G6 Cidäs Rd
diga höjden öfver Vattenyves högsta stånd. Pt
Härvid må först anmärkas, att Mälarens högs.!
kända flöde inträffade 1780, säledes närmare 100 är
efter det Tessin med stöd af detta oafvisliga skäls
bestämde broarnes förläggning. Flodvattnet gick då
upp till Lilla Nygatan, på Kornhamns- och Munkbro-
torgen; steg öfver Söder sluss, så att nedra slusspor-
ten mäste söndersägas, att afböja vidare fara för
slussbyggnaden ; landfästena för en tillämnad mar-
morbro emellan konogl. slottet och Helgeandsholmen
förstördes; qvarnen i Norrström och slagtarhusbron,
som var anlagd framför östra slottsflygeln, mäste ned-
rifvas, och flera upprensniogar skedde, för att gifva
vattnet ett friare aflopp. Detta flöde förorsakade en
sädan förskräckelse, att man ansåg nödigt gifva bro-
pelarne och hvalfven till den nya bron öfver Norr-
ström en större höjd än förut tillämnadt var, på det
icke vattnet, vid möjligen framgent inträffande lik-
artade flöden, mätte stiga upp på brohvalfven och!
hindras i sitt afaflopp. Vid de af öfverintendenten ba-
ron Adlercrantz författade ritningar till bron, som af
riksrädet och öfverstäthållaren baron Sparre ingåfvos
till konungen den 21 Aug. 1781, hade detta ock blif-
vit iakttaget, och häruti ligger den egentliga orsaken
att bron fätt sin nuvarande, i sednare tider så myc-
ket klandrade höjd 1). Till följe häraf blef nödigt
att äfven förhöja stränderna på begge sidor om ström-
men; men som operahuset dä redan var under bygg-
nad (börjadt 1775, tullbordadt 1782), kunde ej torget
afjemnas i höjd med bron.
Påståendet vatt just i de bäda valda linierna hade
naturen sjelf anvisat broarnes plats, emedan strän-
derna . . . voro de enda som hade den för en bro s .
nödiga höjden, vittnar om en alltför stor obekantskap
med förhållandena, alldeles oförlätlig hos den, som
talar ur en så afgörande ton. Beträffande strömmens
södra strand och stadens stränder utmed Mälaren och
Saltsjön, torde det vara temligen allmänt bekant att
vattnet i fordna tider gick ända in på fäåstningsmu-
rarne, som, följande Öster- och Vesterlänggatorne,
omgåfvo staden 2), samt att på största höjden af sand-
åsen, som bildade holmen Agnefit, uppfördes borgen
eller slottet, Adelshuset, med det stora runda tornet
kalladt Kärnan, sedermera Tre Kronor, hvilken borg,
der strömmen icke gick nära till murarne, var om-
gifven med graf, af den djuplek att skepp och far-
tyg kunnat lägga intill slottet 3). Södra armen af
Norrström gick ännu på Tessins tid i en böjning inåt
emot slottet, och stranden var läg säväl utmed ström-
men som Saltsjön, hvilket kan bedömas deraf att dä,
är 1695, Kongl. Maj:t lemnade sitt bifall till Skeppa-
brons anläggning, ansågs denna byggnad högstnöd-
vändig, isynnerhet framme vid kongl. slottet och den
trakten bortåt, der nästan ingen kunde komma fram
torrskodd, såsom orden lyda.
Att ej heller naturen sjeif danat den norra stran-
den särdeles hög, lärer kunna slutas deraf, att från
, som var omgifven af sjöar, vikar,
kärr och moras,, hemtades grus till utfyllning af den
sanka marken, till torgs, andra allmänna platsers,
broars, vägars och nästan alla gators tilldanande och
jemnande i staden och på malmarne. Äfven Norr-
malms torg (nuv. Gustat Adolfs torg) och strömga-
torna åt begge sidor utfylldes, hvilken utfyllning icke
fullbordades förr än i sammanhang med uppförandet
af operahuset och prinsessan Sofia Albertinas palats
(uppfördt ären 1784—1794), hvars södra del hvilar på
pe och. rustverk, samt med anläggningen af Norr
ro Säsom ett ytterligare bevis mä anföras att uti
ett af R. R. och öfverstäthällären baron Sparre, un-
der den 18 Oktober 1775, med stadsarkitekten Palm- b
atedt, afslutadt kontrakt angående grundläggningen!g
för Gustaf Adolfs ärestod, föreskrifves: Grundgräf-.
ning läter entreprenören förrätta till det djupet, att
grunden kan anläggas på sjelfva Brunkebergsåsen,
hvilken lärer igenfinnas vid vattenhorisonten af Norr-
ström; men i fall, mot förmodan, man skulle nödgas
söka fast grund längre ned, bestyrer entreprenören
om vattnets utpumpning, säväl som ett rustvärke un-
der grunden af tvenne i korslagda hammarband utat
stadiga bjälkars. Dä denna grundgräfning samma är
företogs, farms 8 alnar under dåvarande torgöbrynet
en murad spis och eldstad, jemte flera qvarlefvor af
pålningar deromkring, hvilket tyckes utvisa attstran-
den fordom varit ä detta ställe; äfvensom en sednare
gjord gatul:ggning der träffades, liggande till 3 al-
nars djup under då varande torgyta. Likaledes fauns
1796 vid anläggandet af torgets östra del, norr om
piedestalen, en gatuläggning, en å 2 alnar under dä
varande torghöjden; hvaraf kan slutas, att detta torg
fordom haft en ganska brant sluttning ifrån Brunke-
berg till strömmen; att, som vägen ifrän öster till
vester gått fram längs utmed stranden, alltefter som
träbroarne emellan staden och Norrmalm, för beqväm 4
ligare fart, blifvit högre upplaggda, vägen ock blifvit
päfylld, intill dess platsen fätt den jemnare sluttning
densamma nu eger, som ändock gör en dosering at
3 alnar frän Regeringsgatan till nedanom statyen 4).
På grund af det nu anförda, lärer vara klart, att
fastän Tessin var konstruktör, mäste det likväl hafva
undfallit honom att stränderna haft den för en bro nö-
diga höjden öfver vattenytans högsta stånd; hvaremot
det icke för en konstruktör kan vara obekant, att låga
stränder kunna genom påfyllning göras högre, så framt
icke redan uppförda r derigenom blifva ned-
myllade till 5 eller 6 fots höjd, säsom vid hr kapten
Cronstrands broförslag.
Rörande Norrbro, som naturligtvis måste vara be-
ligen alldeles på håret der den nu ligger, då man
vet att Tessin föreslog en bro midtför slottet, yttrar
kapten Cronstrand att den hade ännu ett syfte, i det!
hon skulle leda från slottet till en präktig Basilika,
som Tessin hade föreslagit att uppföras — i trakten
af det nuvarande. Celsingska huset. Hvarifrån har
väl anledning kunnat hemtas till ett så högst besyn-
nerligt och för Tessin verkligen förnärmande
ende, att en kyrka hvartill Tessin endast gjort ett ut-
kast i plan, sannolikt utan all tanke på dess utfö-
rande, skulle hafva ingått såsom ett syfte vid hans
förslag till brobyggnad, hvilket utan afseende på nä-
gon kyrka, framställdes inför och gillades af konun-
gen, i sammanhang med slottsplanen? Kapten C. mä
blifva oss skyldig svaret härpå, äfvensom på den frä-
gan: hvarföre benämningen Basilika begagnats, då det
är otvifvelaktigt att kaptenen, såväl af byggnadskon
stens historia, som af de mänga bssilikor han sett uti
Italien, väl vet hvad dermed menas, och han säledes
icke kunnat hafva misstagit sig på Tessios planrit-
ning till kyrkan, som alldeles icke antyder att han
tillämnat någon basilhka. Tessin benämner sjelf sitt
utkast: Templum Regiis coronationibus et sepulturis)
consacratums, och planritniogen utvisar tydligen att
detta tempel var ämnadt att hvälfvas och förses med
kupol, att säledes få ett helt annat byggnadssätt än
en basilika 5). Vi veta ganska väl att i katolska län-
der är man icke alltid så nogräknad med denna be-
nämning, utan kallar t. ex. Peterskyrkan i Rom Ba-
silica di 8. Pietro, Marcuskyrkan i Venedig Basilica
di 8. Marco, 0. S. v.; men vi veta ock att benäm-
ningarne äro olämpliga. Ännu olämpligare är att
utan ringaste anledving för en kyrka i vär hufvud-
stad använda en benämning, hvars betydelse kanske
är för de flesta. alldeles fremmande. (Forts)
1) Sedan nödiga medel till denna brobyggnad blifvit
samlade, förberedande arbeten utförde, strömdraget
rensadt, pälningar verkställde m. m., lades med
mycken högtidlighet första grundstenen till bron af
konung Gustaf III d. 19 Aug. 1787. Brobyggna-
den öfver norra strömarmen fordrade något öfver 10
är innan den jemte kajerna på ömse sidor blef
fullbordad.
2) Uti en anteckning af erkebiskopen Laurentius Pe-
tri läses: Staden var då ej större, än den del,
som sedan och än i dag kallas innanmur; och var
den ena af dessa murar bygd östantill utmed salta
vattnet, simt sträckte sig intill ett torn emot Jern-
torget vid Söderström, hvarest sedan Svartmunke-
kloster blef bygdt, och den andra sträckte sig ut-
med friska vattnet vestantill och sä iträn slottet in-
fr