G6 Cidäs Rd diga höjden öfver Vattenyves högsta stånd. Pt Härvid må först anmärkas, att Mälarens högs.! kända flöde inträffade 1780, säledes närmare 100 är efter det Tessin med stöd af detta oafvisliga skäls bestämde broarnes förläggning. Flodvattnet gick då upp till Lilla Nygatan, på Kornhamnsoch Munkbrotorgen; steg öfver Söder sluss, så att nedra slussporten mäste söndersägas, att afböja vidare fara för slussbyggnaden ; landfästena för en tillämnad marmorbro emellan konogl. slottet och Helgeandsholmen förstördes; qvarnen i Norrström och slagtarhusbron, som var anlagd framför östra slottsflygeln, mäste nedrifvas, och flera upprensniogar skedde, för att gifva vattnet ett friare aflopp. Detta flöde förorsakade en sädan förskräckelse, att man ansåg nödigt gifva bropelarne och hvalfven till den nya bron öfver Norrström en större höjd än förut tillämnadt var, på det icke vattnet, vid möjligen framgent inträffande likartade flöden, mätte stiga upp på brohvalfven och! hindras i sitt afaflopp. Vid de af öfverintendenten baron Adlercrantz författade ritningar till bron, som af riksrädet och öfverstäthållaren baron Sparre ingåfvos till konungen den 21 Aug. 1781, hade detta ock blifvit iakttaget, och häruti ligger den egentliga orsaken att bron fätt sin nuvarande, i sednare tider så mycket klandrade höjd 1). Till följe häraf blef nödigt att äfven förhöja stränderna på begge sidor om strömmen; men som operahuset dä redan var under byggnad (börjadt 1775, tullbordadt 1782), kunde ej torget afjemnas i höjd med bron. Påståendet vatt just i de bäda valda linierna hade naturen sjelf anvisat broarnes plats, emedan stränderna . . . voro de enda som hade den för en bro s . nödiga höjden, vittnar om en alltför stor obekantskap med förhållandena, alldeles oförlätlig hos den, som talar ur en så afgörande ton. Beträffande strömmens södra strand och stadens stränder utmed Mälaren och Saltsjön, torde det vara temligen allmänt bekant att vattnet i fordna tider gick ända in på fäåstningsmurarne, som, följande Österoch Vesterlänggatorne, omgåfvo staden 2), samt att på största höjden af sandåsen, som bildade holmen Agnefit, uppfördes borgen eller slottet, Adelshuset, med det stora runda tornet kalladt Kärnan, sedermera Tre Kronor, hvilken borg, der strömmen icke gick nära till murarne, var omgifven med graf, af den djuplek att skepp och fartyg kunnat lägga intill slottet 3). Södra armen af Norrström gick ännu på Tessins tid i en böjning inåt emot slottet, och stranden var läg säväl utmed strömmen som Saltsjön, hvilket kan bedömas deraf att dä, är 1695, Kongl. Maj:t lemnade sitt bifall till Skeppabrons anläggning, ansågs denna byggnad högstnödvändig, isynnerhet framme vid kongl. slottet och den trakten bortåt, der nästan ingen kunde komma fram torrskodd, såsom orden lyda. Att ej heller naturen sjeif danat den norra stranden särdeles hög, lärer kunna slutas deraf, att från , som var omgifven af sjöar, vikar, kärr och moras,, hemtades grus till utfyllning af den sanka marken, till torgs, andra allmänna platsers, broars, vägars och nästan alla gators tilldanande och jemnande i staden och på malmarne. Äfven Norrmalms torg (nuv. Gustat Adolfs torg) och strömgatorna åt begge sidor utfylldes, hvilken utfyllning icke fullbordades förr än i sammanhang med uppförandet af operahuset och prinsessan Sofia Albertinas palats (uppfördt ären 1784—1794), hvars södra del hvilar på pe och. rustverk, samt med anläggningen af Norr ro Säsom ett ytterligare bevis mä anföras att uti ett af R. R. och öfverstäthällären baron Sparre, under den 18 Oktober 1775, med stadsarkitekten Palmb atedt, afslutadt kontrakt angående grundläggningen!g för Gustaf Adolfs ärestod, föreskrifves: Grundgräf-. ning läter entreprenören förrätta till det djupet, att grunden kan anläggas på sjelfva Brunkebergsåsen, hvilken lärer igenfinnas vid vattenhorisonten af Norrström; men i fall, mot förmodan, man skulle nödgas söka fast grund längre ned, bestyrer entreprenören om vattnets utpumpning, säväl som ett rustvärke under grunden af tvenne i korslagda hammarband utat stadiga bjälkars. Dä denna grundgräfning samma är företogs, farms 8 alnar under dåvarande torgöbrynet en murad spis och eldstad, jemte flera qvarlefvor af pålningar deromkring, hvilket tyckes utvisa attstranden fordom varit ä detta ställe; äfvensom en sednare gjord gatul:ggning der träffades, liggande till 3 alnars djup under då varande torgyta. Likaledes fauns 1796 vid anläggandet af torgets östra del, norr om piedestalen, en gatuläggning, en å 2 alnar under dä varande torghöjden; hvaraf kan slutas, att detta torg fordom haft en ganska brant sluttning ifrån Brunkeberg till strömmen; att, som vägen ifrän öster till vester gått fram längs utmed stranden, alltefter som träbroarne emellan staden och Norrmalm, för beqväm 4 ligare fart, blifvit högre upplaggda, vägen ock blifvit päfylld, intill dess platsen fätt den jemnare sluttning densamma nu eger, som ändock gör en dosering at 3 alnar frän Regeringsgatan till nedanom statyen 4). På grund af det nu anförda, lärer vara klart, att fastän Tessin var konstruktör, mäste det likväl hafva undfallit honom att stränderna haft den för en bro nödiga höjden öfver vattenytans högsta stånd; hvaremot det icke för en konstruktör kan vara obekant, att låga stränder kunna genom påfyllning göras högre, så framt icke redan uppförda r derigenom blifva nedmyllade till 5 eller 6 fots höjd, säsom vid hr kapten Cronstrands broförslag. Rörande Norrbro, som naturligtvis måste vara beligen alldeles på håret der den nu ligger, då man vet att Tessin föreslog en bro midtför slottet, yttrar kapten Cronstrand att den hade ännu ett syfte, i det! hon skulle leda från slottet till en präktig Basilika, som Tessin hade föreslagit att uppföras — i trakten af det nuvarande. Celsingska huset. Hvarifrån har väl anledning kunnat hemtas till ett så högst besynnerligt och för Tessin verkligen förnärmande ende, att en kyrka hvartill Tessin endast gjort ett utkast i plan, sannolikt utan all tanke på dess utförande, skulle hafva ingått såsom ett syfte vid hans förslag till brobyggnad, hvilket utan afseende på nägon kyrka, framställdes inför och gillades af konungen, i sammanhang med slottsplanen? Kapten C. mä blifva oss skyldig svaret härpå, äfvensom på den frägan: hvarföre benämningen Basilika begagnats, då det är otvifvelaktigt att kaptenen, såväl af byggnadskon stens historia, som af de mänga bssilikor han sett uti Italien, väl vet hvad dermed menas, och han säledes icke kunnat hafva misstagit sig på Tessios planritning till kyrkan, som alldeles icke antyder att han tillämnat någon basilhka. Tessin benämner sjelf sitt utkast: Templum Regiis coronationibus et sepulturis) consacratums, och planritniogen utvisar tydligen att detta tempel var ämnadt att hvälfvas och förses med kupol, att säledes få ett helt annat byggnadssätt än en basilika 5). Vi veta ganska väl att i katolska länder är man icke alltid så nogräknad med denna benämning, utan kallar t. ex. Peterskyrkan i Rom Basilica di 8. Pietro, Marcuskyrkan i Venedig Basilica di 8. Marco, 0. S. v.; men vi veta ock att benämningarne äro olämpliga. Ännu olämpligare är att utan ringaste anledving för en kyrka i vär hufvudstad använda en benämning, hvars betydelse kanske är för de flesta. alldeles fremmande. (Forts) 1) Sedan nödiga medel till denna brobyggnad blifvit samlade, förberedande arbeten utförde, strömdraget rensadt, pälningar verkställde m. m., lades med mycken högtidlighet första grundstenen till bron af konung Gustaf III d. 19 Aug. 1787. Brobyggnaden öfver norra strömarmen fordrade något öfver 10 är innan den jemte kajerna på ömse sidor blef fullbordad. 2) Uti en anteckning af erkebiskopen Laurentius Petri läses: Staden var då ej större, än den del, som sedan och än i dag kallas innanmur; och var den ena af dessa murar bygd östantill utmed salta vattnet, simt sträckte sig intill ett torn emot Jerntorget vid Söderström, hvarest sedan Svartmunkekloster blef bygdt, och den andra sträckte sig utmed friska vattnet vestantill och sä iträn slottet infr