annalkande genom den öfverenskomna signalen medelst en näsduk fästad vid en käpp. Det besynnerliga gamla huset blickade sorgligt på oss genom alla sina öfvergifna fönster. Skräpet framför tröskeln och i den öppna förstugan; tappar af hö och halm som begagnats till packningen; korgar och askar som blifvit försökta och förkastade; andra som voro omsnörda och uppstaplade samt ämnade att qvarlemnas för att sedan medfölja betjenten, och de tvenne upphettade och flämtande pigorna, som qvarlemnats stående halfvägs mellan huset och trädgårdsporten, hviskande med hvarandra, och med en uppsyn som om de icke hade sofvit på flera veckor — alltsammans gaf åt den vanligen så prydliga och ordentliga platsen ett utseende af nedslående enslighet och förödelse. Ställets genius syntes blicka förebrående på oss. Jag erfor ett intryck af elaka förebud, och vände med en suck min allvarsamma blick från de gamla bekanta ställena bakom mig, då vagnen nu körde upp i all sin glans. En vigtig person, som dagens hetta till trots hade kring sin hals svept en vidlyftig silkesduk, i midten hvaraf galloperade en förgyld räf, och hvilken person stoltserade med benämningen konduktöre, steg ned för att höfligen underrätta oss att det endast fanns tre platser till vår disposition, två inuti och en utanpå vagnen, enär de öfriga blifvit tingade redan fjorton dagar innan vår beställning ingick. Som jag nu visste att mrs Primmins var oundgänglig för mina vördade föräldrars beqvämlighet (så mycket mer som hon en gång bade varit i London oeh kände vägarne der), så påyrkade jag att bon skulle taga ytterplatsen, och att jag skulle få tillryggalägga vär gen till fots — ett ursprungligt kommunikationssätt, som har sina behag för en ung mar med starka lemmar och gladt sinne. Kon duktörens utsträckta arm lemnade min, mo föga tid att motsätta sig mitt förslag, till hvil ket min far gaf silt bifall genom en stun handtryckaing. Och sedan jag lofvat att sam manträffa med dem på ett familjehotell i när