det arbe sj ö gt önskade att företaga. Midt emot MoIsui låg den stora kullen Koujundshik, och här bade den företagasvome fransmannen begynt jde första gräfningarne. Men bans framgång Ipå detta ställe var ringa. Han hade endast I funnit några få bitar af tegel och alaIbaster, då hans uppmärksamhet drogs till Kborsabad, ex by på vid pass fem timmare afstånd från Mosul, der han hört att ekulpterade stenar tid efter annan blifvit uppkastade af arsber som gräfde grund till nya hus. Botta lemnade efter emottagandet af dessa underröttelser Kovjuodshik och gräfde en genomskärning af kullen vid Kboreabad. Hans belöning var ögonblicklig. Han fana med förvåning att han inkormmi: i ett rum som stod i förening med andra och som var omgifve: af gipeskilvor, betäckta med skulpterade ramställningar af slagtningar, segrar och dylik: ulldragelser.o Skulpturernas styl var ny, och han ssknade all vägledning till kunskapen or de menniskor som uppsatt dera der. Dezsutom voro skitvoraa försedda med inskrifter som de: var omöjligt att tolka, ty bokstäfverna voro icke längre i bruk ibland menniskor och zynptes trotsa all lärdom, Det är sannt att dease karakterer, som voro kilformiga eller spetsade som pilar, nödvändigt måste förakrifva sig från att tidehvar? äldre än Alexanders; men bortoio denna kunskap hade dea lycklige uppvickarer endast gissningar att våga. Det var reda: vid första anblicken klart att dessa monumenwer voro utförda af ett ganska gararsalt oct högt civiliseradt folkslag. Det var först under en seduare period som det blef lika visat att shr Botfa hade upptäckt ou assyrisk bygg nad, sannolikt den första som framträdt för menniskors, ögoa efter det assyriska riketr fall.s Den mäktiga staden Niniveh kunde icks ligga långt härifrån. Botta meddelade genast sin upptäckt tvi franska konstakademien, och franska regeringen sände med den upplysta frikostighet, som Frankrike alltid förstör att öfva — dess styrelse må vara republikansk eller monarkisk —till sin konsul tillräckliga medel st funlfölja gräfningarne i så ator utsträckning som möjligt. Hr Botta förlorade ingen tid. Arbetet gick framåt, och vid början af 1845 var Khorsabads byggnad till betydlig delaftäckt. Konsuln återvände, lastad med vackra profstycken af assyrisk skulptur, hvaribland mångs buro de mest värdefulla ehuru hittills otolkade inskrifter, till sitt fädernesland, en notabilitet på sin tid. : Hr Layard vari Konstantinopel medan dettal arbete fortskred. — Afteckningar af monumenten kommo i hans händer, och han utsade offentligt sin öfvertygelse att det palats som Botta bragt i dagen förskref gig fråv de gamla assyriska konuvgarnes tid och tilhörde den ålder som föregick den persigkal eröfringen af Assyrien. Hansa ätrå att komma till sjelfva stället blef allt häftigare; ty ehuru Boita hade påträffat ett assyriskt tempel , kände ham sig öfvertygad om att Niniveh gjelf änau icke var upptäckt, och att Nimruds kulie nedanför Mosul, så väl som ruinerna vid Koujuudshiz ofvanför staden och gent emot,inneslöto skatter af ännu högre intresse och värde än de som blifvit hemtadej från Khorgabad. Sir Stratford Canning kom till den otålige engelsmannens hjelp. Han försköt frikostigt Layard af sina egna tillgångar tillräckligt penningar ati under en kortare tid företaga gräfning r, och satte honem i sjelfva verket i stånd att göra allt hvad han sedan fullbordat. Sålunda förstärkt lemnade Layard Konstantinopel i midten af Oktober 1845, utan att underrätta någon om ändamåiet med sin resa. Han öfversteg Pontus berg, och framträngde genom stepperna vid Usun Yuiak så skyndsamt som postbästar kunde fortskaffa honom, nedsteg från höglandet i Tigris dal, galloperade öfver Assyriens vidatröckta slätter och uppnådde Mosul! på tolf dagar. Den 8 November nedsteg mr Layard utför Tigris, och uppnådde efter fem timmar Nimrud, Han började utan uppskof sina gräfningar i en af högarne; och vid slutet at en dags arbete fann han sig egare af ett rum hvars sidor voro panelerade af 10 stora alabasterskifvor, alla väl bevarade och alla innehållande kilformiga inskrifter, lika med dem på M. Bottas basreliefer. En mängd trädkol och andra tecken öfvertygade honom att den byggnad hvari han framträngt blifvit förstörd genom eld. Vid slutet af tredje dagen upptäcktes flera inekriptioner, men inga skulpturer, sednare framdrogos flera basreliefs-skulpturer; derpå kommo fiera gigantiska figurer i ljuset, l: en menniskofigur, nio fot hög, ett par bevin: gade lejon utån hufvud och flera kilformiga skrifter. Gräfningarne fortgingo, och det syntes ingen ända på skatter. Före slutet af Mars uppbragtes två profstycken af Asryrisk konst, som kastade ajla dittills skedda upptäckter i skuggan — ett par bevingade lejon med menniskohufvuden, fullkomligt bevarade och med den största omsorg huggna, ;de minsta streck i vingarne och ornamenterna hade behållit sin ursprungliga friskhet;, och en liten återstod af färg kunde till och med upptäckas i ögonen. . Mr Layard berättar oss att han under hela timmar brukade betrakta och begrunda dessa hemlighetsfulla emblemer, arbeten af en civiliserad folkstam som hade blomstrat för 3000 år tillbaka. Hvilka ädlare former, utropar han, skunde ha manat folket att besöka deras gudars tempel? Hvilka sublimare bilder kunde menniskan låna från naturen, då hon, utan understöd af den uppenbarade religionens ljus, sökte uttrycka sitt begrepp om det högsta väsendets visdom, makt och allestädes mnärvaro?l Han kunde ieke finna en bättre typ för förständ och kunskap än menniskobufvudet, en bättre sinnebild af styrkan än lejonets kropp, och ett rikligare uttryck för snabbheten i rörelsen än fogelns vinge. Dessa bevingade lejon med menniskohufvuden voro inga tomma skapelser, inga blott fantasifoster; deras mening var skrifven på dem.s Den ingångsport som bildades af de tvål