— Humlegårdsteaterns onsdagsrepresentation
gafs till förmän för m:lle Fehrnström; söm häde att
fagra sig ät ett utsåldt hus. Man gaf för första gän-
ger Pariserpöjken, som icke varit häratädes upp-
förd på mängsrår. Flera af den svenska skädeba-
fans utmärktaste artister ha uppträdt i detta stycke
och deri firat tridmäfer. Med den naturliga känsla,
den bjertlighet som så fördelaktigt utmärker henne,
lyckades emellertid m:lle Fehrnström 2att i titelrollen
tillvinna sig ett lifligt bifall, fastän den unga skäde-
spelerskan naturligtvis ännu ej förmär att gifva ett
fullkomligt uttryck ät den egendomliga blandning af
tjufpojkaktighet . och ridderlighet som. ligger i denna
karakter, och de blixtsnabba öfvergångarne från den
ena känslang öfvervigt till den snåra. M:lile Fehra-
ström visade sig emellertid i allmänklet våra på rätta
spöret till en sann uppfattning, ehuru hennes upp-
märksamhet torde böra fästas vid någon för mycken
jutning ät det högtidliga. Det ridderliga som ligger
på bottnen i gaminens ord och handling bör vara min-
dre medvetet, icke framträda med den patos som så
lätt vill blanda sig uti allting vid den scen der m:lle
Fehrnström för närvarande a-betar. Intrycket mstta-
des äfven betydligt genom ett mindre godt samspel
och ätskilliga minnessynder hos flera af de spelande.
Det vill icke gä rätt väl på Humlegärdsteatern, då
scenen flyttas upp i salongerna, säsom bör är hän-
delsen i sista akten.