FAMILJEN CAXTON).
En familjtafla
Ar SIR EDWARD BULWER LYTTON.
Tredje Delen.
Min kära, kära gosse! du gör mig så många
frågor på en gång. ör
sBry er icke om att besvara dem då. Börja
i början, som dadda Primmins gjorde med
sina fö-sagor — sDet vax en gångs.s
Nå ja, det var en gång., säde min mor
och kysste mig på pannan — det var en
ng, min vän, en viss prest i Cumberland,
vilken hade två söner; han egde blott ett
helt litet pastorat och gossarne hade att sjelfve
taga sig fram i verlden. Men helt nära invid
prestgården, på spetsen af en kulle, reste sig
en gammal ruin med ett qvarstående torn,
och detta jemte halfva landskapet rundt om-
kring, .hade en gång tillhört prestens familj;
men allt hade blifvit såldt — gått bort bit för
bit, med undantag af rättigheten till -pastora-
tet, som hade blifvit i det längsta bibehål-
len af familjen. Den äldste af dessa söner
var din onkel Roland, den yngre var din far.
Efter hvad jag tror, uppkom nu den: första
tvisten af den barockaste anledning i verl-
berg Sem r din far säger; men saken var den,
att Roland var ytterst känslig för allt som rörde
hans förfäder. Han satt jemt och hängde öf-
ver den gamla stamtaflan, eller vandrade han
bland ruinerna, eller läste han böcker om rid-
dareäfventyr. Nä väl, när detta stamträd bör-
jade det vet jag icke, men det synes son
ade konung ik. II skänkt några lände-
SoA B. mris 161-164, 166; 167, 169 och 173,
mm