va I HVB SAR POM a ooooA OR kan vara underkastad, och under dessa fem fr har det icke upphört att befästa sig, utan den ringaste uppoffring för friheten eller för samhällets och sedlighetens upprätthållande grundsatser. Utan våldsamhet har den förstått att utsläcka tvedrägtsbränderna och beherrska upplösnings-elementerna, som 1848 års explosion mer än annorstädes hade utkastat i dess sköte; med ära, och utan att gifva rum för minsta misstanke mot renheten af dess bevekelsegrunder, har den vetat att upprätthålla tillflyktsortsrätten och värdigt protestera mot Österrikes angrepp på eganderätten. Utan tvif-l; vel kan man skrifva en stor del af denna framgång på systemets räkning; men århun-l: dradensg erfarenhet har lärt oss att systemerna i sig sjelfva äro af föga värde, om de icke ega tjenliga personer alt sätta dem i utöfning och göra dem fruktbärande. Också måste man för att vara rättvis gifva förtjensten afen stor del utaf de välgerningar som Piemont hemtat af sitt nya system åt konungens och regeringens vishet, äfvensom åt medborgarnes sunda omdöme och patriotism, hvilka understödt dem i deras svåra värf. Under denna synpunkt hafva alla skiftningar af öfvertygelser något att tillräkna sig af den högaktning som Jandets hållning och uppförande tillvunnit det inför utlandet; de hafva, såsom det för öfrigt var deras fulla rätt, stundom kunnat vara af delade tankar angående bästa sättet att lösa alla dessa frågor, men uti de svåraste omständigheter, för att endast erinra om österrikiska seqvestern på de lombardiska landsflyktingarnes egendomar, hafva de gifvit Europa det ädlaste föredöme, i det de visat en förening af alla partierna omkring regeringen för att tillsammans försvara sitt lands ära och värdighet. —— RM ON kkV S — Den konservativa tidningen, som förklarar ett bland dessa hatade liberalismens läror, är näringsfribeten hvarken den obilligaste eller den farligasten, har skyndat att taga den af en del handtverkare undertecknade skråpetitionen i beskydd emot våra anmärkningar. Väl göres icke ens något försök att vederlägga dem, men vi klandras för det vi emot petitionärerne, som sägas putgöra en ganska betydlig del af borgareståndet,, skola begagnat icke nog valda och skonsamma ordalag, samt för det vi, genom att framhäölla det lidande hvarmed petitionärernes förslag hota sarbetarnes, skola hos dessa väckt ovilja emot petitionärerna. Man kan icke annat än skratta åt att Svenska Tidningen, som visserligen aldrig gjort sig skyldig till skonsamhet i uttryck då det gällt borgareståndet i allmänhet, nu är så öm om petitionärerne på samma gång hon sjelf . om borgareståndet i dess helhet tillåter sig så beskaffade yttranden som dessa: I intet ständ har en falsk och tanklös liberalism haft så mycket insteg som i borgareständet; i intet har den funnit så många lydiga, osjelfständiga redskap för sina planer; i intet har man hört så osmaklisa och platta återljud af de oförståndigaste och klenaste tidningsuppsatsers skrän. En vink af den le-l dande aftontidningen har varit nog för att morgonen derpå vara ett orakel i ståndet, och till mottjenst har den längsta och segaste i ståndet yttrade gallimatias samma dag fyllt den beskyddande tidningens spalter. Detta är ju förträffliga prof på skonsarama och väl valda ordalag emot borgareståndet? Men se, med den ganska betydliga del, af detta stånd, som undertecknat den för de kongervativa så kärkomna petitionen, är det ett annat förhällande och till dem borde naturligtvis de liberala tala endast sockersöta ord. Med denna pganska betydliga del förhåller det sig emellertid så, att den åtminstone ännu är en ganska liten del af borgareståndet och vi hoppas att den icke kommer att vinna särdeles i styrka. Enligt petitionärernes egen uppgift i tidningarne var petitionen för några dagar sedan undertecknad af 530 handtverksmästare och 383 gesäller här i Stockholm, eller tillsammans af 913 personer. Men år 1851 utgjorde härvarande handtverksmästares antal 1477 och de hos dem varande gesällernas 1996 eller tillsammans 3473. Petitionärerne äro således blott en liten del af de här vid bandtverkeriverkstäderna anställda mästare och gesäller, och en ännu mindre del af hela borgareståndet. I Stockholm funnos nämnde år 660 handtverkare, hvilka såsom försörjningsmedel med egna händer till afsalu åstadkommo handtverksarbeten, utan att vara burskapsegande handtverksmästare. Månne icke äfven dessa handtverkare kunde tagas med i räkningen, då det är fråga om att beräkna huru ganska betydlig, del petitionärerne utgöra af det hela? Men det är just dessa 660 som skola undanskaffas och utrotas. Det är de som göra intrång i yrkena, och taga en ehuru liten andel af förtjensten från handtverksmästarne. Om man noga öfverväger, hurusom i förevarande fall en del af handtverksklassen förklarat ett utrotningskrig mot en annan del, allt till följd af egennyitiga . beräkningar, skall man säkerligen medgifva att deaf oss begagnade uttryck, långt ifrån att vara för härda, snarare äro ganska lindriga och moderata. Väl medgifva vi att störste delen af petitionärerne, hvaribland räknas ganska många aktade och redbare män, sannolikt icke insett den verkliga beskaffenheten af sin åtgärd, då de underskrefvo petitionen. De hafva kanske ej förmått uppskatta den förnärmelse som petitionen innefattar emot alla andra arbetare och emot hela nationen. I motsatt fall skulle de förmodligen icke med sina namn beseglat en dylik handling; men sedan de gjort det, må de ock hålla till godo att höra sanningen, helst då den äfven har till afsigt att taga dem sjelfva ur sina grofva villfareleer. Tror Svenska Tidningen att denna petition icke väcker ovilja hos arbetarne, äfven om pressen icke framhåller den skada som petitionens antagande skulle bereda dem? Tror denna konservativa tidning att arbetarne icke skola känna ovilja deröfver, att man vill taga brödet från dem och deras familjer, för att derigenom söka att skaffa förökade inkomster åt nägra skråmästare? Orm netitionen bifölles skulle 5372 personer,