ken är det än mera? Och om man skall be-
kämpa denna politik med något hopp omframs lj
gång, månne man då ej bör i främsta rummet
ansluta sig till ett system, som står i strid
mot det moskovitiska? . Om dettas principer,
om autokratiska och byråkratiska; regerings-
grundsatser vinna utbredning, månne icke ett
sådant förhållande snart nog lemnar ett be-
tydligen lättadt tillträde för en framtida när-
mare anslutning åt östern?
Den som ej går framåt, går tillbaka, -och
om Sverige ej fortgår på de liberala reformer-
nas bana, föres det tillbaka till förtryckets
tider; men i detta fall förlorar det inom egna
gränser förtryckta folket intresset att försvara
sig emot utländskt förtryck, på samma gång
som de inhemska förtryekarne så godt som
tvingas att söka sina allierade der. de borde
frukta sina fiender. Många anledningar till
inblandning, hemlig eller uppenbar, kunna
häraf uppstå, och hvartill de slutligen leda är
nogsamt kändt.
Tror Svenska. Tidningen att Ryssland så
konsetqvent motarbetar folkfriheten i angrän-
sande stater af något annat skäl, än att den
skulle bildasett starkare motstånd emot den
moskovitiska politiken än både värfvade och
indelta arm6er? - Tror. Svenska Tidningen att
interventionen i Ungern icke hade till ändamål
att i sjelfva knoppningen förstöra ett rike, som
just i följd af sina liberala - elementer kunde
blifva -hinderligt för de välkända: planerna?
Om Ryssland funne att införandet af kon-
stitutionella styrelseri grannstaterna vore gynn-
samt för dessa planer,-skulle det sannolikt ej
länge dröja att. ändra system. Men Ryssland
har alltid handlat efter--motsatta. grundsatser.
Ingenstädes har det gynnat utvecklingen af
konstitutionella samhällsförmer, emedan dessa
gifva styrka och oberoende. :Förande reli-
gionens, och ordningens, namn på tungan
har deremot den ryska diplomatien ständigt
gått ut på att motarbetar införandet i grann-
länderna af konstitutionella styrelseformer, för
att derigenom få så mycket friare utrymme
att utså frön till misstroende mellan regerin-
gar och folk, och mellan de särskilda klas-
serna af samma folk. Hvad det borde glädja
vår östra granne att de Strindlundska motio-
nerna lyckades utkasta ett frö till split mel
lan vära bönder och borgare, och hvad sam-
ma makt måste triumfera öfver hvarje ytter-
ligare bearbetning till hat och afund mellan
dessa båda -samhällsklasser.. De bekanta an-
strängningarne att genom skråväsendets åter-
förande befästa ett oöfverstigligt svalg mellan
stad- och landtbefolkning fylla utan tvifvel
de moskovitiska ordningsväktarne med för-
tjusning. Czar Peters testamente, med dess
föreskrifter att aldrig försumma något tillfälle
till utströende af ståndshati Sverige, må hafva
varit en fabel, men förunderlig är i sanning
mängdemsaf så beskaffade. bearbetningar, som)
vår historia har att uppvisa ända sedan hans
dagar.
Den konservativa tidningen låtsar att ej be-
gripa detta, och då det gäller den östra pöli-
tiken, drager den helst-ett täckelse öfver hän-
delsernas inre sammahlang: Den åtnöjer sig
med att finna brist på logik, Hos dem som
söka att ställa förhållandena i sin rätta dager.
Huru fruktansvärd den östra kolossen än kan
vara, befinnas de liberala idserna ändock far-
ligare, och derföre vill man ej medgifva att
de sednare ega någon makt emot de förra.
Hvad betyda dock bajonetter: och kanoner,
om det folk som de skola bud sön-
dradt i: stridiga partier, 0 yser förtryc-
kets likgiltighet öra öde, om det inom
sig finner nära nog samma onda som det kan
a c AD DD Mm MALO TIO
nn AA Mm
Ju mera en upplyst folkfrihet vinner utbred-
ning inom Sverige, desto mera aflägsnar det
sig från faran af nyssberörde belägenhet, och
desto -mera-aflägsnar -det sig från äfventyret
att en gång uppslukas af den östra eröfrande
Historien har dessutom både i äldre och
nyare tider bekräftat sanningen af dessa åsig-
ter, och-om t. ex. det lilla Schweiz icke haft
en mycket utbildad folkfrihety skulle detickel
kunna egt 100j000-soldater fördiga- att på för-
sta vink offra sitt blod för fösterjorden.
Utan att på något sätt vilja nedsätta det
stora och högst väsentliga värde som öfvade
soldater ega för hvarje lands och äfven för
Sveriges försvar, fanå-vi-vårt fäderneslands
försvar emot en så mäktig granne som Ryss-
land icke kunna ensamt betryggas af någon
stående arme, emedan vårt land saknäår resur-
ser att underhålla en ständig truppstyrka som
för detta ändamål vore tillräcklig. Detta borde
man en gång löra sig att fullt inse och er-
känna. Om vapnen mot detta håll -sköla för-
må skydda oss, måste de befinna sig icke blott
hos armeen utan äfven i händerna på hela
den vapenföra befolkningen. Men om ett folk
skall varå beväpnadt måste det vara fritt; ty
man vågar ej! lemna vapen åt slåfvar. De
bryta då genast sina bojor. Det är äfven med
afseende härpå som vi påstå, att försvaret af
Sveriges sjelfständighet beror af dess frihet.
Art allt detta synes den konservativa tid-
ningen. vittna om stor brist på logik taga vi
för afgjordt.. : Hon -harv alltid haft sin-egen
logiky-sonm hufvudsakligen gr ubpäatt bygga
samhälletsväl på en stark regeringsriakt;
bvars mönster man kan återfitina i Ryssländs
och Österrikes autokratier. Vi äro icke af
en sådan mening, utan Se helst aft värt få-
dernesland så mycket som möjligt aflägsnar
sig från det-systern som tillhör det barbariska
väldet, och detta sker endast genom en allt
mer och-mer? utvidgad-folkfrihet, i samman:
bang med spridandet af upplysning och väls
stånd bland sjelfva massan af folket. Det är
derigenori söm MHatskaftar Sverige vapen mot
Ryssland, men öff matvärdslösar dem, hjel
per det föga att dressera en armå af nägra
tusen soldater, om än dreskuren göres aldrig så
fullständig. -Andan hos armeen beror ju äfven
af andan hos sjelfva folket. Är den sednare
usel, söck-det-är den hvarhelst-den ej är fri-
sinnad; såokan man icke heller bygga några
förhoppningar på andan hos armöen.
———AL