man berde bygga en guldbro för den ryskal
ambassadörens återvändande till Konstanti-
or nu Wienerkabinettets politik går ut på
att genom bemedling söka hindra den ryska
eröfringspolitiken, så borde de preussiska junk-
rarne, af aktning. för sig sjelfvaoch sina. egna
läror, förmå Preussen att understödja Wiener-!
kabinettet i dess relativa:raskhet, om vi så få
säga, i dess bemediande och åtminstone till
hälften turkiska politik. Men junkrarne ropa
helt högt att Preussen skall understödja Ryss-
land! Osterrike får vid detta tillfälle erfara
att man icke kan stödja sig på den som icke
visar någon motståndskraft, och sedan det ar-
betat tillsammans med de preussiska junk-
rarne mot Preussens, Tysklands och Öster-
rikes egna välförstådda intressen, ser det sig
nu öfvergifvet af detta bedrägliga parti, som
med vapen och bagage går öfver till den ry-
ska sidan.
För att. ge en föreställning -om :de modera:
konservativas - åsigter. i denna fråga, skulle
jag vilja anföra en artikel i ;Preuss. Wochen-
blatt, gammalpreussiska partiets. organ. . Efter
att.ha erinrat derom, att. czaren förbjudit pu-
blicerandet i Donaufurstendömena af sultanen:
sednaste tolerans-firman, och att Ryssland,
enligt dess organer, till och med betraktar
det såsom en ny förrätt, att genom denna
firman samma privilegier blifvit gifna åt alls
icke mahomedanska kyrkosamfund, och att
det här sålunda endast vore fråga om politi-
ska privilegier för den 3. k. -grekisk-ryska
kyrkan, fortsätter bladet på följande sätt:
sOeh Europa skulle betrakta såsom berät-
tigad och-helig denna kamp för privilegier!
Om den ortodoxe ryssen håller hvarje sam-
manställning af den ortodoxa kyrkan med an-
dra kristna trosbekännelser för en orättvisa
oeh ett förorättande ,af hans kyrkas privile-
gier, kan man ej så mycket förundra sig der-
öfver, då man vet att katolikerna och prote-
stanterna i hans ögon äro nästan detsamma
som hedningar. Men om protestantiska blad
i sina. spalter inrymma dylika opinioner och
predika ett korståg med- Ryssland -emot Tur-
kiet, så är-det ett skamligt -skrymteri, vitt-
nande om en fullkomlig. frånvaro af sann re-
ligiositet och kristlig känsla, det är en skam
för det protestantiska namnetla
Denna djupa ovilja hos det konservativa
partiet låter oss. hoppas, att regeringen, om
den ock fortfar i sin afvaktande politik, icke
skall låta förmå: sig attyhöja. den ryska ;fa-
nan. Jankrarne skola icke få denua glädje
och tyska hjertan icke denna. bittra harm och
bedröfvelse. Zeit; herr v. Manteuffels or-
gan, yttrar till och med; att om Turkiet i en
autentisk akt. meddelade; alla -makterna. fir-
manen af den 6 Juni, så borde: Ryssland vara
fullkomligt nöjdt. Allt beror sålunda på de
regeringars klokhet och - beslutsamhet, som
närmast äro intresserade. i frågan, nemligen
England och Frankrike.
För öfrigt ha de orientaliska. angelägenhe-
terna, .om också, såsom många tro, ingenting
vigtigt nu skulle inträffa, gifvit en anledning
för publicisterna att närmare studera och be-
trakta denna fråga, som,förr eller sednare åter
skall komma på-dagordningen, för att:förän-
dra Europas utseende. Tidningarne ha blarid
annat meddelat de depescher, som hr Urquart.
den berömde antiryske diplomaten publicerat,
såsom man tror, 1835—37, uti den bekanta
Portefolion...,Nationalzeitungo.i Berlin. har
t.-o. m. meddelat fullständiga texten af gref-
varne Liewens och Matuszewichs depesch till
grefve Nesselrode den 1 Juni 1829 (g. st.)
som Portefolio: endast. hade meddelat i utdrag,
antingen emedan hr Urquart då ville undvika
allt som kunde, gifva publikationen :ett utse-
ende af en partiintrig för att störta ministeren,
eller emedan engelska regeringen meddelat
depescherna åt Portefolio.
Jag anser mig böra meddela -en samman:
fattning utaf en artikel rörande de:heliga-or-
terna, hvilken man allmänt tillskrifver hr Pour-
tals, Preussens förre minister i Konstantino-
pel, och som tillhör venstra centern.
Enligt denna framställniog gå de latinska,
grekiska, koptiska och abyssiniska munkarnes
anspråk egentligen ut på att i all beqvämlig-
bet kunna förvärfva ansenliga summor af pil-
grimerna och stödja sig på en mängd stor-
herrliga firmaner, uppfylida af en massa mot-
sägelser, sålda t:d efter: annan åt den högst-
bjudande och företeende ett verkligt kaos för
diplomatien. För att bevisa sina rättigheter
gå grekerna ocH latinarne tillbaka ända til!
tiderna före den stora kyrkoschismen och dis-
kutera - lifligt den frågan, huruvida de apo-
stoliska efterträdarne af patriarken Photinus
eller af de romerska biskoparne äro de rätta
arfvingarne till den allmänna kristna kyrkån.
Den andra rättsgrunden sökes i korstågen.
Derefter komma firmaner från: Saladins och
hans efterföljares tid och slutligen sultanernar
förordningar. Vid sidan af hela denna:strid
om gamla dokumenter åberopar man äfven
en faktisk besittningsrätt, och hvar och en vill
Hm densamma gällande så snart det blir
åga om att reparera en mur, kalka en vägg
eller något dylikt. d
Tull följe häraf lefva de som på de heliga
orterna. representera det kristna namnet i en
oaflåtlig strid med hvarandra, hvilken ofta öf-
vergår till handgriplighet,.i det munkarne i
stället för andra skäl mot hvarandra användaln
ljusstakar, vigvattenskärl, stundom svärd ochiS
skjutvapen. Det skulle knäppt gå någon dagt:
förbi i Bethlehem eller. Jerusalem utan en dylik d
strid, om icke ordningen upprätthölles af den lf
turkiska garnisonen, som sålunda föreställer!n
den ireniska eller förmedlande principen, midtjs
emellan sablar, pistoler och käppar, som ta-!o
QIN MM cc Ae rn ÖR JON ee - MM ——-— å — AT OR FT RR PR RR RR
Pp
a 55 AON SS fn NN Oo
a
F