ren näst intill matförsäljarens bod, innanför
hvilken dörr var en med gas upplyst sal, och
på en glasruta öfver dörren syntes der måladt
med svarta bokstäfver ordet sBillarda.
Låtande ordet följas af handling, steg ta-
ieren med ens in genom öppningen och för-
svann. Gossen hans följeslagare begaf sig
långsammare efter, då i detsamma hans blick
träffade min, En lätt rodnad uppsteg på hans
mörka kind; han stannade, stödde sig mo:
dörrposten och blickade på mig skarpt och
iänge innan han yttrade — Roligt att mötas
igen, sir! Ni finner det svårt att ensam för-
drifva tiden på detta tråkiga ställe; nätterna
äro långa utom London.
Ack nejs, svarade jag öppet, allting här
roar mig; ljusen, bodarne, mängden; men så
är också allt nytt för mig.
Ynglingen lemnade sin hvilande ställning
och gick framåt, liksom inbjudande mig att
promenera, i det han svarade, snarare med
bitter trumperhet än med den melankoli som
hans ord utiryckte.
sEn sak kan åtminstone icke vara ny för er;
det är en gammal sanning som ni inhemtat
innan ni lemnade barnkammaren — Hvad
helst som är värdt att ega måste köpas; ergo,
den som ieke kan köpa, är icke värd att hafva
något.s
-:Jag troddea, svarade jag vist, satt de tivg
som äro mest värda att egas alls icke kunna
köpas. Ni ser den stackars vattusigtiga ju-
veleraren som står der innanför sin boddörr, —
hans bod är den vackraste på hela gatan, —
och jag vågar påstå det han skulle vara glad
om han kunde gifva den åt er eller mig iut-
byte mot vär goda belsa och våra friska ben.
Ack nej! Jag tänker som min far. — Allt
som är värdt att egas, är också gilvet ät alla; —
det är naturen och arbetet.
Er far säger så, och ni handlar efter som
er fer göger! Verkligen ha icke alla fåder
I predikat denna och många andra goda lärdo-
mar derjemte, alltsedan Adam predikade för
Kain; men jag tycker just icke att fäderna
pfonnit särdeles troende åhörare i sina söner.
xSå mycket värre för sönerna, sade jag
tvärt. :
sNaturena, fortfor min nya bekantskap utan
att gifva akt på mitt inkast — naturen gör
i sanning mycket för oss, och naturen anvi-
sar också hvar och en af oss huru man bör
använda hennes gåfvor. Om naturen ger er
fallenhet att träla, så skall ni träla; om han
gifver mig ärelystnad att stiga högt i verlden,