år intimaste och trognaste bundsförvandt;lg nder loppet af en strid, i hvilken de bådaln makterna kamperade ärligt och redligt vid! varandras sida, måste ömsesidiga fördomar,lf fundsjuka och misstroende bortnötas: vi skulle . öra rättvisa it fransmännens tapperhet, och e skulle lära att värdera vår redbarhet och egennytta, och vi skulle hafva banat vägen ör framtida samverkan i andra och ännu heigare åligganden. Ty hvad vi än må tänka m den närvarande styrelseformen i Frankrike, huru mycket vi än må beklaga att den är så itet i öfverensstämmelse med hvad som efter åra Öbo-föreställningar om frihet anstår en ipplyst och oberoende nation, — kunna vi nnu varsna nationen, ehvad förklädningar i nseende till förvaltning och konstitution den ör en tid må antaga; och det är omöjligt att j varseblifva, att det bästa hoppet om euroeisk frihet och framåtskridande beror af rankrikes och Englands trogna och varaktiga örening. Vi skulle derföre vara hugade att relsa den förestående atriden nästan soma en välsignelse, om den skulle visa sig såsom ett öreningsband mellan två stora vestliga natioaer, — hvilka förenade äro oöfvervinnerliga och välsignelsebringande, och hvilkas akiljakighet eller fiendtlighet alltid måste bringa förstöring och fara åt mensklighetens dyraste inressen. Slutligen skulle ett krig mellan österns ! kolossala despot (sennolikt understödd af hans ralfvasall det Habsburgska huset) och de tvenne ipplysta och civiliserade vestliga folken, väp-l nade till försvar för en förorättad och trogen l yundsförvandt, icke kunna annat än vara ett roppfullt omen för Italiens, Tysklands och! Ungerns i stoftet trampade frihet och menniskorätt. Om Österrike tar Ryeslands parti, då har lenna makt skrifvit sin egen dödsdom; upprorets lågor skulle i samma stund utbrista i avarje vrå af dess illa organiserade och förryckta områden. ltalien står i hvar minut färdig till resning; tusentals magyarer och polackar vänta på Turkiets gränser det första signalskottet till ett krig, genom hvilket de iro beredde ait bana sig sin egen väg till vedergällning och frihet; och är kampen en gäng utbrusten mellan österns despotiska anda och vesterns framstegsande, kan utgången bli bvarken oviss, betydelselös eller äfventyrlig, — ehuru djupt beklagansvärda de scener torde blifva, som måste ega rum innan det slutliga regultatet kan vinnas. Till slut ännu ett ord. Englands ära och anseende står i pant, att det å dess sida åtminstone ej måtte ske något steg tillbaka. England är skyldig detta åt Turkiet, som handlade efter dess råd, — åt Frankrike, som förlitar sig på dess fasthet och trohet, — och åt sig sjelf, ty det har mycket att vinna eller förlora af den närvarande krisens utgång. England står nu bröst mot bröst med en väldig fiende, i en strid som England icke sökt. Det bar sändt sin flotta till Dardanellerna på en särskild mission, och det kan icke återkalla henne innan missionen är uppfylld. Om det au ger vika för Ryssland skall dess moraliska öfverlägsenhet både i Europa och Asien skakas i sina grundfästen. Kosta hvad det vill, måste England nu stå fast. Det är väl bekant att kejsaren af Ryssland byggt sitt öfvermodiga handlingssätt på trenne noga öfvervägda grunder: — att England icke kunde i någon enda sak handla i fullt förstånd med Frankrike under dess närvarande styrelseform; att England ej skulle vara i stånd att verksamt bemanna sin flotta; och att de skolor som yrka fred och sträng hushållning till hvad pris som helst skulle vara inflytelserika nog att hindra England från att kasta sig i krig för hvad europeiskt ändamål som helst. Huruvida våra tidningar och det parti inom parlamentet hvarpå nyss häntyddes, gifvit czaren grund för en sådan beräkning, vilja vi ej här söka afgöra. Men det är så mycket mera maktpåliggande för oss att nu genom våra ord och vår hållning, genom vårt beslutsamma handlingsgätt och vår redebogenhet att svara för alla följderna visa honom att han bedragit sig på vår hållning, missförstått vår stämning, underskattat vår styrka, och alldeles för mycket tillåtit sig att göra sig räkning på vår långmodighet, och att ingen röst må höjas till opposition mot regeringen, inga medel vägras att understödja henne i utkämpandet af en strid, rättmätig till sin begynnelse, maktpåliggande till sitt ändamål, otvifvelaktig till sin utgång, och oundviklig till att upprätthålla vår ära och trygga vår framtid. EE OM R Born er MM mA mm re ms mm —s CL mm m vinn IT Mo ss saa har 2 damn 11 HKhÄIf 9