af liran) lika muntert gom hade han valt
den gladaste hviloplats i verlden.
Vi gtannade båda. Då savoyarden såg ocs
vände han sitt skälmska hufvud åt sidan, vi-
sade alla sina hvita tänder i detta hans na-
tion så egna lyckliga leende, hvari fattigdo-
men synes tigga så glädtigt, och vred om vef-
ven på sitt instrument.
Stackars barnls sade jag.
sHvad, ni beklagar honom ! Men hvarföre ?
Enligt er regel, mr Caxton, är han icke gå
mycket att beklaga; den vattusiktiga juvele-
raren skulle gifva honom lika mycket för hans
lemmar och hars helsa gom för våra! Hurv
kommer det sig, svara mig ni, con af en så
vis fader — att ingen enda beklagar den vat-
tusiktiga juveleraren, och alla beklaga den
friska savoyarden? Det kommer sig deraf, sir,
att det ges en bedröflig sanning, som är fa-
gtare än all spartansk vishet — fattigdomen
är det värsta onda i verlden. Se er ikring.
Qvarlemnar fattigdomen några vårdar på sina
gratvar? Betrakta denna stora omhägnade graf,
läs denna långa inskription: — Dygder —
bäste bland makars — vwömmaste fars —
soläklig smärtas — sofver i det glada hop-
petn, O. 8. V. O. 8 V.; tror ni väl att hos de
män som döljas af dessa mstenlösa torfkullar,
det icke fanns någon af dessa goda egenska-
per? Men intet monument täljer deras dyg-
der, omtalar deres huvstrurs Borg, eller lofvar
dem något gladt hopp !s
rBehöfs det väl? Frågar väl Gud efter mo-
numenter och grafatenar ?a
Date qualche cosa!n sade Bavoyarden på sin
rörande provinsdislekt, ännu leende och ut-
räckande sin lilla band.
Jag lät ett litet mynt falla deri. Gossen
uttryckte sin tacksamhet genom en ny vridning
på sin lira.
,Detta är icke något arbete, sade min följe-
slagare; soch om pi hade funnit honom arbe-
tande, så hade ni icke gifvit honom någonting.
Jag har också mitt instrument att spela på och
mina marmotter att efierse. Farväll
Han viftade med handen och steg vanvör-
digt öfver grafvarne tillbaka åt samma håll
hvarifrån vi hade komrait.
Jag stod framför den vackra grafven med
det vackra monumentet; Savoyarden betrak-
tade mig uppmörksamt.
VI Kar:
Savoyarden betraktade mig uppmärksamt.
Jag önskade inleda ett samtal med honom.
Detta var ingalunda lätt. Emellertid började jag:
