år intimaste och trognaste bundsförvandt;lg
nder loppet af en strid, i hvilken de bådaln
makterna kamperade ärligt och redligt vid!
varandras sida, måste ömsesidiga fördomar,lf
fundsjuka och misstroende bortnötas: vi skulle .
öra rättvisa it fransmännens tapperhet, och
e skulle lära att värdera vår redbarhet och
egennytta, och vi skulle hafva banat vägen
ör framtida samverkan i andra och ännu he-
igare åligganden. Ty hvad vi än må tänka
m den närvarande styrelseformen i Frankrike,
huru mycket vi än må beklaga att den är så
itet i öfverensstämmelse med hvad som efter
åra Öbo-föreställningar om frihet anstår en
ipplyst och oberoende nation, — kunna vi
nnu varsna nationen, ehvad förklädningar i
nseende till förvaltning och konstitution den
ör en tid må antaga; och det är omöjligt att
j varseblifva, att det bästa hoppet om euro-
eisk frihet och framåtskridande beror af
rankrikes och Englands trogna och varaktiga
örening. Vi skulle derföre vara hugade att
relsa den förestående atriden nästan soma en
välsignelse, om den skulle visa sig såsom ett
öreningsband mellan två stora vestliga natio-
aer, — hvilka förenade äro oöfvervinnerliga
och välsignelsebringande, och hvilkas akiljak-
ighet eller fiendtlighet alltid måste bringa för-
störing och fara åt mensklighetens dyraste in-
ressen. Slutligen skulle ett krig mellan österns !
kolossala despot (sennolikt understödd af hans
ralfvasall det Habsburgska huset) och de tvenne
ipplysta och civiliserade vestliga folken, väp-l
nade till försvar för en förorättad och trogen l
yundsförvandt, icke kunna annat än vara ett
roppfullt omen för Italiens, Tysklands och!
Ungerns i stoftet trampade frihet och men-
niskorätt.
Om Österrike tar Ryeslands parti, då har
lenna makt skrifvit sin egen dödsdom; upp-
rorets lågor skulle i samma stund utbrista i
avarje vrå af dess illa organiserade och för-
ryckta områden. ltalien står i hvar minut
färdig till resning; tusentals magyarer och
polackar vänta på Turkiets gränser det första
signalskottet till ett krig, genom hvilket de
iro beredde ait bana sig sin egen väg till
vedergällning och frihet; och är kampen en
gäng utbrusten mellan österns despotiska anda
och vesterns framstegsande, kan utgången bli
bvarken oviss, betydelselös eller äfventyrlig,
— ehuru djupt beklagansvärda de scener torde
blifva, som måste ega rum innan det slutliga
regultatet kan vinnas.
Till slut ännu ett ord. Englands ära och
anseende står i pant, att det å dess sida åt-
minstone ej måtte ske något steg tillbaka.
England är skyldig detta åt Turkiet, som
handlade efter dess råd, — åt Frankrike, som
förlitar sig på dess fasthet och trohet, — och
åt sig sjelf, ty det har mycket att vinna eller
förlora af den närvarande krisens utgång. Eng-
land står nu bröst mot bröst med en väldig
fiende, i en strid som England icke sökt. Det
bar sändt sin flotta till Dardanellerna på en
särskild mission, och det kan icke återkalla
henne innan missionen är uppfylld. Om det
au ger vika för Ryssland skall dess morali-
ska öfverlägsenhet både i Europa och Asien
skakas i sina grundfästen. Kosta hvad det
vill, måste England nu stå fast. Det är väl
bekant att kejsaren af Ryssland byggt sitt öf-
vermodiga handlingssätt på trenne noga öf-
vervägda grunder: — att England icke kunde
i någon enda sak handla i fullt förstånd med
Frankrike under dess närvarande styrelseform;
att England ej skulle vara i stånd att verk-
samt bemanna sin flotta; och att de skolor
som yrka fred och sträng hushållning till
hvad pris som helst skulle vara inflytelserika
nog att hindra England från att kasta sig i
krig för hvad europeiskt ändamål som helst.
Huruvida våra tidningar och det parti inom
parlamentet hvarpå nyss häntyddes, gifvit cza-
ren grund för en sådan beräkning, vilja vi ej
här söka afgöra.
Men det är så mycket mera maktpåliggande
för oss att nu genom våra ord och vår håll-
ning, genom vårt beslutsamma handlingsgätt
och vår redebogenhet att svara för alla följ-
derna visa honom att han bedragit sig på vår
hållning, missförstått vår stämning, underskat-
tat vår styrka, och alldeles för mycket tillåtit
sig att göra sig räkning på vår långmodighet,
och att ingen röst må höjas till opposition
mot regeringen, inga medel vägras att under-
stödja henne i utkämpandet af en strid, rätt-
mätig till sin begynnelse, maktpåliggande till
sitt ändamål, otvifvelaktig till sin utgång, och
oundviklig till att upprätthålla vår ära och
trygga vår framtid.
EE
OM R Born er
MM mA mm re ms mm —s CL mm m vinn
IT Mo ss saa har 2 damn 11 HKhÄIf 9