bar befriat kapellanen från en af de mest vi-; ala pastorsembetets skyldigheter, undervisningsskyldighetet för årefs nattvardsbarn, den j: det ansett böra ensamt tillhöra pastor.. Matt skulle här nästan vara böjd att fråga, om det möjligen kan vara för de gratifikationer, som l nattvardsungdomen sedan -beredelsetiden är : slutad, efter råd och lägenhet erlägger till lä-; raren; som komministrarna i Westerås stift måst underkasta sig denna för hvarje prester ligbsinte så högst Käntibara kränkning? Hufu? Nattvardsungdomens beredelse, som förutsätter och fordrar så mycken presterlig vana, får icke bestridas af den öfvade och erfarne komministern, Med väl af den mindre oerfarne f.d. kollegan, lektorn, .akademiläraren? Och hvarföre? -Jog-af det skäl; -att den förre kallas kapella ock den sednare kyrkoherde. Carlstads domkapitel åter har ålagt en -kommini-l ster, att, ieke blott hemma i-sitt-hus;läsa fört en del af socknens nattvärdsbärn; utan äfven att resa till en annan del af samma socken, för att fullgöra samma åliggande: Samma auktoritet bar äfven ålagt -en komminister-uti-ännexan att läsa för moderförsamlingens nattvardsbarn, samt en socken-adjunkt, den endast socknen, men icke pastor lönar, läsa för nattvardsbarnen uti 2:ne församlingar, under det att pastor undervisar uti moderförsamlingen, som är den minsta af alla.s. För att icke trötta genom alltför långa citater, måste vi här afbryta; men-kunne-dockicke underlåta att meddela följande af samma riksdagsfullmäktig vid samma tillfälle meddelade anekdot, som temligen-bjert karakteriserar det nuvarande på lag grundade förhållandet mellan kyrkoherden och hans underlydande komminister. Många vintrars snön, heter det i anförandet, Hafva icke fallit sedan en numera afliden pastor gaf anledning till.en häftig rättegång deröfver, att komministern utan skriftligt bevis icke vågade kyrkotaga en ärlig. mans hustru. Kyrkolagen är tydlig och processen vanns. Om till särdeles båtnad af frid och belåtenhet lärare och åhörare emellan, lemnas derhän., Af det: nu: anförda torde vara klart, att-en presterligt -sinnady-skickligoch nitisk komminister, som känner sig manad att uträtta något mera än det, hvartill hans af lagen bestämda egenskap, att vara ett verktyg i sin pastors hand, förbinder honom, litet eller intet kan åstadkomma under närvarande förhållanderi;-åtminstone icke-hvad han skulle-kunna såsom mera oberoende; Hvad vill han taga sig till, i fall den Kyrkoherde han subordinerar under är en egenkär, högmodig, afundsjuk berre. Men äfven om detta icke är förhållandet;så måste -dock-hans nit och goda vilja ovilkorligen på längden förlamas, då han; utari att fela både mot kyrkolag och grannlagenhet, aldrig kan gå annat än underställningsvis tillväga, då han saknar. den frihet att röra sig, som är ett oundgängligt-vilkor för en glad, kraftfull: och välsignelserik verksamhet. Slutligen vunne öckså de många Kömministrar, som nu, utan motsvarande ersättning, måste fullgöra. än alla de åligganden söm tillhöra deras -kyrkoherdar; -än -drygaste delen leri deraf;-den rättvisay som utgör en af den förnuftiga menniskoafidens djupast rötade och rättmätigaste fordringar, hvilkas kränkning så ofta bar en känsla af bittert missnöje till följd. Vi hafva sagt, att de komministrar, som fullgöra antingen alla eller också de flesta af kyrkoherdeembetets. serskilda åligganden, äro många, och få till stöd för detta påstående bänvisa till det som här nyss förut blifvit anfördt om Hernösands stift, äfvensom till de upplysningar samma komministersombud meddelat om sitt eget Stift, nemligen, att i de af honom till delning föreslagna pastoraterna, utgörande 25 af stiftets samtliga 42, det förhållande eger rum, att sockenpresterna, med intet motionären veterligt undantag, hafva sig ålagda kyrkoböckers förande, attesters utgifvande, sockenstämmors hållande, skolors tillsyn, barndop, begtafningar, skattskrifningar, fattigvård och nattvardsbarnens admitterande, IMed ett ord, allt utom kassornas ansvar, MajIsockenstämman samt på några ställen lysningssedlarna., 7 sEmbetsmyndigheterna, tillägger Ihanykänna också-ganska väl dessa förhållanden, så att de flesta ärender från konungens befallningshafvande, kronofogden och läns: mannen sändas direkte med påskrift till pa storsembetet i den eller :den ännexan, def eller det kapellet. Att ett lika förhållande med det, som nu blifvit beskrifvet för Hernösands och Carlstads stift eger rum på gan ska många andra ställen i riket, jag idealdri flesta biskopsdömen, torde vara klart för hva och en, som icke är alldeles okunnig i vår lands kyrkliga geografi, och nu må man vä i det bunda förnuftets och rättvisans nam fråga, Hvarföre kyrkoherdar skola uppbära lö neförmåner för embetsåligganden, dem kom ministfar, kapellpredikanter, sockenadjunkte — och hvad deras ordinarie biträden än. mi kallas — i deras ställe måste fullgöra, hvar före dessa samma embetsbiträden icke erhåll: de kyrkoherdeinkomster, hvilkas motsvarand arbete de i allo uträtta, kanske medundantag af lysiingssedlars utfärdande och några andr småbestyr. Ligger det icke för öppen dag att alla dessa små undantag, som kyrkoher den förbehållit sig, såsom öktenskapslysningar Majsockenstämman och kassaförvaltningen — förbehåll, som säkert medföra mer än en olä genhet för annexerna och kapellerna — endas blifvit gjorda, på det att kyrkoherden skull kunna sägas vara med, skulle kunna säga göra åtminstone något litet skäl för de löne förmåner han uppbär af de nyssnämnda för samlinoarna ? I sa I TT oo OL GT a a ( OA a