va I HVB SAR POM a ooooA OR
kan vara underkastad, och under dessa fem
fr har det icke upphört att befästa sig, utan
den ringaste uppoffring för friheten eller för
samhällets och sedlighetens upprätthållande
grundsatser.
Utan våldsamhet har den förstått att ut-
släcka tvedrägtsbränderna och beherrska upp-
lösnings-elementerna, som 1848 års explosion
mer än annorstädes hade utkastat i dess sköte;
med ära, och utan att gifva rum för minsta
misstanke mot renheten af dess bevekelse-
grunder, har den vetat att upprätthålla till-
flyktsortsrätten och värdigt protestera mot Ö-
sterrikes angrepp på eganderätten. Utan tvif-l;
vel kan man skrifva en stor del af denna
framgång på systemets räkning; men århun-l:
dradensg erfarenhet har lärt oss att systemerna i
sig sjelfva äro af föga värde, om de icke ega
tjenliga personer alt sätta dem i utöfning och
göra dem fruktbärande. Också måste man
för att vara rättvis gifva förtjensten afen stor
del utaf de välgerningar som Piemont hemtat
af sitt nya system åt konungens och regerin-
gens vishet, äfvensom åt medborgarnes sunda
omdöme och patriotism, hvilka understödt dem
i deras svåra värf. Under denna synpunkt
hafva alla skiftningar af öfvertygelser något
att tillräkna sig af den högaktning som Jan-
dets hållning och uppförande tillvunnit det
inför utlandet; de hafva, såsom det för öfrigt
var deras fulla rätt, stundom kunnat vara af
delade tankar angående bästa sättet att lösa
alla dessa frågor, men uti de svåraste om-
ständigheter, för att endast erinra om öster-
rikiska seqvestern på de lombardiska lands-
flyktingarnes egendomar, hafva de gifvit Eu-
ropa det ädlaste föredöme, i det de visat en
förening af alla partierna omkring regeringen
för att tillsammans försvara sitt lands ära och
värdighet.
——
RM ON k- kV S
— Den konservativa tidningen, som förkla-
rar ett bland dessa hatade liberalismens lä-
ror, är näringsfribeten hvarken den obilliga-
ste eller den farligasten, har skyndat att taga
den af en del handtverkare undertecknade
skråpetitionen i beskydd emot våra anmärk-
ningar. Väl göres icke ens något försök att
vederlägga dem, men vi klandras för det vi
emot petitionärerne, som sägas putgöra en
ganska betydlig del af borgareståndet,, skola
begagnat icke nog valda och skonsamma or-
dalag, samt för det vi, genom att framhäölla
det lidande hvarmed petitionärernes förslag
hota sarbetarnes, skola hos dessa väckt ovilja
emot petitionärerna.
Man kan icke annat än skratta åt att Sven-
ska Tidningen, som visserligen aldrig gjort
sig skyldig till skonsamhet i uttryck då det
gällt borgareståndet i allmänhet, nu är så öm
om petitionärerne på samma gång hon sjelf .
om borgareståndet i dess helhet tillåter sig så
beskaffade yttranden som dessa:
I intet ständ har en falsk och tanklös liberalism
haft så mycket insteg som i borgareständet; i intet
har den funnit så många lydiga, osjelfständiga red-
skap för sina planer; i intet har man hört så osmak-
lisa och platta återljud af de oförståndigaste och kle-
naste tidningsuppsatsers skrän. En vink af den le-l
dande aftontidningen har varit nog för att morgonen
derpå vara ett orakel i ståndet, och till mottjenst har
den längsta och segaste i ståndet yttrade gallimatias
samma dag fyllt den beskyddande tidningens spalter.
Detta är ju förträffliga prof på skonsarama
och väl valda ordalag emot borgareståndet?
Men se, med den ganska betydliga del, af
detta stånd, som undertecknat den för de kon-
gervativa så kärkomna petitionen, är det ett
annat förhällande och till dem borde natur-
ligtvis de liberala tala endast sockersöta ord.
Med denna pganska betydliga del förhåller
det sig emellertid så, att den åtminstone ännu
är en ganska liten del af borgareståndet och
vi hoppas att den icke kommer att vinna sär-
deles i styrka.
Enligt petitionärernes egen uppgift i tidnin-
garne var petitionen för några dagar sedan
undertecknad af 530 handtverksmästare och
383 gesäller här i Stockholm, eller tillsam-
mans af 913 personer. Men år 1851 utgjorde
härvarande handtverksmästares antal 1477 och
de hos dem varande gesällernas 1996 eller
tillsammans 3473. Petitionärerne äro således
blott en liten del af de här vid bandtverkeri-
verkstäderna anställda mästare och gesäller,
och en ännu mindre del af hela borgarestån-
det. I Stockholm funnos nämnde år 660
handtverkare, hvilka såsom försörjningsmedel
med egna händer till afsalu åstadkommo handt-
verksarbeten, utan att vara burskapsegande
handtverksmästare. Månne icke äfven dessa
handtverkare kunde tagas med i räkningen,
då det är fråga om att beräkna huru ganska
betydlig, del petitionärerne utgöra af det hela?
Men det är just dessa 660 som skola un-
danskaffas och utrotas. Det är de som göra
intrång i yrkena, och taga en ehuru liten an-
del af förtjensten från handtverksmästarne.
Om man noga öfverväger, hurusom i föreva-
rande fall en del af handtverksklassen förkla-
rat ett utrotningskrig mot en annan del, allt
till följd af egennyitiga . beräkningar, skall
man säkerligen medgifva att deaf oss begag-
nade uttryck, långt ifrån att vara för härda,
snarare äro ganska lindriga och moderata.
Väl medgifva vi att störste delen af peti-
tionärerne, hvaribland räknas ganska många
aktade och redbare män, sannolikt icke insett
den verkliga beskaffenheten af sin åtgärd, då
de underskrefvo petitionen. De hafva kanske
ej förmått uppskatta den förnärmelse som pe-
titionen innefattar emot alla andra arbetare
och emot hela nationen. I motsatt fall skulle
de förmodligen icke med sina namn beseglat
en dylik handling; men sedan de gjort det,
må de ock hålla till godo att höra sannin-
gen, helst då den äfven har till afsigt att taga
dem sjelfva ur sina grofva villfareleer.
Tror Svenska Tidningen att denna petition
icke väcker ovilja hos arbetarne, äfven om
pressen icke framhåller den skada som peti-
tionens antagande skulle bereda dem? Tror
denna konservativa tidning att arbetarne icke
skola känna ovilja deröfver, att man vill taga
brödet från dem och deras familjer, för att
derigenom söka att skaffa förökade inkomster
åt nägra skråmästare?
Orm netitionen bifölles skulle 5372 personer,