Hennes ansigte mildrades då hon såg tårari
i Fannys klara bruna ögon: hon räckte fram
sin hand, gom:hennes je ömt kysste, och
i det hon hviskade: mamma får icke föstd
sig vid de tanklösa orden, ty då blir det hvarje
minut något att förlåtas, smög sig miss Tre-
vanion ut ur rummet.
Har ni någon syster? frågade lady Ellinor.
aNej.n
sOch Trevanion har icke någon son, sade
hon sorgset. Blodet strömmade till mina kin-
der. Ack, sådan ung tok jag var nu igen!
Vi sutto båda tysta då dörren öppnades och
mr Trevanion inträdde. N
Hör på, sade han leende då han såg migs
och hans leende var behagfullt, ehuru sällsynt.
Hör på, min unga herre, jag kommer för att
söka er — jag har varit ohöflig, fruktar jag;
förlåt mig; denna tanke rann mig just nu i
sinnet, så att jag lemnade mina parlaments-
akter och mina vid dem sysselsatte handse-
kreterare, för att fråga er om ni vill gå ut på
en halftimma — jemnt en halftimma, det är
allt som jag kan egna er. Det kommer en
deputation klockan ett. Ni spisar middag och
tillbringar natten här utan tvifvel?s
Ack, sir! min mor skulle bli så orolig om
jag icke kommer till staden i afton.
Åh nej, sade parlamentsledamoten, jag
skall skicka ett bud
Nej, för ingen del; jag tackar er.
Hvarför icke?s
Jag tvekade, Ni vet, sir, att både rain
fer och min mor äro nykomlingar i London,
och fastän jag också är nykomling, så kunna
do kanske behöfva mig — jag kan måhända
göra någon nytta., Lady Ellinor lade sin
hand på miit hufvud och strök mitt hår då
jg talade.
Rätt, unge man, rätt; det skall gå er väl
i verlden, gå ond den än är. Jag merar icke
att ni skall göra lycka, som de ekurkarne kalla
det —det.är en annan fråga det; men om ni
icke; komtaengatt stiga, så skall ni heller icke
sälld, Tag Je hatt och följ mig. Vi skola