man berde bygga en guldbro för den ryskal ambassadörens återvändande till Konstantior nu Wienerkabinettets politik går ut på att genom bemedling söka hindra den ryska eröfringspolitiken, så borde de preussiska junkrarne, af aktning. för sig sjelfvaoch sina. egna läror, förmå Preussen att understödja Wiener-! kabinettet i dess relativa:raskhet, om vi så få säga, i dess bemediande och åtminstone till hälften turkiska politik. Men junkrarne ropa helt högt att Preussen skall understödja Ryssland! Osterrike får vid detta tillfälle erfara att man icke kan stödja sig på den som icke visar någon motståndskraft, och sedan det arbetat tillsammans med de preussiska junkrarne mot Preussens, Tysklands och Österrikes egna välförstådda intressen, ser det sig nu öfvergifvet af detta bedrägliga parti, som med vapen och bagage går öfver till den ryska sidan. För att. ge en föreställning -om :de modera: konservativas åsigter. i denna fråga, skulle jag vilja anföra en artikel i ;Preuss. Wochenblatt, gammalpreussiska partiets. organ. . Efter att.ha erinrat derom, att. czaren förbjudit publicerandet i Donaufurstendömena af sultanen: sednaste tolerans-firman, och att Ryssland, enligt dess organer, till och med betraktar det såsom en ny förrätt, att genom denna firman samma privilegier blifvit gifna åt alls icke mahomedanska kyrkosamfund, och att det här sålunda endast vore fråga om politiska privilegier för den 3. k. -grekisk-ryska kyrkan, fortsätter bladet på följande sätt: sOeh Europa skulle betrakta såsom berättigad och-helig denna kamp för privilegier! Om den ortodoxe ryssen håller hvarje sammanställning af den ortodoxa kyrkan med andra kristna trosbekännelser för en orättvisa oeh ett förorättande ,af hans kyrkas privilegier, kan man ej så mycket förundra sig deröfver, då man vet att katolikerna och protestanterna i hans ögon äro nästan detsamma som hedningar. Men om protestantiska blad i sina. spalter inrymma dylika opinioner och predika ett korståg medRyssland -emot Turkiet, så är-det ett skamligt -skrymteri, vittnande om en fullkomlig. frånvaro af sann religiositet och kristlig känsla, det är en skam för det protestantiska namnetla Denna djupa ovilja hos det konservativa partiet låter oss. hoppas, att regeringen, om den ock fortfar i sin afvaktande politik, icke skall låta förmå: sig attyhöja. den ryska ;fanan. Jankrarne skola icke få denua glädje och tyska hjertan icke denna. bittra harm och bedröfvelse. Zeit; herr v. Manteuffels organ, yttrar till och med; att om Turkiet i en autentisk akt. meddelade; alla -makterna. firmanen af den 6 Juni, så borde: Ryssland vara fullkomligt nöjdt. Allt beror sålunda på de regeringars klokhet och beslutsamhet, som närmast äro intresserade. i frågan, nemligen England och Frankrike. För öfrigt ha de orientaliska. angelägenheterna, .om också, såsom många tro, ingenting vigtigt nu skulle inträffa, gifvit en anledning för publicisterna att närmare studera och betrakta denna fråga, som,förr eller sednare åter skall komma på-dagordningen, för att:förändra Europas utseende. Tidningarne ha blarid annat meddelat de depescher, som hr Urquart. den berömde antiryske diplomaten publicerat, såsom man tror, 1835—37, uti den bekanta Portefolion...,Nationalzeitungo.i Berlin. har t.-o. m. meddelat fullständiga texten af grefvarne Liewens och Matuszewichs depesch till grefve Nesselrode den 1 Juni 1829 (g. st.) som Portefolio: endast. hade meddelat i utdrag, antingen emedan hr Urquart då ville undvika allt som kunde, gifva publikationen :ett utseende af en partiintrig för att störta ministeren, eller emedan engelska regeringen meddelat depescherna åt Portefolio. Jag anser mig böra meddela -en samman: fattning utaf en artikel rörande de:heliga-orterna, hvilken man allmänt tillskrifver hr Pourtals, Preussens förre minister i Konstantinopel, och som tillhör venstra centern. Enligt denna framställniog gå de latinska, grekiska, koptiska och abyssiniska munkarnes anspråk egentligen ut på att i all beqvämligbet kunna förvärfva ansenliga summor af pilgrimerna och stödja sig på en mängd storherrliga firmaner, uppfylida af en massa motsägelser, sålda t:d efter: annan åt den högstbjudande och företeende ett verkligt kaos för diplomatien. För att bevisa sina rättigheter gå grekerna ocH latinarne tillbaka ända til! tiderna före den stora kyrkoschismen och diskutera lifligt den frågan, huruvida de apostoliska efterträdarne af patriarken Photinus eller af de romerska biskoparne äro de rätta arfvingarne till den allmänna kristna kyrkån. Den andra rättsgrunden sökes i korstågen. Derefter komma firmaner från: Saladins och hans efterföljares tid och slutligen sultanernar förordningar. Vid sidan af hela denna:strid om gamla dokumenter åberopar man äfven en faktisk besittningsrätt, och hvar och en vill Hm densamma gällande så snart det blir åga om att reparera en mur, kalka en vägg eller något dylikt. d Tull följe häraf lefva de som på de heliga orterna. representera det kristna namnet i en oaflåtlig strid med hvarandra, hvilken ofta öfvergår till handgriplighet,.i det munkarne i stället för andra skäl mot hvarandra användaln ljusstakar, vigvattenskärl, stundom svärd ochiS skjutvapen. Det skulle knäppt gå någon dagt: förbi i Bethlehem eller. Jerusalem utan en dylik d strid, om icke ordningen upprätthölles af den lf turkiska garnisonen, som sålunda föreställer!n den ireniska eller förmedlande principen, midtjs emellan sablar, pistoler och käppar, som ta-!o QIN MM cc Ae rn ÖR JON ee MM ——-— å — AT OR FT RR PR RR RR Pp a 55 AON SS fn NN Oo a F