heten af Strand, på hvilket mr Squills hade
gifvit anvisning såsom synnerligen hyggligt
och stilla, och sedan jag vinkat mitt sista far-
väl till min stackars mor, som fortfor att
sträcka ut sitt milda anlete genom fönstret
ända till dess vagnen försvann i ett moln likt
en af de Homeriska hjeltarne, så gick jag in
för att lägga med några få nödvöndighetsartik-
lar i en liten ränsel som jag påminde mig
hafva sett i skräptummet, och hvilken hade
tillhört min salig morfar; och med denna rän-
sel på ryggen och en dugtig käpp i handen
gaf jag rig i väg till den stora staden med
en så lätt och rask gång, som hade det en-
dast gällt en promenad till närmaste by. Då
det led fram mot middagen var jag följaktli-
gen både trött och hungrig, och då jag vid
sidan af vägen såg ett af dessa nätta värds-
hus, som ännu äro så egendomliga för Eng-
land, men hvilka, tack vare jernvägarne, snart
skola tillhöra gamla historien, så satte jag mig
ned på en stol vid ett bord under några klipta
lindar, spände af min räneel och beställde
min enkla måltid, med värdigheten hos en
person som för första gången i sitt lif tillsä-
ger om sin egen middag och betalar den ur
egen ficka.
Medan jag sålunda var i farten med ett
stycke bräckt skinka och en stånka af hvad
värden kallade rätta sortem,, stannade strax!
bredvid mig tvenne fotgångare, hvilka! pas-
serade samma väg som jag kommit, ka-
stade en samtidig blick på min förrättning,
och, utan tvifvel förledda af dess retelser,
satte de sig ned under samma lindar,
ehuru vid andra ändan af bordet. Jag be-
traktade nykomlingarne med en för min ålder
naturlig nyfikenhet.
Den äldre af de två syntes ha uppnått sina
trettio år, ehuru åtskilliga djupa fåror och en
fordom blomstrande men nu vissnad hy, som
talade om ansträngningar, bekymmer eller
utsväfningar, gjorde att han måhända syntes
några år äldre än han var. . Det låg just in-
genting intagande i hans utseende. Uti hans
klädsel uppenbarade sig en anspråksfullhet