Pisistratus. — Du är säkert ofta bra hung-
rig, min gtackars gosse. Försörjer du dig
med mössen?
Savoyarden lade sitt hufvud åt ena sidan,
skakade det och smekte sina möss.
Pisistratus. — Du håller mycket af mössen;
de äro dina enda vänner, fruktar jag.,
Savoyarden som nu tydligen förstår Pisistra-
tur, stryker sakta sitt ansigte emot mössen,
sätter dera derefter varsamt ned på grafven
och vefvar ett slag på liran. Mösesen Jeka
bekymmerslöst på grafven.
Pisistratus pekar först på djuren, sedan på
instrumentet. — Hvilketdera håller du mest
af, mössen eller liran? .
Savoyarden visade tänderna — funderar en
stund — utsträcker sig derefter på gräset —
leker med mössen — och svarar lifigt.
Pisistratus förstår raed tillbjelp af latin att
Savoyarden säger det mössen äro lefvande och
liran icke. — xJa, en lefvande vän är bättre
än en död.
Savoyarden skakar häftigt sitt hufvud. —
cke — icke! Eccellenza, icke död ! och han
spelar upp ett lifligt stycke på det föroläm-
pade instrumentet. Savoyardens ansigte ski-
ner — han ser lycklig ut; mössen hoppade
app från grafven i hane sköte.
Pisistratus rörd frågar på latin, Har du
nägon far?s
Savoyardens ansigte mörknar. — Nej Eccel-
ienza la Efter en kort tyatnad söger han der-
efter hastigt, Si — Sil, och spelar upp en
bögtidlig melodi på sin lira — häller derpå
app — låter den ena handen hvila på instru-
mentet och upplyfter den andra mot himlen.
Pisistratus förstår. — Fadren är. liksom li-
ran, på samma gång död och lefvande. Den
jordiska formen är död, men musiken lefver.
Pisistratus släpper ännu ett litet silfvermynt
3 marken och vänder sig bort.
Gud bjelpe och Gud välsigne dig Savoyard.
Du har gjort Pisistratus allt godt i veriden.
Du har motverkat den dystra vishet gom pre-
dikades af den unge mannen isammetströjan ;
Pisistratus är bättre nu för det han stannat att
lyssna på dig.
Jag uppnådde kyrkogårdsporten — jag såg
mig om — der satt ännu Savoyarden midt
bland menniskornas grafvar, men under Guds
himmel. Han betraktade mig ännu uppmärk-
samt, och då hans blick mötte min, sä tryckte
han sin hand till sitt hjerta och log. Gud
sjelpe och Gud välsigne dig unge Savoyard.
- (Forts.