STOCKHOLM, den 30 Juli.
Uti de stora ekonomiska ech beskattnings-
frågorsa komma naturligtvis vid nästa riksdag
såsom vid de föregfende mycket olika och
ofta rakt motsatta intressen stt söka göra sig
gällande, Den ena representerade samhbälls-
klassen är ieke obenägen att se sina egna bör-
dor minskas på andras bekostaad, och då man
således. vid sista riksdag lyckades i bonde-
ståndet framdrifvå den åsigt, att städernas be-
skattning i förhållande till deras fördelar vore
nög lindrig och att densammas påökning kunde
bereda minskning i allmogens pålagor, är der-
emot nu en del af städernas handtverksiolk
sysselsatta ined att utbreda, bland annat den
åsigten att städerna icke kunna ega biatånd,
derest de icka gynnas med privilegier som in-
skränka landtbefolkningens näringsfrihet, De
orepresenterade, eller den stora massan af fol-
ket, äro vanligtvis de som under sådana för-
hållanden få sitta värst emellan, och folket
i sin helhet lider djupt af sådana strider: som
himma det i sin utveckling.
För att undvika eller åtminstone minska ett
sådant öndt, som alltid mäste blifva mycket
kännbart så länge landet eger en ståndsför-
fattning hvilken jnst i följd af sin egen be-
skaffenhet framkallar och förökar söndrings-
tillståndet, finnes ingen annan utväg än att
uppgöra jemknings och förmediingsförslag mel-
lan de särslilta anspråken, så att då eftergif-
ter göras på-ett håll, kunna fördelar bekoöm-
mas på ett annat. Dålyckligtvig en naturlig har-
moni förefinnes mellan samhällets alla stora
olikartade intressen, och det i allmänhet till-
hör statsklokheten att på den säkra grunden
af denna harmoni uppföra sina byggnader, är
det också endast genom ett sådant förfarande
som någon utsigt finnes att hos rikets atän-
der tå nämnde vigtiga angeligenheter ända-
måisenligt behandlade.
Till dessa angelägenheter kunna nu i främ-
sta rummet hänföras: reformen af bränvins-
lagstiftningen, tullreformen, jernvägarne, frå-
gan om gnindskatterna, frågan om lindrigare
beskattning å bruksrörelsen, allmänna bevill-
ningen eller inkomstakatten, samt näringsfri-
hetsfrågorna. Om alla: dessa angelägenheter
behandlas hvar för sig, och utan att betrak-
tas i sitt stora sammanhang till de andra, skall
man svårligen lyckas att för någon af dem er-
hålla ett godt resultat.
Om vi först granska utsigterna för brän-
vinsreformen, befinnes väl nästan hela natio-
nen förena sig i den åsigten, att bränvinstill
verkningen och utminuteringen böra beläggas
med hög skatt och ställas under så noggranna
kontroller som möjligt, på det fylleriet och
dess olyckor må minskas och hämmar. 1
fråga om sättet är deremot en väsentlig skil-
nadsmellan en del at allmogen, särdeles i de
södra orterna, hvilken vill att de stora brän-
nerierna skola förbjudas och då ermå hnsbehofs-
brännerierna deremot lemnas ensamma om den
allt för mycket öfverskattade vinsten på denna
rörelse, I fråga åter om användandet af den
nya höga bränviasskatten äro tankarna ännu
mera delade. Man har sålunda föreslagit att
den skulle användas till jernvägar; till fattig-
vården och arbetshus; till ersätiniog åt stets-
verket vid införandet af lindring i grund-
skatterna och för att befria, jorden från :an-
dra tryckande bördor; såsom ersättning för
minskad tullinkomst, vid införandet af en li-
beral handelslagstiftning ra. m.
När saken: kommer före, skolaf sanno-
likt alla dessa olika önskningar i afseende på
den högre bränvinsskattens användande in-
verka på frågan om den blifvande författnin-
gen för sjelfva bränvinshandteringen, och då
man voterar om huruvida detta skattebe-
loge skall utgöra så eller så stora summor,
vill man gerna på förhand vetx hvartill sum-
morna komma ait begagnas, och strider detta
mot de hufvudsakliga önskningarne, utöfvar
sådant inflytande på voteringens utgång.
Som yrkandet på ej mindre förenkling än
lindring i grundskatterna är billigt och rätt-
vist samt bifall härtill dessutom skulle genom
att förbättra jordbrukarnes vilkor verka för-
bättring i sjelfva jordbruket, vore det enligt
vår tanke högligen önskvärdt att men härå
fästade afseende vid genomförandet af brän-
vinsreformen. Allmogen skulle då med mycket
mera lätthet vinnas för en afsägelse af den
rätt till husbehofsbränning som varit fästad vid
jorden nästan såsom ett -privilegium, och
statsverket behöfde blott taga i anspråk en
mindre del af den nya bränvinsskatten för att
erhålla fall ersättning för en dylik minskning
i grundskatterna. För öfrigt tala de flesta
skälen för att det bufvudsakligaste beloppet
af den högre bränvinsskatten beräknas till
jernvägar och förbättrade kommunikationsan-
stalter. Derpå vinner icke blott jordbruket,
bergsbruket och alla andra landtmannanärin-
ar, utan äfven handeln, fabrikerna och in-l:
ustrien i allmänhet. Alla intressen tala för
ett sådant användande, och den stora ifver!
hvarmed kommunikationsanstalternas förbät-j:
tring nu omfattas, bidrager äfven att fram-!
drifva bränvinsreformen, i fall man hoppas!
att genom den få några medel för nämnde för-
bättrings utförande. — :
Att anslå bränvinsskatten till fattigvården
och arbetshus synes -deremot hafva mindre 1
skäl för sig; ty då denna skatt är en stats-:
inkomst, men fattigvården besörj:s af kom-;!
munalafgifter, kan svårligen någon lämplig :
grund finnas för dessa medels utdelning mel-
jan kommunerna. Ju mera medel man får:i
RRENO KERSTINP TESEN
iemsike