an det bibeln sagt oss. Huru kunde vihoppar. att denna historia, dold för verldens eröfrare för två årtusenden zedan, nu skulle upptäcka: tyst, men fullkomligt och i hela sin omfattning? Men så bar likväl skett! Hvad grexerne icke kände inse vi klart. -Tre ärtusenden ha passerat öfver ruinernpa af den assyri ska civilisationen, tre årtusenden af storm, a! passioner, af mörker och af ljus, och omszide) ätergifva gratvarne sina döda. Athen ba andats sitt konstsinne öfver verlden och dött. Rom har lefvat för att visa sina institutioner: seger och ihåligheten af sin styrka. Ja, men: niskones son har synts ibland nationerna för att lära himmelska sancingar som till mensk lighetens lycka begynna slå rot i hvarje vrå af jorden. Dynastier ha uppstig:t och utsiocknat. Stora länder ba sammansjunkit till mullvadshögar, och de mäktigaste välden förvand-: lats i grus, då på en gårvg jordskorpan hvarunder Niniv:h legat begrafvet brister. bryte: isär och uppdagar, icke ett underverk, mer en i sten inhuggen sanning, — den monumentala bistorien om dess storhet, de oförgängliga vittnesbörden om dess en gång ojemförliga glans, kommentarierna i marmor till en inspirerad text. Alla dessa saker finner man här. För nigon tid sedan sågo vi endast en skymt af skatten, — i dag urskijs vi mera, och hvarje timme tillägger nägot ti! rikedomen och underbarheten af den oväntade synen. Berättelsen om dessa assyriska upptäckter är knappast mindre intressant ön sjelfva upptäckten. Endast genorma ett sammanträffande sf flera lyckliga händelser har den assyriska jorden blifvit beröfvad det byte den förvarade som en oätkomlig egendom, och det her ertfordrats en kombination af den andra serien af sädana händelser för att göra de första acqvisitionerna värdefulia. Sålunda behöfde man iramförallt en tolk nog skicklig att kunna utfivna deras mening. Må läsaren följa oss ett ögonblick medan vi försöka att i korthet reåogöra för den kedja af händelser, som gjort oes till egare af en af de ädlaste gåfvor gom någonsin blifvit testamenterad till mennisko. slögtet. Kunskapen om dessa ärcnen är, ehuru allmän, dock temligen obestämd. Vi hafva hört att man uppgröft palatser vid Niniveh och hafva sett jettar af sten i British Museuns saisr. Men det är tid känna mera. På det vi må vara beredda att emottaga upptäck ter vida vigtigare än de som hitills blifvit bragta i ljuset — och sådana vänta o2s utan tvitvel — är det nödvändigt att vi noga känna den rikedom vi redan ega. i Frankrike delar med Engiand äran af detta förvärf. De två nationerna äro medarfvingar till detta förvånande arf från den gråa forntiden. Fravkrike, aldrig trögt att erkänna de fordringar som några af dess medborgare ega på fäderneslandets tecksarmhet, skall veta ati värdera de tjenster som en af. dess söner gjort verlden på de assyriska slätterna. England erkänner ett berömdt namn i förening med sin del af testamentet, och är stolt som det bör vara öfver sin ridderliga Layard. Det är lätt att inge alt ingen vanlig resande kunnat erhälla sådana resuliater som dem Austen Layard samlat till vär beundran och undervisning. Passionerad entusiasm för upptäckter och undersökningar, utmärkt förmåöga tili arbete och härdighet, ett gladt och täligt sinne, en stark sropp, vidsträckt kännedora af böcker och menniskor och sf Österlandets folkslag och dess seder, fullkomlig sjelfbeberrskning, en beslutsam vilja, ett blygsamt och fredligt lyn: ne, förmågan ait beherrska andra och på samma sång kontrollera sig sjelf — alla dessa vilkor voro nödvändiga för att ernå den framgång som den unge engelsmannen vunnit, och alla fun: uog i en grad som mäste väcka vår beundran och akining. Mr Layard var endast 22 år gammal då han, år 1839, efter att ha genora; vandrat Mindre Asien och Syrien, och knappt lemnat en plats helgad af traditionen obeträdd eller en ruin förbunden med historiska minnen obesökte, erfor ett oöfvervinuerligt begär att framtränga till trakterna bortom Euphrat, med hvilka hans namn för alla kommande tider måste sammanbindas. I sitt först offentliggjorda arbete redogjorde han för sina vandringar i Mindre Asien. Hans enda reskamrat älskade äfventyr som han sjelf. Ingen betjening medföljde dem; deras vapen voro deras enda beskydd; en våtsäck bakpä hästryggen innehöll hela deras garderob; de blandade sig fritt med folket, tillegnade sig deras språk och vanor, och emottogao tecksarmt derag gästfrihet. Ingen erfaren dra-s goman mättes, skrifver han, våra afstånd och!h bestämde våra dagsresor. Vi hedrades: ickel3t af några samtal med paschar, ej heller söktelk, vi någon artighet afguvernörer. Vi ådrogo oss hvarken tårar eller förbannelser af byinnevånarne genom att bortföra deras hästar eller genomsöka deras huge för att finna matförråd. Deras välkomsthelsning var uppriktig, deras knappa förråder framsattes för 038, vi åto och kommo och gingo i fred.. Denna första resa hade en oberäknelig verkan på hans gednare företag. Det inflytande Layard eger öfver siva blandade arbetare och öfver sina arabiska sheiker är icke den mäktige fräörmlingens, utan snarare den välvillige chefens, som regerar genom rättvisa och tillgifvenhet midt bland sitt eget folk. Så höra vi, till exemvel, att denne sällsynt gynnade engelsman flera gånger, med sin goda väns Mullahlr sultans, samtycke, besökt en viss graf vwidlle Nebbi Yunus, inom hvars helgade område endast musselmän ha rätt at träda. Huruo kunde det vara annorlunda, då stammar i dödligt krig med hvarandra på hans uppmaning öfverenskomma att uppskjuta sina ientligheter, och förorättade racer, förföljda af turkar och af hvarandra, åkalla hang bemedling i broderskapets anda och med. obegränsadt förtroende. Derföre må vi aldrig, då vi flyktigt teckna dessa assyriska uppäckter, förgäta huru mycket vi ha upptäckarens enskilda karakter att tacka för den vackra reamgången — en oförvitlig man, sågom har; synes i sina skrifter, ärlig 1 sina yttringar, fri rån afund, med ett öppet och välvilligt hjerta 4; — rättfram och samvetsgrann — lärd och arg betsam — vårdande tradit onerna från det förle