som behöfdes, ty de hade hvarken tid -eller
lust att mottaga längre föreskrifter. Och han
utförde med styrka ech omsorg sin.be-
visning rörarde denna saffranspäsel Man
skulle ha kunhat anie min far för en af dessa
plebejiska kämpar i ordalierna, som, då det
var dem förbjudet att bruka svärd och lans,
fäktade med en sandpåse bunden till en slaga;
ett mycket döfvande vapen, fast det endast
var fylidt med sand; men en påse fylld med
saffran, — den var oemotståndlig! Ehuru de
kämpade två mot en, så kunde dock min fars
motståndare icke uthärda ett sådant diaboliskt
vapen. Och efter oräkneliga fy och usch från
mr Trevsnion, och åtskilliga behagliga grima-
ser från sir Sedley Beaudesert, gäfvo de
sig vackert, fastän de icke ville tillstå det de
voro slagna.
,Nog,, sade parlamenigs!edamoten, rjag ser
det ni icke förstår mig; jag får forifara att
handla efier egen ingdivelse.x
Min fars älsklingsbok var Erasmi Samtal;
han plägade söga att hvarje sida af dessa
samtal utgjorde kommeatarier till lifvet. Från
Erasmi Samtal lånade han nu följande till par-
Jamentsledamoten siällda svar:
Rabinius, som önskade att bans tjenare Sy-
rus skulle stiga upps, anmärkte min far, ro-
pade till honom att röra sig. Jag rör mig,
sade Syrus. Jag ser du rör dig, svarade
Rabinius, men du rör dig ingenstans, — För
att återkomma till saffranspåsen, —
Sluta då en gång med saffranspåsen!. ut-
ropade Trevanion i raseri, och derpå, lug-
nande sig i det han drog på sig handskarne,
vände han sig till min mor och sade med
mer artighet än som var naturlig eller åtmin-
stone vanlig hos honom: ;
Jag ville i förbigående nämna, min bä-
sta mrs Caxton, att lady Ellinor kommer till
staden i morgon i afsigt att helsa på er. Vi
skola stadaa här någon liten tid, Austin; och
ehuru London är så tomt, så finnas likväl
hågra notabla personer hos hvilka det skulle
vera mig ett nöje att införa er och er —
Nej, sade min far, er verld och min