
sedan det gjort denna gagn, undansjunka och lemna
tillträde för luften att uppfriska rötterna; dä, om detta
häl faitsdes, vattnet skulle qvarstanna, afkyla rötterna,
ruttna och hindra att nytt vatten och luft finge till
föra dem sina närande och uppfriskande beständsde-
lar. På samma sätt med åkerjordenas grunddikning.
Beklagade att framställningen om statsanslag till dik-
pingslän ej föranledt nägeon ätgärd, dä denna fräga
vore af så omätlig vigt.
Kapten Adelborg varnade äter för ny skuldsättning och
åberopade osäkerheten i affärer man och man emellan;
hersställde till besvarande den frögan: Har den en-
skildes lycka stigit i samma proportion som landet i
det hela gött framät? Citerade ett bekant yttrande
att det vore roligt hafra nägot ograveradt. Den gamla
. vikipga-andan bodde ännu i nationen, som önskade
att utan besvär pjuta frukterna af andras arbete.
Brukspatron Montgomery-Cederhjelm alrådde äfver
ifrån dikningslän.
I afseende ä frågans andra moment yttrade:
Professor Arrhenius: Afständet mellan hvarje täck-
dike berodde dels på dessa dikens djup, dels pä alf-
vens beskaftenhet, Ju djupare diken, ju större af-
stönd. Vid Ultuna voro de gamla dikena lagda på
6 å 9 alnars afständ och visade sig fullkomligt upp-
fylla den dermed äsyftade. nyttan. Men diken voro
äfven lagda på 12, 15, 18, ja 25 alnars afständ för
att vinna erfarenhet om detta afständ vore tillfyllest.
Ryttmästaren Ribbing omnämnde att br Nonnen upp-
gifvit 15 alnars afständ på lerjorden och 20 på sand
jorden säsom tillfyllest, bvari prof. Arrhenius instämde.
Vid Uliuna hade erfarenhe:en gifvit vid handen att
man kunde beräkna en vinst af 3 tunnors ökad af-
kastning af bvarje tunnland och af hvarje sädesslag
på ett grunddikadt fält, jemfördt med ett annat.
Vid sedan företagna 12:e frägan anförde
Professor Arrhenius: Alfluckring och grunddikning
böra alltid ätfölja hvarandra. Först dä jorden biifvit
grunddikad kunde alfluckringen göra verksam nytta
cch göra jorden genomiränglig för regn och luit, som
fioge tillföra rötterna sina närande och uppfriskande
beständsdelsr. Alfluckring utan grundd:kning ijenade
till intet dä plogen erdast gjorde en fära i den väta
alfven, som genom sin mjukhet äter sammanfölie.
Man bar trott att genom alfluckning skadliga ämnen
möjligen skulle kuupa uppföras i dagen, men det har
visat sig att om aifven innehäller skadliga ämnen,
burtsköljas de sedan den blifvit Juckrad. Detta :r-
bete kostar ej mera är en dubbel plöjaing. Efie:
plogkarlen följer alfluckrareu och verkstälier detia
arbete straxt efter raed en körning., Den styfvaste
lerjord bar genors grunddikning och alfluckring bli!
vit förvandlade til lätlera, som till och med kunnat
bära rotfrukter. Vextrötterna behöfva mindre på ytan
släss om plat:en, utan kunna npedtränga på djupet och
des söka sina näringsämnen. Utan grunddikninog ginre
alfluckripg i mänga fall endast ut på att förvandla
ett grundt kärr till ett djupt kärr, men genom dik-
niog i grunien och alfluckring blefva dikniongen full-
ständig. Piöjning och alfluckring borde verkställas
till öjup af 18 tum, 6 tum för plogen och 12 tum
för alfluckringen.
Hr Odelberg anförde engelsk erfarenbeti ä jord, som
blifvit tre- och flerdubblad i värde genom altluckring.
Brukspatron Bolnstedt ansäg att en fördel med alf-
luckriog vore att ä kuilriga äkerfält kullrigheten för-
svunne och fördjupnisgarne, som ofta blefre tillhäll
för vatten, utjemnades.
Prof. Arrhenius: Alvens uppförande i dagen vore
användbar ofta, ej alltid. Alfven, säsom ej annat är
matjord utan organiska ämnen, vore lika god meå
denna om dessa ämnen tillkomme. ZLeralf med der-
öfver liggande lerjord innehölle ofta organiska äm
ren, som af gammalt blifvit dit nedförda och hvilkas
uppbringande i dagen gjorde gagn. Dock hade man
erfarenhet deraf att den, som på sandjord med jern-
baltig av bragt henne i dagen, skurit sig i tummen,
som man säger.
Kl. 10 samlades sektionen för boskapsskötseln, dä
första frågan företogs till behandlirg. Hr Nathorst
ansig att ban vid denna frägas besvarande borde göra
gig reda för hvad som varit indamiöl. Mjölkafkast-
ningen hade ej varit yttersta ändamälet, utan ända-
mölet varit att genom uiläöndska racers kroisserande
med inhemska göra dessa lömpligare till både mjölk!
och köttproduktion. Vära inhewska racer äro nägor-
lunda mjölkrscer men icke köttracer. Frägsn vore
derföre em: burudan har erlerenbeten af svenska kors
psrange med utlindska ijurar visat sig? Talaren en-!
eg sig kunpa svara, ati svenu-ka kors kroj serubnde
med Ayrshire-tjurer lyckats. Tolsren bade vid egt
EN SV SN GV AA -—
- mA m
- m I —- Jm - vh ER a