Men de irreguliära trupperna, hvilka vore. isynnerhet vådliga för en angripande armå,l och som äro så hastigt sämmanbragta, skulle i ett populärt krig som det närvarande, snart uppgå till 400,000 man, och deraf en ganska betydlig del kavalleri. Huru underlägsna de kunde vara ryssarne. i rangerad batalj, och detta skulle deras generaler naturligtvis und-! vika, skulle de blifva af ovärderlig nytta att oroa fienden, afskära hans förråder och uttrötta honom; genom oupphörliga anfall och öfverraskningar. Och sedan, då franska och engelska flottorna kunde kraftigt hindra czaren att landsätta några trupper på någon del af Svarta hafvets kust, kunde han endast öfver Donau och Balkan marchera mot Konstantiaopel. Några få ångbåtar på floden kunde förstöra alla båtbryggor i samma ögonblick de anlades, och turkiska armeåen ensam vore nog att hindra fienden från att sätta sig öfver med någon betydligare styrka, medan Balkan (åtminstone den östra delen) obestridt erkänae3 vara omöjlig att passera så framt den försvaras med någorlunda vanlig skicklighet och beslutsamhet. Och när vi erinra oss buruledes för många år sedan tscherkasserna — en liten stam med ett ringa område — trotsade hela ryska styrkan, förstörde den ena armåen efter den andra, som skickades emoi jem, och äro ännu långt från att vara undersufvade, — så kunna vi omöjligen antaga, att turkarne, hvilka liksom tscherkasserna strija för sitt oberoende och bistås af Englanda och Frankrikes insigt och erfarenhet, för att säga ingenting om deras sjöstyrka och förråder, ej skulle bli i stånd att lätt och verksamt afslå angriparnes anfall. Det är sannt czaren har utfärdat en proklamation som är blott alltför väl beräknad att uppväcka hans folks fanatism och invagga lem i den inbillningen att de äro stadde på att religiöst korståg, och framrycka till att fäkta för den ortodoxa trons försvar och utbredning. Men å andra sidan är äfven muselmännernas fanatism uppretad, och vi tro ati den är långt mera eldig, energisk och inspirerad än de moskovitiska grekernas. De hafva länge varit förödmjukade och upprörda öfver sultanens aftergifter och hans medgörliga lynne; de brinna af längtan efter ett tillfälle att visa att hvarken deras tapperhet eller deras nit har bortdunstat sedan Islams fordna dagar; när de fingo befellning att retirera från det mon:enegrinska fälttåget, var officerares och soldaters förtrytelse lika djup och högljudd. .Hvartill tjenar dei, frågade de, för vår sultan att hålla armeer, om de aldrig få med besked fäkta ut sina strider? De hafva inga tvifvel om framgång; de veta att det mnärvarande kriget — om det någonsin blir af — är ett försvarskrig för deras tro och deras oberoende; och så stark och allmän är denna känsla att vi storligen betvifla om det just nu vore rådligt för sultanen, om han hade aldrig så god lust att göra några eftergifter åt sin motståndare eller ens visa sig särdeles angelägen att bibehålla freden. Ej heiler skulle czaren, om han inträngde i provinserna söder om Donau, befinna sig bland fredligt sinnadt folkslag. Det är sannt att det stora flertalet af dem liksom han sjelf tillhör grekiska kyrkan — ehuru neppeligen samma gren af den; — det är sannt att en betydlig del af dem äro förbundna med ryssarne såsom en gren af samma stora slaviska stam; men de förbise ingalunda att de under ottomaniska väldet åtnjuta en grad af verklig frihet och fördragsamhet som de svårligen kunde inbilla sig att få behålla under czarens jernspira. Deras municipala privilegier äro aktade, deras religion låter man dem hafva i fred, deras pertonliga frihet är föga inskränkt; i alla afseenden är deras belägenhet ojemförligt bättre än massan af de ryska böndernas. Och sedan hafva de sina egna drömmar om framtida storhet och förhoppningar, om en mäktig nationalitet, och de veta att deras underkufvande af Ryssland skulle vara för alltid ödeläggande för alla dessa ijusa och sanguiniska framtidsplaner. De behöfva intet som Ryssland kan erbjuda dem, och de hafva att frukta allt af dess öfverherrskap. För det fjerde: för en fredlig och handlande nation kan krig på hvilken del af jorden som helst knappast vara annat än en olägenhet och en förlust; men raan kan knappast tänka sig ett krig, åtminstone i Europa. hvaraf England skulle hafva så liten olägenhet och störelse som af ett mot Ryssland, för de turkiska angelägenheterna, och med Frankrike ull allierad. Vi hade för några veckor sedar tillfälle att jemföra den prohibitiva ryska med den liberala turkiska tulltariffen, och visa huru hastig tillväxten af vår handel med den sistnämnda makten hade varit, och huru betydligt vår handel med det förra landet var i aftagande. Vära exporter till Turkiet hafva under de sista 10 åren ökat sig från 17; till 3, millioner , under det exporten på Ryssland under samma tid minskat sig från 1,600,000 till 1,370,000 St. Vidare kommer kriget att föras på afstånd från våra egna kuster, och det kommer endast att sysselsätta vår flotta, som en gång bemannad nästan lika väl kan mn i sysselsättning som i overksamhet. Återigen ; vore det ett krig, som företoges i förbund och innerlig samverkan med Frankrike, skulle det stärka vår vänskap med denna makt, som när allt kommer omkring, och trots de tillfälliga svårigheterna och den tillfälliga likgiltigheten, måste i civilisationens intresse vara