an det bibeln sagt oss. Huru kunde vihoppar.
att denna historia, dold för verldens eröfrare
för två årtusenden zedan, nu skulle upptäcka:
tyst, men fullkomligt och i hela sin omfatt-
ning? Men så bar likväl skett! Hvad gre-
xerne icke kände inse vi klart. -Tre ärtusen-
den ha passerat öfver ruinernpa af den assyri
ska civilisationen, tre årtusenden af storm, a!
passioner, af mörker och af ljus, och omszide)
ätergifva gratvarne sina döda. Athen ba
andats sitt konstsinne öfver verlden och dött.
Rom har lefvat för att visa sina institutioner:
seger och ihåligheten af sin styrka. Ja, men:
niskones son har synts ibland nationerna för
att lära himmelska sancingar som till mensk
lighetens lycka begynna slå rot i hvarje vrå
af jorden. Dynastier ha uppstig:t och utsiock-
nat. Stora länder ba sammansjunkit till mull-
vadshögar, och de mäktigaste välden förvand-:
lats i grus, då på en gårvg jordskorpan hvar-
under Niniv:h legat begrafvet brister. bryte:
isär och uppdagar, icke ett underverk, mer
en i sten inhuggen sanning, — den monu-
mentala bistorien om dess storhet, de oför-
gängliga vittnesbörden om dess en gång ojem-
förliga glans, kommentarierna i marmor till
en inspirerad text. Alla dessa saker finner
man här. För nigon tid sedan sågo vi en-
dast en skymt af skatten, — i dag urskijs
vi mera, och hvarje timme tillägger nägot ti!
rikedomen och underbarheten af den oväntade
synen.
Berättelsen om dessa assyriska upptäckter
är knappast mindre intressant ön sjelfva upp-
täckten. Endast genorma ett sammanträffande
sf flera lyckliga händelser har den assyriska
jorden blifvit beröfvad det byte den förvarade
som en oätkomlig egendom, och det her er-
tfordrats en kombination af den andra serien
af sädana händelser för att göra de första ac-
qvisitionerna värdefulia. Sålunda behöfde man
iramförallt en tolk nog skicklig att kunna ut-
fivna deras mening. Må läsaren följa oss
ett ögonblick medan vi försöka att i korthet
reåogöra för den kedja af händelser, som gjort
oes till egare af en af de ädlaste gåfvor gom
någonsin blifvit testamenterad till mennisko.
slögtet. Kunskapen om dessa ärcnen är, ehuru
allmän, dock temligen obestämd. Vi hafva
hört att man uppgröft palatser vid Niniveh
och hafva sett jettar af sten i British Muse-
uns saisr. Men det är tid känna mera. På
det vi må vara beredda att emottaga upptäck
ter vida vigtigare än de som hitills blifvit
bragta i ljuset — och sådana vänta o2s utan
tvitvel — är det nödvändigt att vi noga känna
den rikedom vi redan ega. i
Frankrike delar med Engiand äran af detta
förvärf. De två nationerna äro medarfvingar
till detta förvånande arf från den gråa fornti-
den. Fravkrike, aldrig trögt att erkänna de
fordringar som några af dess medborgare ega
på fäderneslandets tecksarmhet, skall veta ati
värdera de tjenster som en af. dess söner gjort
verlden på de assyriska slätterna. England er-
känner ett berömdt namn i förening med sin
del af testamentet, och är stolt som det bör
vara öfver sin ridderliga Layard. Det är lätt
att inge alt ingen vanlig resande kunnat er-
hälla sådana resuliater som dem Austen Layard
samlat till vär beundran och undervisning. Pas-
sionerad entusiasm för upptäckter och under-
sökningar, utmärkt förmåöga tili arbete och
härdighet, ett gladt och täligt sinne, en stark
sropp, vidsträckt kännedora af böcker och
menniskor och sf Österlandets folkslag och
dess seder, fullkomlig sjelfbeberrskning, en
beslutsam vilja, ett blygsamt och fredligt lyn:
ne, förmågan ait beherrska andra och på samma
sång kontrollera sig sjelf — alla dessa vilkor
voro nödvändiga för att ernå den framgång som
den unge engelsmannen vunnit, och alla fun:
uog i en grad som mäste väcka vår beundran
och akining. Mr Layard var endast 22 år
gammal då han, år 1839, efter att ha genora;
vandrat Mindre Asien och Syrien, och knappt
lemnat en plats helgad af traditionen obeträdd
eller en ruin förbunden med historiska minnen
obesökte, erfor ett oöfvervinuerligt begär att
framtränga till trakterna bortom Euphrat, med
hvilka hans namn för alla kommande tider måste
sammanbindas. I sitt först offentliggjorda arbete
redogjorde han för sina vandringar i Mindre
Asien. Hans enda reskamrat älskade äfventyr
som han sjelf. Ingen betjening medföljde dem;
deras vapen voro deras enda beskydd; en våtsäck
bakpä hästryggen innehöll hela deras garde-
rob; de blandade sig fritt med folket, tilleg-
nade sig deras språk och vanor, och emottogao
tecksarmt derag gästfrihet. Ingen erfaren dra-s
goman mättes, skrifver han, våra afstånd och!h
bestämde våra dagsresor. Vi hedrades: ickel3t
af några samtal med paschar, ej heller söktelk,
vi någon artighet af- guvernörer. Vi ådrogo
oss hvarken tårar eller förbannelser af byin-
nevånarne genom att bortföra deras hästar el-
ler genomsöka deras huge för att finna mat-
förråd. - Deras välkomsthelsning var upprik-
tig, deras knappa förråder framsattes för 038,
vi åto och kommo och gingo i fred.. Denna
första resa hade en oberäknelig verkan på hans
gednare företag. Det inflytande Layard eger
öfver siva blandade arbetare och öfver sina
arabiska sheiker är icke den mäktige fräörmlin-
gens, utan snarare den välvillige chefens, som
regerar genom rättvisa och tillgifvenhet midt
bland sitt eget folk. Så höra vi, till exem-
vel, att denne sällsynt gynnade engelsman
flera gånger, med sin goda väns Mullahlr
sultans, samtycke, besökt en viss graf vwidlle
Nebbi Yunus, inom hvars helgade område en-
dast musselmän ha rätt at träda. Huruo
kunde det vara annorlunda, då stammar i
dödligt krig med hvarandra på hans uppma-
ning öfverenskomma att uppskjuta sina
ientligheter, och förorättade racer, förföljda
af turkar och af hvarandra, åkalla hang be-
medling i broderskapets anda och med. obe-
gränsadt förtroende. Derföre må vi aldrig,
då vi flyktigt teckna dessa assyriska upp-
äckter, förgäta huru mycket vi ha upptäcka-
rens enskilda karakter att tacka för den vackra
reamgången — en oförvitlig man, sågom har;
synes i sina skrifter, ärlig 1 sina yttringar, fri
rån afund, med ett öppet och välvilligt hjerta 4;
— rättfram och samvetsgrann — lärd och ar- g
betsam — vårdande tradit onerna från det för- le