FAMILJEN CAXTON). En familjtafla Ar SIR EDWARD BULWER LYTTON. Tredje Delen. Min kära, kära gosse! du gör mig så många frågor på en gång. ör sBry er icke om att besvara dem då. Börja i början, som dadda Primmins gjorde med sina fö-sagor — sDet vax en gångs.s Nå ja, det var en gång., säde min mor och kysste mig på pannan — det var en ng, min vän, en viss prest i Cumberland, vilken hade två söner; han egde blott ett helt litet pastorat och gossarne hade att sjelfve taga sig fram i verlden. Men helt nära invid prestgården, på spetsen af en kulle, reste sig en gammal ruin med ett qvarstående torn, och detta jemte halfva landskapet rundt omkring, .hade en gång tillhört prestens familj; men allt hade blifvit såldt — gått bort bit för bit, med undantag af rättigheten till -pastoratet, som hade blifvit i det längsta bibehållen af familjen. Den äldste af dessa söner var din onkel Roland, den yngre var din far. Efter hvad jag tror, uppkom nu den: första tvisten af den barockaste anledning i verlberg Sem r din far säger; men saken var den, att Roland var ytterst känslig för allt som rörde hans förfäder. Han satt jemt och hängde öfver den gamla stamtaflan, eller vandrade han bland ruinerna, eller läste han böcker om riddareäfventyr. Nä väl, när detta stamträd började det vet jag icke, men det synes son ade konung ik. II skänkt några ländeSoA B. mris 161-164, 166; 167, 169 och 173, mm