ren näst intill matförsäljarens bod, innanför hvilken dörr var en med gas upplyst sal, och på en glasruta öfver dörren syntes der måladt med svarta bokstäfver ordet sBillarda. Låtande ordet följas af handling, steg taieren med ens in genom öppningen och försvann. Gossen hans följeslagare begaf sig långsammare efter, då i detsamma hans blick träffade min, En lätt rodnad uppsteg på hans mörka kind; han stannade, stödde sig mo: dörrposten och blickade på mig skarpt och iänge innan han yttrade — Roligt att mötas igen, sir! Ni finner det svårt att ensam fördrifva tiden på detta tråkiga ställe; nätterna äro långa utom London. Ack nejs, svarade jag öppet, allting här roar mig; ljusen, bodarne, mängden; men så är också allt nytt för mig. Ynglingen lemnade sin hvilande ställning och gick framåt, liksom inbjudande mig att promenera, i det han svarade, snarare med bitter trumperhet än med den melankoli som hans ord utiryckte. sEn sak kan åtminstone icke vara ny för er; det är en gammal sanning som ni inhemtat innan ni lemnade barnkammaren — Hvad helst som är värdt att ega måste köpas; ergo, den som ieke kan köpa, är icke värd att hafva något.s -:Jag troddea, svarade jag vist, satt de tivg som äro mest värda att egas alls icke kunna köpas. Ni ser den stackars vattusigtiga juveleraren som står der innanför sin boddörr, — hans bod är den vackraste på hela gatan, — och jag vågar påstå det han skulle vara glad om han kunde gifva den åt er eller mig iutbyte mot vär goda belsa och våra friska ben. Ack nej! Jag tänker som min far. — Allt som är värdt att egas, är också gilvet ät alla; — det är naturen och arbetet. Er far säger så, och ni handlar efter som er fer göger! Verkligen ha icke alla fåder I predikat denna och många andra goda lärdomar derjemte, alltsedan Adam predikade för Kain; men jag tycker just icke att fäderna pfonnit särdeles troende åhörare i sina söner. xSå mycket värre för sönerna, sade jag tvärt. : sNaturena, fortfor min nya bekantskap utan att gifva akt på mitt inkast — naturen gör i sanning mycket för oss, och naturen anvisar också hvar och en af oss huru man bör använda hennes gåfvor. Om naturen ger er fallenhet att träla, så skall ni träla; om han gifver mig ärelystnad att stiga högt i verlden,