Men de irreguliära trupperna, hvilka vore.
isynnerhet vådliga för en angripande armå,l
och som äro så hastigt sämmanbragta, skulle
i ett populärt krig som det närvarande, snart
uppgå till 400,000 man, och deraf en ganska
betydlig del kavalleri. Huru underlägsna de
kunde vara ryssarne. i rangerad batalj, och
detta skulle deras generaler naturligtvis und-!
vika, skulle de blifva af ovärderlig nytta att
oroa fienden, afskära hans förråder och ut-
trötta honom; genom oupphörliga anfall och
öfverraskningar. Och sedan, då franska och
engelska flottorna kunde kraftigt hindra czaren
att landsätta några trupper på någon del af
Svarta hafvets kust, kunde han endast öfver
Donau och Balkan marchera mot Konstanti-
aopel. Några få ångbåtar på floden kunde
förstöra alla båtbryggor i samma ögonblick
de anlades, och turkiska armeåen ensam vore
nog att hindra fienden från att sätta sig öfver
med någon betydligare styrka, medan Balkan
(åtminstone den östra delen) obestridt erkän-
ae3 vara omöjlig att passera så framt den för-
svaras med någorlunda vanlig skicklighet och
beslutsamhet. Och när vi erinra oss burule-
des för många år sedan tscherkasserna —
en liten stam med ett ringa område — trot-
sade hela ryska styrkan, förstörde den ena
armåen efter den andra, som skickades emoi
jem, och äro ännu långt från att vara under-
sufvade, — så kunna vi omöjligen antaga,
att turkarne, hvilka liksom tscherkasserna stri-
ja för sitt oberoende och bistås af Englanda
och Frankrikes insigt och erfarenhet, för att
säga ingenting om deras sjöstyrka och förrå-
der, ej skulle bli i stånd att lätt och verksamt
afslå angriparnes anfall.
Det är sannt czaren har utfärdat en prokla-
mation som är blott alltför väl beräknad att
uppväcka hans folks fanatism och invagga
lem i den inbillningen att de äro stadde på
att religiöst korståg, och framrycka till att fäkta
för den ortodoxa trons försvar och utbredning.
Men å andra sidan är äfven muselmännernas
fanatism uppretad, och vi tro ati den är långt
mera eldig, energisk och inspirerad än de
moskovitiska grekernas. De hafva länge va-
rit förödmjukade och upprörda öfver sultanens
aftergifter och hans medgörliga lynne; de
brinna af längtan efter ett tillfälle att visa att
hvarken deras tapperhet eller deras nit har
bortdunstat sedan Islams fordna dagar; när
de fingo befellning att retirera från det mon-
:enegrinska fälttåget, var officerares och sol-
daters förtrytelse lika djup och högljudd.
.Hvartill tjenar dei, frågade de, för vår sul-
tan att hålla armeer, om de aldrig få med be-
sked fäkta ut sina strider? De hafva inga
tvifvel om framgång; de veta att det mnärva-
rande kriget — om det någonsin blir af — är
ett försvarskrig för deras tro och deras obe-
roende; och så stark och allmän är denna
känsla att vi storligen betvifla om det just nu
vore rådligt för sultanen, om han hade aldrig
så god lust att göra några eftergifter åt sin
motståndare eller ens visa sig särdeles ange-
lägen att bibehålla freden.
Ej heiler skulle czaren, om han inträngde
i provinserna söder om Donau, befinna sig
bland fredligt sinnadt folkslag. Det är sannt
att det stora flertalet af dem liksom han sjelf
tillhör grekiska kyrkan — ehuru neppeligen
samma gren af den; — det är sannt att en
betydlig del af dem äro förbundna med rys-
sarne såsom en gren af samma stora slaviska
stam; men de förbise ingalunda att de under
ottomaniska väldet åtnjuta en grad af verklig
frihet och fördragsamhet som de svårligen
kunde inbilla sig att få behålla under czarens
jernspira.
Deras municipala privilegier äro aktade, de-
ras religion låter man dem hafva i fred, de-
ras pertonliga frihet är föga inskränkt; i alla
afseenden är deras belägenhet ojemförligt bättre
än massan af de ryska böndernas. Och se-
dan hafva de sina egna drömmar om framtida
storhet och förhoppningar, om en mäktig na-
tionalitet, och de veta att deras underkufvande
af Ryssland skulle vara för alltid ödeläggande
för alla dessa ijusa och sanguiniska framtids-
planer. De behöfva intet som Ryssland kan
erbjuda dem, och de hafva att frukta allt af
dess öfverherrskap.
För det fjerde: för en fredlig och hand-
lande nation kan krig på hvilken del af jor-
den som helst knappast vara annat än en olä-
genhet och en förlust; men raan kan knap-
past tänka sig ett krig, åtminstone i Europa.
hvaraf England skulle hafva så liten olägenhet
och störelse som af ett mot Ryssland, för de
turkiska angelägenheterna, och med Frankrike
ull allierad. Vi hade för några veckor sedar
tillfälle att jemföra den prohibitiva ryska med
den liberala turkiska tulltariffen, och visa huru
hastig tillväxten af vår handel med den sist-
nämnda makten hade varit, och huru betyd-
ligt vår handel med det förra landet var i af-
tagande. Vära exporter till Turkiet hafva un-
der de sista 10 åren ökat sig från 17; till 3,
millioner , under det exporten på Ryssland
under samma tid minskat sig från 1,600,000
till 1,370,000 St. Vidare kommer kriget att
föras på afstånd från våra egna kuster, och
det kommer endast att sysselsätta vår flotta,
som en gång bemannad nästan lika väl kan
mn i sysselsättning som i overksamhet. Å-
terigen ; vore det ett krig, som företoges i för-
bund och innerlig samverkan med Frankrike,
skulle det stärka vår vänskap med denna makt,
som när allt kommer omkring, och trots de
tillfälliga svårigheterna och den tillfälliga lik-
giltigheten, måste i civilisationens intresse vara