ning, ja ntan ati en gång derföre utrusta ett enda skepp, kan i ögonblicket hämma eller förinta he!a den österrikiska handeln. Under desse missgyncande omständigheter, som hvar en med sund: förnuft kan inse, och mot hvilka Tyskiaod icke har at: sätta något motstånd, måste hvarje tysk man önreka att den närvarande stridighetea mellan Rysslaud och Turket — oafeedi dess öfriga följder — ätming:one mätte för Tyskland medföra det resultat, att bevara den säkra inoch utseglingen i en flod, som upprinner i Tyskiand och har två tredjedelar af sitt lopp genom tyska Jäader, för hvilka den är en närande moder, istället att vid sitt utlopp i hafvet sperrazs af en opå: kallad vsktare, gom under de sista trettio ärer blott genom sitt beslutssamma politiska uppträdande och de andra staternas undfailenhet, genom öfverskattninger af sina egna krefter upphäft sig till en befallande ställning i Europa, som den eldrig uppnått om dess två mäktigaste grannar förut velat utveckla litet mera sjeifs:ändighet, och som det ännu mindre i närvarande ögonblick vore i stånd att bibehålla emot de två största europeiska s ömakterna, Låtom oss alltså hoppas, att ändtgen ena gräns blir satt för deryska stäfvanden, som vid denna sperrning af Donran åtminastone varit och väl ännu äro me: rigtade mot Tyskland än mot Turkiet, derigenom att denna hufvudmynning åter öppnas för allmänt begzaznande. Ty dessa linder med deras naiurliga bjelpkällor hermta sig från ett krigs förhärjningar lättare och ensbbire än de genom störande af sin inre kraftutveckling under ea läng fred kan efterhand bringas på obestånd. Men har ett land föret blifvit bragt 1 beroende af eiz annat i afseende på sina materiella iatressen, det vill säga de facto, så följer det politiska underläggandet förr eiler genare nästan af sig sjelft och ofta förr än de: de jure förkunnas. Således Tyskland, efter Westfaliska freden, hvarigenom det skiljdes från sina kustländer och bief fullkomligt beroende dels af dessa, dels af andra stater, åtminstone i afseende på sina yttre handelsförhållanden cch derigenom äfven i sin hela inre kraftutveckling. Således äfven Polen, som länge för sin delning hade upphört att utgöra en sjelfständig stat, sedan det med öfverhögheten öfver sina Östersjöprovinser förlorat herraväldet öfver sina flodmynningar och derigenom blifvit uteslutet från all förbindelse med hafvet. Afven andra exempel finnas, som icke lig a så afligse, och som icke torde vara utan :!illämpning på ifrågavarande fail. Hvilka följder således den turkiska förvirringena En må hafva för dessa länder: för Tyskland är och förblifver det Donaumynningens befrielse från hvarje fremmande öfverherrskap och intrång eller sjöfartens och handelns på hela Donauströmmen in och ut i hafvet hämmande, som för Tyskland har högre vigt än förvärfvandet af stora landtområden, och derföre väl förtjenade att tyska diplomater på denna angelägenhet sleto upp sin sista penna, och bjelpte ej detta, — då borde man och häeto — efter Bliichers uttryck — derföre offra sitt sista andedrag. Ty har någon annan stat än Turkiet anspråk på att vid Donaus mynning uppbygga en tvångsfästning, så är det utan tvifvel Osterrike, genom hvars område den flod i sin största utsträckning strömmar, men icke Ryssland, hvars område den knappast berörer,. —it— see