EBV
ruiner blifvit på flera punkter bättre kändax.
Vi få härefter se, då mr Layard återvänder
till sitt arbete vid Nimrud, huru mycket han
hör fann hvarmed han kunde fullkomna det
hela af sina upptäckter.
Ifrån Nimrud begaf mr Layard sig till Ka-
lah Sherghat, en by vid Tigris, några milne-
danföre Nimrud, och af flera resande förmo-
dad att vara Chaldeernas Ur. Här aftäckter
en sittande figur i svart basalt; figuren var i
kroppsstorlek, men mycket stympad; på tre
sidor af det block hvarpå bilden satt, voro
kilformiga inskrifter. Skriften ver delvis ut-
plånad, men tillräckligt återstod att sätta mr
Layard i stånd att bestämma ruinernas kor-
parativa ålder. Samma skäl som förmådde
mr Layard att uppskjuta hans åtgöranden vid
Nimrud, synas ha inverkat på honom vid
Kalah Sherghat, och han återvände följaktli-
gen till Mosul, efter att endast ha dröjt tvenne
dagar på stället. Vid sin framkorast till sta-
den afsände han till: England under mera upp-
muntrande omständigheter de största och vig-
tigaste monumenter han hittills uppgräft. Så-
dana skulpturer som han icke kunde afsända
återförde han till deras fordna grafvar, tills
gynnsammare förhållanden skulle sätta honom
( tillfälle a!t småningom öka den intressanta
samlingen.
Men som mr Layard ännu hade en mindre
summa penningar i sina händer, beslöt han,
innan ban återvände hem, att företaga några
genomskärningar af kullen vid Koujundshik,
i hvilken mr Botta ursprungligen hade gräft,
utan att vänta så länge att han kunnat skörda
frukten af sin möda. Enligt mr Layards teori
hade Nimrud, Koujundshik och Khorsabad
samtidigt utgjort delar af samma stora stad,
ehurä hvart och ett af palatstemplen sanno-
likt var medelpunkten för ett särskildt qvar-
ter. I sitt första arbete säger han bestämdt
att ataden var ursprungligen grundlagd på det
ställe som nu intages af Nimruds ruiner —
att det nordvestra palatset var det först byggda,
och stt sednare monarker låtit uppföra de an-
dra palatsen och de byggnader som uppstodo
kring dem. I den män folkmängden växte
och besegrade nationer tvungo att nedsätta sig
kring Assyriens hufvudstad, tillväxte också
stadens dimensioner. En konung som grund-
lade en ny dynasti valde en ny plats för upp-
rättandet af ett palats. Siaden omfattade slut-
ligen, i det den småningom utvidgade sig,
alla dessa konungapalatser.
Sålunda repregenterar Nimrud Ninivehs ur-
spruvgliga läge. Vid en mycket sednare pe-
riod uppförde efterföljande konungar sina pa-
latser vid Koujundshik och Khorsabad. De-
rag afkomlingar återvände till Nimrud. Sta-
den hade nu uppnått de dimensioner som de
grekiska geograferna och de heliga skrifterna
uppgifva för den. De talrika konungabonin-
garne, omgifna af trädgårdar och parker och
inneslutna af befästade vallar, hvar och en
utgörande ett särskildt qvarter, nämnd med
ett särskildt namn, bildade tillsammans den
stora staden Niniveh.
En månads arbete vid Koujundshik var icke
förspilld möda. Vid slutet af denna tid voro
nio rum uppdagade (alla inrättade efter samma
plan som rummen i Khorsabad och Nimrud),
af hvilka det största var 130 fot långt och 30
fot bredt; många basreliefer påtröffades äfven.
,Dessa ruiners, skrifver upptäckaren, voro
synbarligen lemningarne efter ett ytterst prakt-
fullt palats. Skulpturerna föreställde den As-
syriska konungens slagtningar, eröfringar och
segrar, och en af dem framställde honora som
son till uppbyggaren af Khorsabad. I Juni
Mnånad var den summa som brittiska styrel-
sens frikostighet skänkt nttömd, och mr
Layard måste tills vidare upphöra med sit:
förtjenstfulla arbete. Han öfvertäckte ruinerne,
och de assyriska palatsen voro ännu en gång
dolda för menniskors ögon. Det var tid pö
att återvända till England för ait söka öfver-
tyga auktoriteterna om nödvändigheten af vi-
dare undersökniovgar. De skulpturer som in-
tygade värdet af hvad som redan var upp:
äckt voro på väg till Englands kuster. Dein
skriptioner som lofvade att afslöja en af jor-
iens äldsta och namnkunnigaste folkslags hi-
storia och civilisation hade blifvit omsorgs-
fullt aftecknade. Ett år förut bade icke et
nda assyriskt monument varit köndt, utom
dem som mr Botta lyckats upptäcka vid Khor-
sabad. Tiden för uppgräfningen var särdeles
gynnsam. Hade palatsen blifvit: uppdagade
några år tidigare, påstår mr Layard att inger
europg kunde ha bevarat dem från fullkomiig
förstörelse. Hade de blifvit upptäckta lite
sednare, tilägger han, så bade oöfvervinne
iga svårigheter mött deras öfversändnming til
England. Huru kunna vi tillröckligt glödj
o88 öfver att ega inom Londons område d
mest öfvertygande och varaktiga bevisen på
den prakt och glans som gjorde Niniveh til
ett den gamla verldens under!
Den 24 Juni 1847 lemnade mr Layard Mosu
för att företaga hemresan. Hemkommen för
deredde han, men offentliggjorde icke ännu
det minnesvärda arbete, hvarur vi ihast sam
lat de upplysningar vi meddelat... Sedan ha!
aögra månader qvardröjt i England under å
1848, för atts, som ban sjelf säger, åter
ställa en helsa som var bårdt angripen af yt
serligheterna uti i ett östligt klimats, emotto
ban order att begifva sig till engelska ambas
aden i Konstantinopel. Det var först efte
hans afresa till östern som hans beundrans
värda bok utkom. Den blef välkomnad säsor
den förtjente, Ibland desverkninger som de
istadkom, ver också en anhållan från Britis
museum till mr Layard att företaga ledninge
af en andra expedition till Assyrien. Ha
mottog kalle:sen med glädje. Den 28 Au
usti 1849 lemnade han Bosphoren på en en
selsk ångbåt, befraktad förr Prapezunt. De
28 April 1851 bjöd han ånyo farväl öt Ni
niveh. Hvad han under tiden utförde är re
Tdogjordt för i det hänförande och höget upply
lsande arbefe han pu gednast offentliggjort
Vi skola sysselsätta ocs med mera omätönd
iighet vid deas inreböll än vi ansågo nödig
egna åt de företa delarne af detta berörlig
verk. Under den första expeditionen arbe