nan -betänkligare gestalt. Från Frankrike höra
vi upprepas hvad lord J. Russell nyligen ytt-
rade i engelska underhuset, att underhandlin-
garne med Ryssland, långt ifrån att vara slu-
tade, ännu knappast kunna anses började,
och denna uppfattning af ställningen får sin
fulla bekräfte:se af våra sednaste genom tele-
grafdepesch öfver Hamburg erhållna underrät-
telser från Paris af förhden tisdag, enligt
hvilka Ryssland nekar att antaga stormakter-
nas bemedling och fordrar att Porten i eget
namn öppnar underhandlingarne,
Ingen kan numera misstaga sig på ryska
czarens afsigter eller låta narra sig af den
mozkowitiska politikens argumentationer om
zden ortodoxa trom och de heliga orterna
För Rysslands czar finnes blott en enda orto-
doxi, den atthan är satt att-beherrska veriden,
och aldrig har han talat mera mot sitt hjertas
mening än då han nyss så högtidligt förkla-
rade, att Ryssland är stort nog, att Ryssland
ej vill någon utvidgning af sina gränser. Den
ryska statskolossen lefver endast genom er-
öfring, emedan den saknar hvarje politiskt lif
inom sig sjelf. Alltsedan en svensk envålds-
konungs stockblinda halstarrighet lyftade! den
ur sin obetydlighet till-ett af första rangens
välden, har den växt gom en lavin, hotande
med förstöring allt hvad som ligger i dess
ödesdigra väg. Från Peter den stores tron-
bestigning har ryska väldet, hufvudsakligen
genom eröfring, ökat sin befolkning från 15
till 65 millioner menniskor. Under mindre är
hundra år, från 1719 till 1809, har det -till-
egnat sig mer än hälften af Sveriges rike, och
gjort sig till herre öfver Finska viken, från
hvilken det förut var utesiutet. Genom de
trenne styckningarne af konungariket Polen
1772, 1793 och 1795 samt genom uppgörel-
serna 1815 har det förvärfvat en landtrymd.
isdet närmaste lika vidsträckt som hela det
österrikiska väldet. Genom åtskilliga fredsslu
med Turkiet, 1774, 1783 och 1812, har de:
fråntagit denna makt fullt ut lika mycket zom
den för närvarande eger qvarsi Europa och
gjort sig till herre öfver Svarta hafvet, och
under de första fjorton åren af närvarande
sekel har det fråntagit Persien ett område,
lika stort som hela England, och från Tarta-
riet en landtrymd, som. sträcker sig öfver
trettio longitudsgrader. Under en. tiderytad
af halftannat sekel her Ryssland således fram-
flyttat sina gränser inemot 80 mil närmare Kon-
stantinopel; öfver 100 mil. särmare Berlin ioch
Wien, 150 mil närmare Teheran, Kabul och
Calcutta, .och nära nog 100 mil närmare vår
egen hufvudstad.
Hvem skuile väl lita bedåra sig med den
fåvitska föreställningev, att en sådan stats-
massa — vi veta intet uttrycksfullare ord —
kan ogeneradt blifva ståendes i-sin tillväxt el-
ler hämmad i sin utveckling, under det hela
folkets anda, slla rikets traditioner tyda på
dess bestäramelse såsom ett heligt verldsvälde?
Vore det sannt hvad czar Nikolaus gade i sin
proklamation, att Ryssland har nog makt och
att det ej vill eller behöfver någon vidare
landtutvidgning, då vore Rysslands heia före-
gående historia blott en lögn, saknande all
slags ledande tanke. Nej, det är just det
långa stillaståendet som nu så våldsamt ivic-
gar despotismens makter framåt. Ryssland
bar på nära ett fjerdedels sekel ej gjort nå-
gon landvinning, och czaren skulle i sina slaf-
varg ögon förlora sin gudomlighet om han ej
snart krossade hedningarne i söder eller ve-
sters. För alt blifva en verldsmakt behöfver
Ryssland kustländer raed hamnar -åt söder och
vester. Rumelien och Konstantinopel hafvs
lockat alltifrån Katerina II:s dagarochaf deras be-
sittning beror herraväldet öfver Levanten. Ru-
melien och Konstantinopel öro derföre det
första byte sor måste tagas, så vida Ryssland
vill fortgå på sin hittills med imposant följd-
riktighet fullföljda bana, så vida dess czar vill
fortfara att tilibedjas såsom gud och undgi
flera af sina företrädareg öde.
Men Ryssland rusar aldrig blindvis, utan
skrider lugnt och jemnt, emedan det aldrig
försummar att länge i förväg underbygga och
planera sin väg. Anda till 1848 fanns det
något som hette europeiska jemnvigten, och
derefter inrättade Ryssland sin politik. V
hafva nyligen af gref Nesselrodes depesch til
storfursten Konstantin, daterad Petersburg der
12 Februari 1830, sett att denna politik be
stod uti att bringa Turkiet derhän att sendas
existera under Rysslands beskydd,. De sed:
nare händelserna i Europa och framför alb
statskuppen och kejsardömet i Frankrike hafve
befriat czaren från detta motstånd och gifvi:
honom friare händer. Han har genom lånet
af sin arm mot Ungera satt Österrike ur stånd
att röra sig mot horom, reaktionen i Preussen
och andra länder har förlamat dessa länders
motståndskraft, ochhvad som är det förnämsta.
den despotiska regeringen i Frankrike ha
gjort det-i det närmaste omöjligt för de båds
vestra stormakterna att i full och endrägtig
kraft resa sig mot de moskovitiska inkräkt-
ningsplanerna..- Nu var således tiden inne,
och furst Menschikoff skickades att reta Por-
ten till fiendtligheter. Hans uppträdande de;
erinrar om dessa riddare, hvilka då de ej fe
sin motståndare att antaga en utmaning til
duell slå honor i ansigtet med ridspöet för
att tvinga honom att sjelf begära upprättelse
Po ten har emellertid genom sin imgna och
värdiga hållning undgått denna fresteise, och
andra medel måste derjerte försökas. Detta
var Donaufurstendömenas besättande; afsigten
med detta alldeles oberättigade steg kunde
icke vara tvetydig.
Emellertid måste det vestra Europas mak-
ter uppehållas och tiden förhalas tills årstiden
hindrar dem att uträtta något och tvingar de-
ras flottor att återvända i vinterqvarter. Och
under det en förrädisk diplomati håller fagert
snack om bemedlingar och vänskapliga tänke-
sätt och frågans tillfredsställande lösning 0. 8. v.
kastar ryska czaren dem ena truppmassan ef-
ter den andra öfver de olyckliga Donaurut-
stendömena, hvilkas lagliga regenter behand-
las som ryssen Gortschakoffs vasaller. Redan
sxvan 1Ä6N ANN ryvgsar etå i furstendömena, och