nan -betänkligare gestalt. Från Frankrike höra vi upprepas hvad lord J. Russell nyligen yttrade i engelska underhuset, att underhandlingarne med Ryssland, långt ifrån att vara slutade, ännu knappast kunna anses började, och denna uppfattning af ställningen får sin fulla bekräfte:se af våra sednaste genom telegrafdepesch öfver Hamburg erhållna underrättelser från Paris af förhden tisdag, enligt hvilka Ryssland nekar att antaga stormakternas bemedling och fordrar att Porten i eget namn öppnar underhandlingarne, Ingen kan numera misstaga sig på ryska czarens afsigter eller låta narra sig af den mozkowitiska politikens argumentationer om zden ortodoxa trom och de heliga orterna För Rysslands czar finnes blott en enda ortodoxi, den atthan är satt att-beherrska veriden, och aldrig har han talat mera mot sitt hjertas mening än då han nyss så högtidligt förklarade, att Ryssland är stort nog, att Ryssland ej vill någon utvidgning af sina gränser. Den ryska statskolossen lefver endast genom eröfring, emedan den saknar hvarje politiskt lif inom sig sjelf. Alltsedan en svensk envåldskonungs stockblinda halstarrighet lyftade! den ur sin obetydlighet till-ett af första rangens välden, har den växt gom en lavin, hotande med förstöring allt hvad som ligger i dess ödesdigra väg. Från Peter den stores tronbestigning har ryska väldet, hufvudsakligen genom eröfring, ökat sin befolkning från 15 till 65 millioner menniskor. Under mindre är hundra år, från 1719 till 1809, har det -tillegnat sig mer än hälften af Sveriges rike, och gjort sig till herre öfver Finska viken, från hvilken det förut var utesiutet. Genom de trenne styckningarne af konungariket Polen 1772, 1793 och 1795 samt genom uppgörelserna 1815 har det förvärfvat en landtrymd. isdet närmaste lika vidsträckt som hela det österrikiska väldet. Genom åtskilliga fredsslu med Turkiet, 1774, 1783 och 1812, har de: fråntagit denna makt fullt ut lika mycket zom den för närvarande eger qvarsi Europa och gjort sig till herre öfver Svarta hafvet, och under de första fjorton åren af närvarande sekel har det fråntagit Persien ett område, lika stort som hela England, och från Tartariet en landtrymd, som. sträcker sig öfver trettio longitudsgrader. Under en. tiderytad af halftannat sekel her Ryssland således framflyttat sina gränser inemot 80 mil närmare Konstantinopel; öfver 100 mil. särmare Berlin ioch Wien, 150 mil närmare Teheran, Kabul och Calcutta, .och nära nog 100 mil närmare vår egen hufvudstad. Hvem skuile väl lita bedåra sig med den fåvitska föreställningev, att en sådan statsmassa — vi veta intet uttrycksfullare ord — kan ogeneradt blifva ståendes i-sin tillväxt eller hämmad i sin utveckling, under det hela folkets anda, slla rikets traditioner tyda på dess bestäramelse såsom ett heligt verldsvälde? Vore det sannt hvad czar Nikolaus gade i sin proklamation, att Ryssland har nog makt och att det ej vill eller behöfver någon vidare landtutvidgning, då vore Rysslands heia föregående historia blott en lögn, saknande all slags ledande tanke. Nej, det är just det långa stillaståendet som nu så våldsamt ivicgar despotismens makter framåt. Ryssland bar på nära ett fjerdedels sekel ej gjort någon landvinning, och czaren skulle i sina slafvarg ögon förlora sin gudomlighet om han ej snart krossade hedningarne i söder eller vesters. För alt blifva en verldsmakt behöfver Ryssland kustländer raed hamnar -åt söder och vester. Rumelien och Konstantinopel hafvs lockat alltifrån Katerina II:s dagarochaf deras besittning beror herraväldet öfver Levanten. Rumelien och Konstantinopel öro derföre det första byte sor måste tagas, så vida Ryssland vill fortgå på sin hittills med imposant följdriktighet fullföljda bana, så vida dess czar vill fortfara att tilibedjas såsom gud och undgi flera af sina företrädareg öde. Men Ryssland rusar aldrig blindvis, utan skrider lugnt och jemnt, emedan det aldrig försummar att länge i förväg underbygga och planera sin väg. Anda till 1848 fanns det något som hette europeiska jemnvigten, och derefter inrättade Ryssland sin politik. V hafva nyligen af gref Nesselrodes depesch til storfursten Konstantin, daterad Petersburg der 12 Februari 1830, sett att denna politik be stod uti att bringa Turkiet derhän att sendas existera under Rysslands beskydd,. De sed: nare händelserna i Europa och framför alb statskuppen och kejsardömet i Frankrike hafve befriat czaren från detta motstånd och gifvi: honom friare händer. Han har genom lånet af sin arm mot Ungera satt Österrike ur stånd att röra sig mot horom, reaktionen i Preussen och andra länder har förlamat dessa länders motståndskraft, ochhvad som är det förnämsta. den despotiska regeringen i Frankrike ha gjort det-i det närmaste omöjligt för de båds vestra stormakterna att i full och endrägtig kraft resa sig mot de moskovitiska inkräktningsplanerna..Nu var således tiden inne, och furst Menschikoff skickades att reta Porten till fiendtligheter. Hans uppträdande de; erinrar om dessa riddare, hvilka då de ej fe sin motståndare att antaga en utmaning til duell slå honor i ansigtet med ridspöet för att tvinga honom att sjelf begära upprättelse Po ten har emellertid genom sin imgna och värdiga hållning undgått denna fresteise, och andra medel måste derjerte försökas. Detta var Donaufurstendömenas besättande; afsigten med detta alldeles oberättigade steg kunde icke vara tvetydig. Emellertid måste det vestra Europas makter uppehållas och tiden förhalas tills årstiden hindrar dem att uträtta något och tvingar deras flottor att återvända i vinterqvarter. Och under det en förrädisk diplomati håller fagert snack om bemedlingar och vänskapliga tänkesätt och frågans tillfredsställande lösning 0. 8. v. kastar ryska czaren dem ena truppmassan efter den andra öfver de olyckliga Donaurutstendömena, hvilkas lagliga regenter behandlas som ryssen Gortschakoffs vasaller. Redan sxvan 1Ä6N ANN ryvgsar etå i furstendömena, och