annalkande genom den öfverenskomna signa-
len medelst en näsduk fästad vid en käpp.
Det besynnerliga gamla huset blickade sorg-
ligt på oss genom alla sina öfvergifna fön-
ster. Skräpet framför tröskeln och i den öppna
förstugan; tappar af hö och halm som be-
gagnats till packningen; korgar och askar som
blifvit försökta och förkastade; andra som
voro omsnörda och uppstaplade samt ämnade
att qvarlemnas för att sedan medfölja betjen-
ten, och de tvenne upphettade och flämtande
pigorna, som qvarlemnats stående halfvägs
mellan huset och trädgårdsporten, hviskande
med hvarandra, och med en uppsyn som om
de icke hade sofvit på flera veckor — allt-
sammans gaf åt den vanligen så prydliga och
ordentliga platsen ett utseende af nedslående
enslighet och förödelse. Ställets genius syn-
tes blicka förebrående på oss. Jag erfor
ett intryck af elaka förebud, och vände med
en suck min allvarsamma blick från de gamla
bekanta ställena bakom mig, då vagnen nu
körde upp i all sin glans. En vigtig person,
som dagens hetta till trots hade kring sin
hals svept en vidlyftig silkesduk, i midten
hvaraf galloperade en förgyld räf, och hvil-
ken person stoltserade med benämningen
konduktöre, steg ned för att höfligen under-
rätta oss att det endast fanns tre platser till
vår disposition, två inuti och en utanpå vag-
nen, enär de öfriga blifvit tingade redan fjor-
ton dagar innan vår beställning ingick.
Som jag nu visste att mrs Primmins var
oundgänglig för mina vördade föräldrars be-
qvämlighet (så mycket mer som hon en gång
bade varit i London oeh kände vägarne der),
så påyrkade jag att bon skulle taga ytterplat-
sen, och att jag skulle få tillryggalägga vär
gen till fots — ett ursprungligt kommunika-
tionssätt, som har sina behag för en ung mar
med starka lemmar och gladt sinne. Kon
duktörens utsträckta arm lemnade min, mo
föga tid att motsätta sig mitt förslag, till hvil
ket min far gaf silt bifall genom en stun
handtryckaing. Och sedan jag lofvat att sam
manträffa med dem på ett familjehotell i när