adelns besvär d. 29 Nov. 1680, 72 säges: Kongl. Maj:t finner orimligt, att åtskilliga kyr koherdar flera församlingar hafva, än de högtidligen med vanlig Gudstjenst kunna uppvakta, ville ock för den skull låta Dess bref till Lands. höfdingarne och Biskoparne afgå, att de sig deröfver måga förena, huru sådant står till att ändra. Man. var således för nära 200 år sedan böjd. för de större pastoraternas. delning. Men strax efter denna nådiga resolution blefvo kongistorierne inrättade med skolans lärare till bisittare, och ifrån denna tid inträffar en märkbar reaktion i denna fråga, Många påbud och stadgar utkommo i motsatt riktning, direkt eller itdirekt förbjudande någor den aldraminsta afsöndring af pastorat och socknar. Efter några och 30 års förlopp blefvo ock de dubbla åren vid läroverken inrättade. Huru med all detta tillgått är lättare att ana än säga. Så mycket finner man, att.den för Guds försavoling nitälskande kongl. resolutionen 1680 derefter högt sällan blifvit tillämpad.: Denna upplysning är så märkvärdig, att man icke kan annat än stanna i största förbindelse hos komminister Schagerberg för densammas meddelande. Man finner häraf tydligen, att, sedan skolan blifvit med kyrkan förenad, den åsigt gjort sig hos vederbörande gällande, att församlingen är till för prestens skull och icke tvertom, hvilket sednare väl torde vara det rätta, eller snarare, att församlingen är till för skolans skull, är till, icke såsom sjeifständigt ändamål utan såsom medel för skolmännens pensionerande. Med ett sådant betraktelsesätt är det alldeles i sin ordning att pastoraterna göras så stora och vinstgifvande som möjligt. Det är då icke församlingarnes bästa som afses utan prelaters riktande, Det är i sanning märkvärdigt att församlingarne så länge med tålamod burit er sådan, icke blott orättviså utan ock verklig förnedring. Dock må man för ingen del föreställa sig att olägenheterna af kyrkans och skolans föreniog falla ensamt på den förra. Vi hafva mer än en gång haft tillfälle att se huru personer, som velat begagna alla möjliga genvägar att vinna presterlig befordran, utan den ringaste kallelse för skolan gjort 10 å 20 års tjenst som skollärare, endast för de dubbla årens skull. Denna förförelse är nu lyckligtvis undanröjd; och vi tro att den allmänna öfvertygelsen om tillbörligheten af kyrkans och skolans oberoende af hvarandra går framåt med hvar dag. Väl hör man ännu någon enda gång talas om våra fäders vishet, som gjort kyrkan beroende af skolaa och tvärtom, men dess röster blifva allt mattare.och sällsyntare, Deras argument må hafva varit sannt för två hundra år tillbaka, då det icke fanns någon bildning utom den teologiska, eller ännu för mindre än hundra år tillbaka, då den vanliga prestbildningen var så usel, att de som tagit magistergraden kunde i jemförelse med landtpresterne betraktas som stora lärdomsljus och företrädesvis skapade till högdjur inom kyrkan. Detta förhållande är numera i grund förändradt,; mindre till följe af prestbildningens förbättring, hvilken ännu dess värre lemnar så mycket öfrigt att önska, än genom ett vidsträcktare spridande af den allmänna odliogen och derigenom : åtegrade anspråk äfven på presten. Och skulle ännu i vanliga fall skolprestens hafva efi viss öfverlägsenhet i elementarlärdom och den verldsvana, som salitid lättare förvärfvas i städerna än på landsbygdeny framför. den. verkliga presten, så torde dock. dessa egenskaper i frågan om vården af en försataling.. mer än uppvägas af den sednare3 större öfning och erfarenhet i det presterliga. I intet protestantiskt land utom Sverige qvarstår numera kyrkans och skolans förstörande intragsling . med. hvarandra, och ingenstädes mer än. i Sverige finnes, den gradering i prestbefattningar, som grundar sig på den profana lärdomens verkliga eller inbillade företräden. Det är sannt att något dylikt finnes ännu i den anglikanska högkyrkan, der en biskop eller dean ännu kan utnämna sig. sjelf till ett halft dussin prebenden, och de bättre lägenheterna inom kyrkan äro uteslutande förbebållna åt aristokratiens. yngre och oförsörjda söner. Men man bör dervid :hågkomma. att af Storbritanniens. befolkning äro mer än hälften dissenters, och antalet af högkyrkans medlemmar minskas dagligen. :, I alla andra protestantiska länder, såsom Holland, Danmark, de protestantiska delarna af Tyskland, Belgien och Frankrike, finnes det blott en enda presterlig befattning, nemligen kyrkoherdens. I Norge finnas visserligen ännu 2. ks residerande kaplaner, ungefärligen motsvarande våra komministrar, men endast såsom undantag. Vägen för en tidsenlig reform i svenska presterskapets reglering är alltså gifven äfven genom andra länders erfarenhet, och det beror nu blott på vårt eget lägre presterskap att genom väljande af komministersombud för samtliga stiften vid svenska riksdagen inlägga en röst, som icke skall undgå att göra sig hörd, och som bör; afseende så väl på denna som på andra nödiga reformer kunna utöfva ett betydande inflytande. — LL — Under förliden gårdag har kommerskollegiuii förklarat Flensburg, Fredrikshavn och Nyested på Lollatid smittade af kolera, sarnt alla Holsteinska och öfriga Tyska hamnar vid Östersjön, tillika med alla Slesvigska och Danska häftinarne, misstänkta för kolera. Denj häröft sarnma dag utfärdade kungörelsen innehåller : att kongl. kollegium; i anledning af denna dagi ingångnå officiela undörrättelser. om kolerans ytterli-; gare. spridande, funnit. sig, böra förklara städerra Fredrikshavn och Flensburg samt Nyested på Lolland aför smittade af kolera. samt att öfriga hamnar i Dan