FAMILJEN CAXTON ). En familjtafa Ar SIR EDWARD BULWER LYTTON. — Ejerde Delen, V Kar. Måhända dömer jeg egoistiskt på grund af min egen erfarenhet; men jag är benägen ait mäta en ung mans utsigter på hvad man kalJar praktisk framgång i lifvet efter tvenne egenskaper, som vid första påseende synas mycket jåga och underordnade, nemligen hans frågvishet och hans kroppsliga liflighet, En nyfikenhet som tränger sig fram för att undersöka hvarje för honora nytt föremål — en nervös verksamhet, beslägtad med rastlöshet, som sällan tillåter kroppslig trötthet att lägga hinder i vägen för något företag — utgör, enligt min åsigt, en ganska god stödjestaf att hafva i handen vid inträdet i verlden. Oaktadt jag fann mig ganska trött sedan jag förrättat min tvagning och förfriskat mig uti kafterummet på det värdshus der jag tagit in med denna en fotgångares bästa dryck, det kära och mycket förtalade teet, så kunde jag dock icke motstå frestelsen af den breda bullrande gata, som med sin gasupplysning sken in till mig genom kafferummets immiga fönster. Jag hade aldrig tillförne sett någon stor stad, och kontrasten mellan den lamp-upplysta, verksamma natten på gatorna och den mörka, öde natten på vägar och fält gjorde på mig ett mäktigt intryck. Jag begaf mig derföre ut att göra några saz, knuffande och knuffad tillbaka, än sk dande in i fönstren, än bortförd af den lefvande floden, tills jag slutligen befann mig utanör en matförsäljares bod, rundt ikring vilken skockades en liten flock af husmödrar, borgare ochbungrande barn, Medan jag stod och betraktade denna grupp och unde huru det kom sig att den förnämsta igenbeten för flertalet här på jorden utgör fågan huru, när och hvar röan skall äte, så träffades mitt öra af dessa ord: T Troja skådebanan ligger, som den berömde Will Bäger.s Jag såg mig ikring och märkte mr Peacock, gom med gin käpp pekade åt den öppna dör) Se A. B. n:ris 161—164, 166, 167, 169, 173 och 175—179.