SEE TSE ma EE oe STL STA 0 6 RA na RR
reformen blefve uppförd på en fast grandval,
få se med det turkiska partiet förena sig män,
som handlade af hederligare bevekelsegrun-
der, som, inseende faran af upphetsningar
och oöfverlagd hänförelse, afgjordt slöte sig
till Turkiet för en viss gifven tid, och genom
sitt exempel bidroge att återföra sina lands-!
män. Jag tror att detta är allt hvad man
rimligtvis kan hoppas. Att derförutan för-
söka att bringa grekerna att sympatisera med
turkarna skulle vara en galenskap. AÅg-
get är alltför gammalt och fördomarne alltför
rotade å båda sidor. Försoning kan ega rum;
på en sammansmältning tror jag icke.
Det mot Turkiet fiendiliga partiet är enigt
i en enda punkt: Turkarnes förjagande från
Europa. Men sedan turkarne blitvit förjagade,
är det slut med endrägten. Ena del drömma
om återupprättandet af en oberoende romaisk
stat; andra åter skulle utan särdeles motvilja
se den Byzantinska kejsaretronen återställd till
förmån för czaren eller någon medlem af hans
familj; andra åter vilja helt enkelt en anslut-
ning till Grekland: det är det helleniska par-
tiet.
Liksom germanismen i Tyskland, så fitnes
hellenismen ännu till endast i tcorien. Införd
i det turkiska Grekland af atheniensiska pro-
fessorer, öfverskrider den knappast vetenska-
pens fredliga område, eller de förtrokliga kret-
sarnes samtal. Vetenskapsmännen i sina skrif-
ter, professörerna i sina föreläsningar, den
nyss ur skolorna utgångna ungdomen, kasta
sig öfver densamrha såsom ett lysande och
för frambringandet af effekt lämpligt ämne.
Men det är långt derifrån. och til handling.
Jag har samtalat med många greker i Turkiet;
jag har träffat högst få som allvarsamt tänkte
på en anslutning till Grekland, och långt färre
som voro beredda att medverka till en öfver-
lagd rörelse i denna syftning. Jag bör till-
lägga att detta lilla antal tillhörde .den upp-
lystaste och liberalaste delen af nationen: lit-
teratörer, advokater; läkare o. s.v. Men utom
denna ganska inskränktakrets räknar hellenis-
men, ehuru den i hemlighet smeker national-
fårängan, få anhängare, emedan: nationalitets-
begreppet, som. tjenar- den till grundval, är
till sin natur föga. mottagligt för massorna.
Om ni skulle -försöka- att med landtmannen
i Bulgariet eller Macedonien, eller hvarhelst
det grekiska språket ör gängse, tala om rät-
tigheten att tillhöra-det grekiska fäderneslan-
det, så skulle-han knappast förstå ens de ord
hvaraf ni betjenaderer. Antaget för öfrigt att
en sådan driftjeder vore mäktig nog för at
bringa massorna till resning. och. för att hän-
föra dem; hvad betyda väl de två millioner
individer hvaraf den grekiska racen i Turkiet
består? ty att med sig förena bulgarerna. och
de andra slaviska stammarne, derpå är icke
avt tänkas den antipati som de båda. racerna
nära mot hvarandra är sådan, att. de heilre
skulle förgås hvar för sig än rädda sig- ge-
mensamt.
Jag tror således icke att hellenismen all-
varsarat hotar osmanernas välde i Europa. De
oroligheter som för några år sedan inträffade
i skolan i Kurutehesme, och till följd af hvilka
alla de helleniska professorerna blefvo aflögs-
nade, var i sjelfva verket endast ett myteri
af en med sin direktör missnöjd skolungdoro.
Är det icke för öfrigt i politiken som i fysi-
ken en erkänd sanning, att attraktionskraften
alltid står i förhållande-till volymen? Nu er-
bjuder emellertid Grekland alltför liten sam-
kållighet och fasthet, dess tillstånd är alltför
vackiande och osäkert, dess roll i Orienten
alltför obetydlig, dess framtid alltför oviss för
att det skulle kunna påräkna att med sig åter-
förena de spridda medlemmarne af den gtre-
kiska familjen.
Långt fatligare för Turkiet är den ryska
idgen, eller hvad man kallar det ryska par-
tiet. Tagande till stödjepunkt det mest lef-
vande som för närvarande finnes i folkens
sköte, den religiösa fanatismen, grundad mera
på massornas instinkt än på. deras förnuftsslut,
bland sina anhängare räknande hela det ligre
presterskapet, hvars inflytande på befolknin-
gen är så mycket kraftigare som dessa: pre-
ster lefva blandade med folket, förökar sig
detta parti för hvarje dag genom alla de me-
del, som stå en skicklig och outtröttlig pro-
paganda till buds. Medan hellenismen är be-
gränsad inom skolornas krets eller förblifver
ett konversationsämne, så upphör deremoticke
den ryska ideen att sträfva, än i löndom, än
för öppen dag; den suger sig in i landtmän-
nens hjerta, den gör sig bofast i städerna,
den öfverskrider: klostrens tröskel, utsår öf-
veralit på samma gång guld och rika offer,
gina trosforzmler, sina katecheser, den orto-
doxe kejsarens porirätt huller om bulle
med Panagiabilder och heliga legender, Re-
ligionen, vinniogslystnaden,. de gamla, bland
folket med omsorg vidmakihållna profetiorna,
det underbara sora har en så stor maktöfver
grekernas inbillningskraft, — alla driffjedrar
fjrona sig att verka till dezs fördel, ända till
afståndet som förstorsr och förskönar föremå-
Jen. Ett slags oundviklig och oemotståndlig
kraft drifver således grekerna att liksom med
ever mot deras vilja kasta sig i Ryssiandsar-
mar. Alla blickar, alla sinnen vändas mo:
d:ta land, såsom mot den punkt derifrån
räddning bör komma. Endast det högre pre-
Bterskapet motstår den allmänna hänförelsen;
men detta motstånd är helt och hället passifi
och personligt. Och emellertid gäller det för
detta höga presterskap icke blott förlusten a!
deras andliga myndighet, utan äfven den kon-
stantinopolitanska kyrkans verkliga eller före-
gilna supremati öfver alla andra kyrkor.
, (Forts)
— VV
— Kongl; Moj:t har den 13 innevarande
månad förordnat, att all bränvinsbränning i
riket skall under nästkommande vinter och
vår inställas i 4 månader, så att den endast
under tvenne månader, neml. November inne-
varande och April nästkommande år, förblif-
ver tillåten; dock att de tiliverkare, som möj.
lizen finna för sin näring fördelaktigare att, il,
stället för April månad, såzom bränningstidliq
a nästkommande December, taå vara med-