SEE TSE ma EE oe STL STA 0 6 RA na RR reformen blefve uppförd på en fast grandval, få se med det turkiska partiet förena sig män, som handlade af hederligare bevekelsegrunder, som, inseende faran af upphetsningar och oöfverlagd hänförelse, afgjordt slöte sig till Turkiet för en viss gifven tid, och genom sitt exempel bidroge att återföra sina lands-! män. Jag tror att detta är allt hvad man rimligtvis kan hoppas. Att derförutan försöka att bringa grekerna att sympatisera med turkarna skulle vara en galenskap. AÅgget är alltför gammalt och fördomarne alltför rotade å båda sidor. Försoning kan ega rum; på en sammansmältning tror jag icke. Det mot Turkiet fiendiliga partiet är enigt i en enda punkt: Turkarnes förjagande från Europa. Men sedan turkarne blitvit förjagade, är det slut med endrägten. Ena del drömma om återupprättandet af en oberoende romaisk stat; andra åter skulle utan särdeles motvilja se den Byzantinska kejsaretronen återställd till förmån för czaren eller någon medlem af hans familj; andra åter vilja helt enkelt en anslutning till Grekland: det är det helleniska partiet. Liksom germanismen i Tyskland, så fitnes hellenismen ännu till endast i tcorien. Införd i det turkiska Grekland af atheniensiska professorer, öfverskrider den knappast vetenskapens fredliga område, eller de förtrokliga kretsarnes samtal. Vetenskapsmännen i sina skrifter, professörerna i sina föreläsningar, den nyss ur skolorna utgångna ungdomen, kasta sig öfver densamrha såsom ett lysande och för frambringandet af effekt lämpligt ämne. Men det är långt derifrån. och til handling. Jag har samtalat med många greker i Turkiet; jag har träffat högst få som allvarsamt tänkte på en anslutning till Grekland, och långt färre som voro beredda att medverka till en öfverlagd rörelse i denna syftning. Jag bör tilllägga att detta lilla antal tillhörde .den upplystaste och liberalaste delen af nationen: litteratörer, advokater; läkare o. s.v. Men utom denna ganska inskränktakrets räknar hellenismen, ehuru den i hemlighet smeker nationalfårängan, få anhängare, emedan: nationalitetsbegreppet, som. tjenarden till grundval, är till sin natur föga. mottagligt för massorna. Om ni skulle -försökaatt med landtmannen i Bulgariet eller Macedonien, eller hvarhelst det grekiska språket ör gängse, tala om rättigheten att tillhöra-det grekiska fäderneslandet, så skulle-han knappast förstå ens de ord hvaraf ni betjenaderer. Antaget för öfrigt att en sådan driftjeder vore mäktig nog för at bringa massorna till resning. och. för att hänföra dem; hvad betyda väl de två millioner individer hvaraf den grekiska racen i Turkiet består? ty att med sig förena bulgarerna. och de andra slaviska stammarne, derpå är icke avt tänkas den antipati som de båda. racerna nära mot hvarandra är sådan, att. de heilre skulle förgås hvar för sig än rädda siggemensamt. Jag tror således icke att hellenismen allvarsarat hotar osmanernas välde i Europa. De oroligheter som för några år sedan inträffade i skolan i Kurutehesme, och till följd af hvilka alla de helleniska professorerna blefvo aflögsnade, var i sjelfva verket endast ett myteri af en med sin direktör missnöjd skolungdoro. Är det icke för öfrigt i politiken som i fysiken en erkänd sanning, att attraktionskraften alltid står i förhållande-till volymen? Nu erbjuder emellertid Grekland alltför liten samkållighet och fasthet, dess tillstånd är alltför vackiande och osäkert, dess roll i Orienten alltför obetydlig, dess framtid alltför oviss för att det skulle kunna påräkna att med sig återförena de spridda medlemmarne af den gtrekiska familjen. Långt fatligare för Turkiet är den ryska idgen, eller hvad man kallar det ryska partiet. Tagande till stödjepunkt det mest lefvande som för närvarande finnes i folkens sköte, den religiösa fanatismen, grundad mera på massornas instinkt än på. deras förnuftsslut, bland sina anhängare räknande hela det ligre presterskapet, hvars inflytande på befolkningen är så mycket kraftigare som dessa: prester lefva blandade med folket, förökar sig detta parti för hvarje dag genom alla de medel, som stå en skicklig och outtröttlig propaganda till buds. Medan hellenismen är begränsad inom skolornas krets eller förblifver ett konversationsämne, så upphör deremoticke den ryska ideen att sträfva, än i löndom, än för öppen dag; den suger sig in i landtmännens hjerta, den gör sig bofast i städerna, den öfverskrider: klostrens tröskel, utsår öfveralit på samma gång guld och rika offer, gina trosforzmler, sina katecheser, den ortodoxe kejsarens porirätt huller om bulle med Panagiabilder och heliga legender, Religionen, vinniogslystnaden,. de gamla, bland folket med omsorg vidmakihållna profetiorna, det underbara sora har en så stor maktöfver grekernas inbillningskraft, — alla driffjedrar fjrona sig att verka till dezs fördel, ända till afståndet som förstorsr och förskönar föremåJen. Ett slags oundviklig och oemotståndlig kraft drifver således grekerna att liksom med ever mot deras vilja kasta sig i Ryssiandsarmar. Alla blickar, alla sinnen vändas mo: d:ta land, såsom mot den punkt derifrån räddning bör komma. Endast det högre preBterskapet motstår den allmänna hänförelsen; men detta motstånd är helt och hället passifi och personligt. Och emellertid gäller det för detta höga presterskap icke blott förlusten a! deras andliga myndighet, utan äfven den konstantinopolitanska kyrkans verkliga eller föregilna supremati öfver alla andra kyrkor. , (Forts) — VV — Kongl; Moj:t har den 13 innevarande månad förordnat, att all bränvinsbränning i riket skall under nästkommande vinter och vår inställas i 4 månader, så att den endast under tvenne månader, neml. November innevarande och April nästkommande år, förblifver tillåten; dock att de tiliverkare, som möj. lizen finna för sin näring fördelaktigare att, il, stället för April månad, såzom bränningstidliq a nästkommande December, taå vara med