ken är det än mera? Och om man skall bekämpa denna politik med något hopp omframs lj gång, månne man då ej bör i främsta rummet ansluta sig till ett system, som står i strid mot det moskovitiska? . Om dettas principer, om autokratiska och byråkratiska; regeringsgrundsatser vinna utbredning, månne icke ett sådant förhållande snart nog lemnar ett betydligen lättadt tillträde för en framtida närmare anslutning åt östern? Den som ej går framåt, går tillbaka, -och om Sverige ej fortgår på de liberala reformernas bana, föres det tillbaka till förtryckets tider; men i detta fall förlorar det inom egna gränser förtryckta folket intresset att försvara sig emot utländskt förtryck, på samma gång som de inhemska förtryekarne så godt som tvingas att söka sina allierade der. de borde frukta sina fiender. Många anledningar till inblandning, hemlig eller uppenbar, kunna häraf uppstå, och hvartill de slutligen leda är nogsamt kändt. Tror Svenska. Tidningen att Ryssland så konsetqvent motarbetar folkfriheten i angränsande stater af något annat skäl, än att den skulle bildasett starkare motstånd emot den moskovitiska politiken än både värfvade och indelta arm6er? Tror. Svenska Tidningen att interventionen i Ungern icke hade till ändamål att i sjelfva knoppningen förstöra ett rike, som just i följd af sina liberala elementer kunde blifva -hinderligt för de välkända: planerna? Om Ryssland funne att införandet af konstitutionella styrelseri grannstaterna vore gynnsamt för dessa planer,-skulle det sannolikt ej länge dröja att. ändra system. Men Ryssland har alltid handlat efter--motsatta. grundsatser. Ingenstädes har det gynnat utvecklingen af konstitutionella samhällsförmer, emedan dessa gifva styrka och oberoende. :Förande religionens, och ordningens, namn på tungan har deremot den ryska diplomatien ständigt gått ut på att motarbetar införandet i grannländerna af konstitutionella styrelseformer, för att derigenom få så mycket friare utrymme att utså frön till misstroende mellan regeringar och folk, och mellan de särskilda klasserna af samma folk. Hvad det borde glädja vår östra granne att de Strindlundska motionerna lyckades utkasta ett frö till split mel lan vära bönder och borgare, och hvad samma makt måste triumfera öfver hvarje ytterligare bearbetning till hat och afund mellan dessa båda -samhällsklasser.. De bekanta ansträngningarne att genom skråväsendets återförande befästa ett oöfverstigligt svalg mellan stadoch landtbefolkning fylla utan tvifvel de moskovitiska ordningsväktarne med förtjusning. Czar Peters testamente, med dess föreskrifter att aldrig försumma något tillfälle till utströende af ståndshati Sverige, må hafva varit en fabel, men förunderlig är i sanning mängdemsaf så beskaffade. bearbetningar, som) vår historia har att uppvisa ända sedan hans dagar. Den konservativa tidningen låtsar att ej begripa detta, och då det gäller den östra pölitiken, drager den helst-ett täckelse öfver händelsernas inre sammahlang: Den åtnöjer sig med att finna brist på logik, Hos dem som söka att ställa förhållandena i sin rätta dager. Huru fruktansvärd den östra kolossen än kan vara, befinnas de liberala idserna ändock farligare, och derföre vill man ej medgifva att de sednare ega någon makt emot de förra. Hvad betyda dock bajonetter: och kanoner, om det folk som de skola bud söndradt i: stridiga partier, 0 yser förtryckets likgiltighet öra öde, om det inom sig finner nära nog samma onda som det kan a c AD DD Mm MALO TIO nn AA Mm Ju mera en upplyst folkfrihet vinner utbredning inom Sverige, desto mera aflägsnar det sig från faran af nyssberörde belägenhet, och desto -mera-aflägsnar -det sig från äfventyret att en gång uppslukas af den östra eröfrande Historien har dessutom både i äldre och nyare tider bekräftat sanningen af dessa åsigter, och-om t. ex. det lilla Schweiz icke haft en mycket utbildad folkfrihety skulle detickel kunna egt 100j000-soldater fördigaatt på första vink offra sitt blod för fösterjorden. Utan att på något sätt vilja nedsätta det stora och högst väsentliga värde som öfvade soldater ega för hvarje lands och äfven för Sveriges försvar, fanå-vi-vårt fäderneslands försvar emot en så mäktig granne som Ryssland icke kunna ensamt betryggas af någon stående arme, emedan vårt land saknäår resurser att underhålla en ständig truppstyrka som för detta ändamål vore tillräcklig. Detta borde man en gång löra sig att fullt inse och erkänna. Om vapnen mot detta håll -sköla förmå skydda oss, måste de befinna sig icke blott hos armeen utan äfven i händerna på hela den vapenföra befolkningen. Men om ett folk skall varå beväpnadt måste det vara fritt; ty man vågar ej! lemna vapen åt slåfvar. De bryta då genast sina bojor. Det är äfven med afseende härpå som vi påstå, att försvaret af Sveriges sjelfständighet beror af dess frihet. Art allt detta synes den konservativa tidningen. vittna om stor brist på logik taga vi för afgjordt.. : Hon -harv alltid haft sin-egen logiky-sonm hufvudsakligen gr ubpäatt bygga samhälletsväl på en stark regeringsriakt; bvars mönster man kan återfitina i Ryssländs och Österrikes autokratier. Vi äro icke af en sådan mening, utan Se helst aft värt fådernesland så mycket som möjligt aflägsnar sig från det-systern som tillhör det barbariska väldet, och detta sker endast genom en allt mer och-mer? utvidgad-folkfrihet, i samman: bang med spridandet af upplysning och väls stånd bland sjelfva massan af folket. Det är derigenori söm MHatskaftar Sverige vapen mot Ryssland, men öff matvärdslösar dem, hjel per det föga att dressera en armå af nägra tusen soldater, om än dreskuren göres aldrig så fullständig. -Andan hos armeen beror ju äfven af andan hos sjelfva folket. Är den sednare usel, söck-det-är den hvarhelst-den ej är frisinnad; såokan man icke heller bygga några förhoppningar på andan hos armöen. ———AL