STOCKHOLM, den 30 Juli. Uti de stora ekonomiska ech beskattningsfrågorsa komma naturligtvis vid nästa riksdag såsom vid de föregfende mycket olika och ofta rakt motsatta intressen stt söka göra sig gällande, Den ena representerade samhbällsklassen är ieke obenägen att se sina egna bördor minskas på andras bekostaad, och då man således. vid sista riksdag lyckades i bondeståndet framdrifvå den åsigt, att städernas beskattning i förhållande till deras fördelar vore nög lindrig och att densammas påökning kunde bereda minskning i allmogens pålagor, är deremot nu en del af städernas handtverksiolk sysselsatta ined att utbreda, bland annat den åsigten att städerna icke kunna ega biatånd, derest de icka gynnas med privilegier som inskränka landtbefolkningens näringsfrihet, De orepresenterade, eller den stora massan af folket, äro vanligtvis de som under sådana förhållanden få sitta värst emellan, och folket i sin helhet lider djupt af sådana strider: som himma det i sin utveckling. För att undvika eller åtminstone minska ett sådant öndt, som alltid mäste blifva mycket kännbart så länge landet eger en ståndsförfattning hvilken jnst i följd af sin egen beskaffenhet framkallar och förökar söndringstillståndet, finnes ingen annan utväg än att uppgöra jemknings och förmediingsförslag mellan de särslilta anspråken, så att då eftergifter göras på-ett håll, kunna fördelar bekoömmas på ett annat. Dålyckligtvig en naturlig harmoni förefinnes mellan samhällets alla stora olikartade intressen, och det i allmänhet tillhör statsklokheten att på den säkra grunden af denna harmoni uppföra sina byggnader, är det också endast genom ett sådant förfarande som någon utsigt finnes att hos rikets atänder tå nämnde vigtiga angeligenheter ändamåisenligt behandlade. Till dessa angelägenheter kunna nu i främsta rummet hänföras: reformen af bränvinslagstiftningen, tullreformen, jernvägarne, frågan om gnindskatterna, frågan om lindrigare beskattning å bruksrörelsen, allmänna bevillningen eller inkomstakatten, samt näringsfrihetsfrågorna. Om alla: dessa angelägenheter behandlas hvar för sig, och utan att betraktas i sitt stora sammanhang till de andra, skall man svårligen lyckas att för någon af dem erhålla ett godt resultat. Om vi först granska utsigterna för bränvinsreformen, befinnes väl nästan hela nationen förena sig i den åsigten, att bränvinstill verkningen och utminuteringen böra beläggas med hög skatt och ställas under så noggranna kontroller som möjligt, på det fylleriet och dess olyckor må minskas och hämmar. 1 fråga om sättet är deremot en väsentlig skilnadsmellan en del at allmogen, särdeles i de södra orterna, hvilken vill att de stora brännerierna skola förbjudas och då ermå hnsbehofsbrännerierna deremot lemnas ensamma om den allt för mycket öfverskattade vinsten på denna rörelse, I fråga åter om användandet af den nya höga bränviasskatten äro tankarna ännu mera delade. Man har sålunda föreslagit att den skulle användas till jernvägar; till fattigvården och arbetshus; till ersätiniog åt stetsverket vid införandet af lindring i grundskatterna och för att befria, jorden från :andra tryckande bördor; såsom ersättning för minskad tullinkomst, vid införandet af en liberal handelslagstiftning ra. m. När saken: kommer före, skolaf sannolikt alla dessa olika önskningar i afseende på den högre bränvinsskattens användande inverka på frågan om den blifvande författningen för sjelfva bränvinshandteringen, och då man voterar om huruvida detta skattebeloge skall utgöra så eller så stora summor, vill man gerna på förhand vetx hvartill summorna komma ait begagnas, och strider detta mot de hufvudsakliga önskningarne, utöfvar sådant inflytande på voteringens utgång. Som yrkandet på ej mindre förenkling än lindring i grundskatterna är billigt och rättvist samt bifall härtill dessutom skulle genom att förbättra jordbrukarnes vilkor verka förbättring i sjelfva jordbruket, vore det enligt vår tanke högligen önskvärdt att men härå fästade afseende vid genomförandet af bränvinsreformen. Allmogen skulle då med mycket mera lätthet vinnas för en afsägelse af den rätt till husbehofsbränning som varit fästad vid jorden nästan såsom ett -privilegium, och statsverket behöfde blott taga i anspråk en mindre del af den nya bränvinsskatten för att erhålla fall ersättning för en dylik minskning i grundskatterna. För öfrigt tala de flesta skälen för att det bufvudsakligaste beloppet af den högre bränvinsskatten beräknas till jernvägar och förbättrade kommunikationsanstalter. Derpå vinner icke blott jordbruket, bergsbruket och alla andra landtmannanärinar, utan äfven handeln, fabrikerna och in-l: ustrien i allmänhet. Alla intressen tala för ett sådant användande, och den stora ifver! hvarmed kommunikationsanstalternas förbät-j: tring nu omfattas, bidrager äfven att fram-! drifva bränvinsreformen, i fall man hoppas! att genom den få några medel för nämnde förbättrings utförande. — : Att anslå bränvinsskatten till fattigvården och arbetshus synes -deremot hafva mindre 1 skäl för sig; ty då denna skatt är en stats-: inkomst, men fattigvården besörj:s af kom-;! munalafgifter, kan svårligen någon lämplig : grund finnas för dessa medels utdelning meljan kommunerna. Ju mera medel man får:i RRENO KERSTINP TESEN iemsike