som behöfdes, ty de hade hvarken tid -eller lust att mottaga längre föreskrifter. Och han utförde med styrka ech omsorg sin.bevisning rörarde denna saffranspäsel Man skulle ha kunhat anie min far för en af dessa plebejiska kämpar i ordalierna, som, då det var dem förbjudet att bruka svärd och lans, fäktade med en sandpåse bunden till en slaga; ett mycket döfvande vapen, fast det endast var fylidt med sand; men en påse fylld med saffran, — den var oemotståndlig! Ehuru de kämpade två mot en, så kunde dock min fars motståndare icke uthärda ett sådant diaboliskt vapen. Och efter oräkneliga fy och usch från mr Trevsnion, och åtskilliga behagliga grimaser från sir Sedley Beaudesert, gäfvo de sig vackert, fastän de icke ville tillstå det de voro slagna. ,Nog,, sade parlamenigs!edamoten, rjag ser det ni icke förstår mig; jag får forifara att handla efier egen ingdivelse.x Min fars älsklingsbok var Erasmi Samtal; han plägade söga att hvarje sida af dessa samtal utgjorde kommeatarier till lifvet. Från Erasmi Samtal lånade han nu följande till parJamentsledamoten siällda svar: Rabinius, som önskade att bans tjenare Syrus skulle stiga upps, anmärkte min far, ropade till honom att röra sig. Jag rör mig, sade Syrus. Jag ser du rör dig, svarade Rabinius, men du rör dig ingenstans, — För att återkomma till saffranspåsen, — Sluta då en gång med saffranspåsen!. utropade Trevanion i raseri, och derpå, lugnande sig i det han drog på sig handskarne, vände han sig till min mor och sade med mer artighet än som var naturlig eller åtminstone vanlig hos honom: ; Jag ville i förbigående nämna, min bästa mrs Caxton, att lady Ellinor kommer till staden i morgon i afsigt att helsa på er. Vi skola stadaa här någon liten tid, Austin; och ehuru London är så tomt, så finnas likväl hågra notabla personer hos hvilka det skulle vera mig ett nöje att införa er och er — Nej, sade min far, er verld och min