domstol, eller ock intilldess tiden för sådant klande
är förlupen. (Forts.)
Teater.
Djurgårdsteaterns torsdågsprogram var synnerliger
rikhaltigt; icke mindre än fyra stycken på en gäng
smätt och godt af hvarjehanda slag, dels nytt, dels
gammalt, men alltsammans egnadt att försätta äskå
daren i bästa lynne och göra honom högeligen belä.
ten med sin afton.
Representationen öppnades med komedien Väck
björnen! fördelaktigt känd sedan förlidet är; synner
ligen genom fru Delands och hr Knut Almlöfs goda
spel. Då man nu ätersäg stycket, fick man äfver
återse båda dessa skädespelare i samma roller: ä
hvilka de så väl förstå att gifva fårg: Hr: Knut Alm-
löf äteruppträdde nemligen denna afton för första
gängen efter sitt reengagement vid hr Delands trupp,
i hvars resurser han fyller en ganska väsentlig lucka.
Derefter gafs för första gängen: Ju fruntimmer
som har träben, komedi i en akt af Lubize och Her-
mant; en obetydlighet, men som på det hela är gan-
ska roande, och skulle varit det ännu mer om hrr
författare förstått attuti intrigens kedja spara in den
sista länken, vi mena älskarens infall att vinna sin
sköna genom att lätsa vilja förskaffa sig samma lyte
hvaraf föremälet för hans läga inbillat honom att hon
led. Denna sista länk är något klumpigt smidd. Det
vare den glade och liflige hr VErbigny tillätet att
vara extravagant; men dä han blir fadd förlorar han
äskädarens deltagande, och kastar till och med en
skugga pä den älskvärda fra v. Redel, om: hvilken
man gerna skulle velat behälla en-bättre tanke än
att kon skulle vara beredd att genast förlåta honom
ett sä platt upptåg. Men om hr WErbigny och fru
v. Redel förlora nägot af värt deltagande, sä bibe-
hälla dock deras representanter, hr Schwartz och mll
Delend, detsamma ända till slutet genom det förtjenst-
fulla sätt hvarpå de, värdigt understödde af hrr Isberg
och Almlöf, förde styckei igenora.
N:o 3 på programmet var äfven en nyhet, liksom
den föregående af fransyskt ursprung. Stjufdottern,
komedi i en akt, är etf stycke som utan tvifvel skall
göra lycka på Djurgärdsteatern, sä för sitt innehäll
som det sätt hvarpå det utfördes. Den tjugunioärige
hr Trebuchard (hr Almlöf) är en munter, lefnadsglad
erkling, hvars enda sorg är den stjufdotter, Blanche
(fru Deland), som hans salig hustru efterlemnat ät
honom. Fru Trebuchard hade just icke varit i sin
första: ungdomsvär då hon med hr Trebuchards skuld-
sedlar i band gaf honom valet: mig eller gäldstugan.
Hennes efterlemnade dotter i första giftet är derföre
48 är vid den tid vi nu göra hennes stjuffaders be
kantskap säsom en tjugunioärig enkling. Hr Trebu-
chard lider i sin ensamhet; han vill äter pälägga sig
hymens bojor; men, hvem undrar väl derpä, redan ha
bortåt ett balft dussin partier blifvit uppslagna då hr
Trebuchard presenterat sin stjufdotter. Hvilken ung
flicka vill väl bli mamma ät en fyratioåttaårig dotter.
Men hr Trebuchard är en fifåg karl; Han har knutit
en förbindelse med en förtjusande aderton års tärra
i en provinsstad och stär i begrepp att i all hemlig-
het begifva sig dit för att med oupplösliga band fä-
sta vid gig den sköna Claire (mll Deland), hvilken först
säsom hans maka skall erfara sin stjufdotters älder.
Ödet spelar honom emellertid ett fult spratt... Han
stär just resklädd och med nattsäcken i hand, då i
dörren visar sig hans fästmö och hans blifvande svär-
far hr Prudenval (hr Lindström). Ack! alla bemö-
dänden till trots kan lillan, icke länge döljas. Mil
Claire upptäcker spart hemligheten och vill lika litet
som nägon annan hafva en fyrätioättaärig dötter.
Huru det nu lyckas hr Trebuchard att undanrödja
detta hinder för sin lycka genom att göra modren
till dotter och dottern till moder och dessutom tillväga-
bringa en hel hop de besynnerligaste slägtskapskom-
binationer, det är hemligheter alltför besatta att det
skulle vara oss tillständigt att förräda dem; vi väga
endast försäkra att ingen skall ängra ett försök att
intränga i denna mystere,
Fru Deland är ypperlig i sin barnsliga tillit till sin
ppappa; man kan knappt tänka sig ett bättre spel i
denna bizarra roll. Hr Almlöf är en förträfflig Tre-
buchard, och vi påminna oss icke ha sett hr Lind-
ström lyckligare än säsom denna smästadskapitalist,
som kommer till Paris för att få bot för sin obe-
stämda äkomma.
Programmets n:o 4 var det lilla stycket En bal i
a ARE SI REAL I BORT MSER EROS TESEN ädepee FER 1 RE RK Je