Teater.
På Humlegårdsteatern ha åter kommit upp
tvenne nya stycken, Törne och Lagerm, skåde-
spel i 2 akter, efter Lafons; öfversättning;
samt vEtt skämt, eller flickan och soldatenn
lustspel med sång i 1 akt; fritt efter danskan,
med originalkupletter af F. Hedberg; nrusiken
arrangerad af Israel Sandström. ?
Det förstnämnda stycket är eit arbete af
mycken förtjenst, med en god anlöggning,
ehuru originalitet icke är dess starkaste sida,
ett skönt språk, äfven ganska väl behandladt
i öfversätthingen, samt flera djupa och glän-
sande drag. Genom någon felaktighet som
torde blifvit begången vid den bearbetning
som stycket synes ha undergått, äfvensom ge-
nom en och annan inadvertens vid utförandet,
erhöllo visserligen ett par scener en temligen
besynnerlig prägel och kunde låta förmoda
en mindre följdriktig och klar utveckling; men
att döma af styckets stora förtjenster i öfrigt,
ligga dessa brister säkerligen icke författaren
till last.
Stycket spelar i Florens i medlet af sex-
tonde seklet. En ung bildhuggare, Rolla (hr
Sandström), har okänd och misskänd kämpat
för sin konst och sin kärlek, och han dukar
under för sitt oblida öde just i det ögonblick
då ryktbarhet och lycka vinka honom.
I utförandet af detta stycke visade sig den
Anderssonska truppen på ett nytt fält, det tra-
giska, och detta verkligen med en framgång
större än man kunnat vänta. Förtjensten
deraf tillkommer dock hufvudsakligen hr Sand-
ström och m:ile Fehrnström,, hvilka båda i
detta stycke utvecklade icke ringa anlag för
högre dramatiskt konstnärsskap. Hr Sand-
ström visade sig mäktig en verklig inre hän-
förelse och spelade alltigenom med ett sannt,
naturligt. lif, en väl beherrskad styrka, som
berättigar till de bästa förhoppningar och sy-
nes antyda att han med goda studier kan
komma att i denna genre gå ganska långt.
M:lle Fehrnström, såsom Rollas bror och tro-
faste vän i motgången och nöden, ådagalade
en god och sann uppfattning af sin rol samt
ett ganska berömligt välde öfver ansigtsspe-
let, hvilket i vissa ögonblick, t. ex. i de båda
brödernas bön i andra akten, var verkligen
utmörkt.
Mycket vore visserligen att anmärka mot
återgifvandet af de öfriga rolerna, men man