ning, ja ntan ati en gång derföre utrusta ett enda
skepp, kan i ögonblicket hämma eller förinta
he!a den österrikiska handeln. Under desse
missgyncande omständigheter, som hvar en
med sund: förnuft kan inse, och mot hvilka
Tyskiaod icke har at: sätta något motstånd,
måste hvarje tysk man önreka att den närva-
rande stridighetea mellan Rysslaud och Tur-
ket — oafeedi dess öfriga följder — ätmin-
g:one mätte för Tyskland medföra det resul-
tat, att bevara den säkra in- och utseglingen i
en flod, som upprinner i Tyskiand och har två
tredjedelar af sitt lopp genom tyska Jäader,
för hvilka den är en närande moder, istället
att vid sitt utlopp i hafvet sperrazs af en opå:
kallad vsktare, gom under de sista trettio ärer
blott genom sitt beslutssamma politiska upp-
trädande och de andra staternas undfailenhet,
genom öfverskattninger af sina egna krefter
upphäft sig till en befallande ställning i Eu-
ropa, som den eldrig uppnått om dess två
mäktigaste grannar förut velat utveckla litet
mera sjeifs:ändighet, och som det ännu min-
dre i närvarande ögonblick vore i stånd att
bibehålla emot de två största europeiska s ö-
makterna, Låtom oss alltså hoppas, att ändt-
gen ena gräns blir satt för deryska stäfvan-
den, som vid denna sperrning af Donran åt-
minastone varit och väl ännu äro me: rigtade
mot Tyskland än mot Turkiet, derigenom att
denna hufvudmynning åter öppnas för allmänt
begzaznande. Ty dessa linder med deras na-
iurliga bjelpkällor hermta sig från ett krigs
förhärjningar lättare och ensbbire än de ge-
nom störande af sin inre kraftutveckling un-
der ea läng fred kan efterhand bringas på
obestånd. Men har ett land föret blifvit bragt
1 beroende af eiz annat i afseende på sina ma-
teriella iatressen, det vill säga de facto, så föl-
jer det politiska underläggandet förr eiler ge-
nare nästan af sig sjelft och ofta förr än de:
de jure förkunnas. Således Tyskland, efter
Westfaliska freden, hvarigenom det skiljdes
från sina kustländer och bief fullkomligt be-
roende dels af dessa, dels af andra stater, åt-
minstone i afseende på sina yttre handelsför-
hållanden cch derigenom äfven i sin hela inre
kraftutveckling. Således äfven Polen, som
länge för sin delning hade upphört att utgöra
en sjelfständig stat, sedan det med öfverhög-
heten öfver sina Östersjöprovinser förlorat
herraväldet öfver sina flodmynningar och der-
igenom blifvit uteslutet från all förbindelse
med hafvet. Afven andra exempel finnas,
som icke lig a så afligse, och som icke torde
vara utan :!illämpning på ifrågavarande fail.
Hvilka följder således den turkiska förvirrin-
gena En må hafva för dessa länder: för Tysk-
land är och förblifver det Donaumynningens
befrielse från hvarje fremmande öfverherrskap
och intrång eller sjöfartens och handelns på
hela Donauströmmen in och ut i hafvet häm-
mande, som för Tyskland har högre vigt än
förvärfvandet af stora landtområden, och der-
före väl förtjenade att tyska diplomater på
denna angelägenhet sleto upp sin sista penna,
och bjelpte ej detta, — då borde man och
häeto — efter Bliichers uttryck — derföre
offra sitt sista andedrag. Ty har någon an-
nan stat än Turkiet anspråk på att vid Do-
naus mynning uppbygga en tvångsfästning, så
är det utan tvifvel Osterrike, genom hvars
område den flod i sin största utsträckning
strömmar, men icke Ryssland, hvars område
den knappast berörer,.
—it— see